Hur är det verkligen möjligt att gå igenom en HEL graviditet utan att märka någonting alls? Inte bara att man förnekar utan att man inte har det minsta aning?
Typ märker man inte förändringar med brösten och vårtan m.m
Vad som helst
Ja det kan man. Alla får inte så tydliga tecken. Mina bröstvårtor ändrades inte. Jag mådde inte illa. Sedan växte magen såklart.
Planerar man barn så letar man nog tecken. Det finns kvinnor som blöder regelbundet trots graviditet, det finns kvinnor där barnet ligger så att det inte syns. Moderkakan kan vara i vägen så fostrets rörelser inte märks. Kvinnan mår inte illa. Brösten ändras inte.
Sedan kan det finnas bakomliggande sjukdomar som gör att de besvären dominerar
En bekant födde på akuten och trodde smärtan berodde på gallsten eller nåt med mage/tarm. Helt ovetande, friskt barn och en mamma som inte reagerat över några kilos uppgång.
Jag visste inte före 5:e månaden. Vad menar du med brösten? De ändrades inte alls under graviditeten eller amningen.
Jag visste inte före 5:e månaden. Vad menar du med brösten? De ändrades inte alls under graviditeten eller amningen.
Inte så mycket till symptom, stressigt på jobbet vilket leder till sämre matvanor/mindre träning än tidigare etc.
Så man märker inte av en sprattlande och sparkande bebis?
Så man märker inte av en sprattlande och sparkande bebis?
Ja, det är helt normalt. Ovanligt dock. Man behöver varken ha syntom eller speciellt stor mage. Ligger bebisen bakom livmodern så har man inte stor mage alls och känner inte sparkar. Dessutom kan man ha regelbundna blödningar genom hela graviditeten. Några kilon upp kan man alltid förklara som vanlig viktuppgång.
Det är klart det kan hända, symtomen tas för något annat, men de flesta (inte alla) åker till förlossningen när det drar igång, inte akuten, vilket talar för att en majoritet ändå känt till graviditeten men helt enkelt förnekat den. Även för sig själv.
Mina bröst ändrades inte alls förren några dagar efter förlossning
Eftersom det förekommer några gånger varje år, så är det absolut möjligt.
Självklart missar man inte en graviditet där magen växer så det knakar och sparkarna känns rejält. Och en väntad graviditet, fylld av symptom missar man naturligtvis inte heller.
Min första graviditet gav ingen ordentlig mage förrän v. 34. Då fick jag många grattis och folk förutsatte att barnet skulle komma om 3-4 månader. Sparkarna var definitivt inte lätta att känna förren i slutet så jag tänker att man absolut skulle kunna ha missat detta rätt länge.
Jag tänker att det är rätt märkligt att man inte tror saker som förekommit i alla tider är möjliga, utifrån egna upplevelser. Att någonting är ovanligt betyder ju inte att det inte förekommer.
EpicF... ligger bakom livmodern??
Jadu, jag upptäckte min första graviditet 2 dagar innan förlossningen. Jag hade absolut 0 symptom som jag kunde identifiera som ev graviditet. 2 dagar innan fick jag helvetets ont i magen, feber, kräkningar, trodde det var blindtarmen. Läkaren på akuten, dit min syster tagit mig, frågade varför jag inte sagt att jag var gravid. Jag fattade ingenting. De körde upp mig till förlossningen och två dagar senare hade jag fött en liten.
Det gick ett tv-program för några år sen som handlade om kvinnor som fött barn utan att ha vetat att de var gravida. De åkte på akuten med rejält magont och födde barn. Gemensamt för nästan alla var dock att de med facit i hand faktiskt hade haft symptom på att de var gravida. Men de hade tolkat det fel, struntat i det eller förträngt symptomen. Levt i förnekelse helt enkelt. Skälen till det kan man ju bara spekulera i. Men helt utan minsta lilla kroppsliga påverkan på kroppen pga graviditet hade de inte varit.
Anonym (Y): Moderkakan. Min telefon ville visst inte ha med det rätta ordet...