• Anonym (Sara)

    Vad ska jag göra med avundsjuk bästa vän?

    Min bästa vän har berättat att hon är avundsjuk på mig. Som jag förstår det handlar det om utseende, kropp, hår, kläder, kanske något i livsstilen också. Det har blivit problem i vår vänskap för att hon mår dåligt av detta. Vi har pratat igenom en del kring detta och hon är inte taskig eller så, snarare att hennes avundsjuka gör henne arg på mig så hon tolkar allt jag säger och gör på ett ofördelaktigt sätt vilket sen leder till bråk där hon medger att det är för att hon är avundsjuk. Jag känner mig otrygg pga detta. I övrigt är vi jättebra vänner, som systrar.


    hur ska jag hantera detta? Kan man ha en vänskap där en är avundsjuk? 

  • Svar på tråden Vad ska jag göra med avundsjuk bästa vän?
  • Alessia

    För att besvara din sista fråga: Nej, jag tror inte att det längre är fråga om vänskap när väninnan reagerar med ilska och tydligt visad avundsjuka gentemot dig. Visst, man kan vara "avundsjuk" och säga tex att man avundas " ditt långa vackra hår"  men det leder inte till ilska gentemot den som har håret. Snarae beundran.  Eller säga  "jag är avundsjuk på dig och dina syskons tajta vänskap" vilket kan leda till den "avundsjukes" reflektioner kring sitt eget syskonskap, inte till fientlighet mot den som har ideala syskonförhållanden.
    Ta ett samtal med väninnan om hur du uppfattar hennes avundsjuka och även att du är rädd att denna avundsjuka infekterat er vänskap. 
    Personligen tvivlar jag på att en tidigare djup vänskap går att rädda, förändras till en ljummare ytligare variant kanske, men är det det man vill ha????

  • Anonym (Tjejmoras)

    Det är ovanligt att hon berättar om sin avund. När jag hade tjejkompisar i ungdomen pågick en jäkla massa spel och skit mellan folk. Jag tror att det fortfarande håller på. Träffar kvinnor ibland och det kan vara sunt också, särskilt om man har nån syndabock på lagom behörigt avstånd att snacka skit om. Men nog om det: i er tvåsamhet känner du dig, som jag tolkar det, ofri och det är värt att ta sig en funderare kring. Är er vänskap så bra eller vill ni bara att det ska vara så? Du kan inte börja klä dig i säck och aska för hennes skull och har rätt till vilken livsstil du önskar. Kan du själv förstå varför hon känner som hon gör? Är det möjligt att ha ett samtal som leder någonvart eller hamnar ni i anklagelser och försvar? 

  • Anonym (N)

    Du ska inte göra någonting. Problemet ligger hos henne så det är hon som behöver göra något för att er vänskap ska funka, t.ex. gå i terapi för sin avundsjuka.

  • Anonym (Sara)
    Anonym (Tjejmoras) skrev 2022-11-07 21:08:56 följande:

    Det är ovanligt att hon berättar om sin avund. När jag hade tjejkompisar i ungdomen pågick en jäkla massa spel och skit mellan folk. Jag tror att det fortfarande håller på. Träffar kvinnor ibland och det kan vara sunt också, särskilt om man har nån syndabock på lagom behörigt avstånd att snacka skit om. Men nog om det: i er tvåsamhet känner du dig, som jag tolkar det, ofri och det är värt att ta sig en funderare kring. Är er vänskap så bra eller vill ni bara att det ska vara så? Du kan inte börja klä dig i säck och aska för hennes skull och har rätt till vilken livsstil du önskar. Kan du själv förstå varför hon känner som hon gör? Är det möjligt att ha ett samtal som leder någonvart eller hamnar ni i anklagelser och försvar? 


    Ja det är ovanligt och ovanligt starkt av henne. I vanliga fall är hon svag och reagerar impulsivt och vilset så jag blev förvånad när hon medgav detta. Jag har brutit med henne idag  Vi försökte ett tag efter att vi tagit ett väldigt bra snack om detta men hon är tyvärr influerad av den väldigt destruktiva relation hon har med sin kille. Rubriken på detta hade lika gärna kunnat vara ?vad ska jag göra med min vän som är i en destruktiv relation?. Vi tog ett snack om hela vår vänskap och jag sa bland annat att hon blir påverkad av hennes killes skitsnack om mig och behandlar mig sämre pga av att han vill sätta käppar i hjulen för hennes vänskapsrelationer. Han kritiserar även hennes nära relation med hennes mamma. 
    En tid efter detta snack känner jag fortfarande att det känns väldigt märkligt mellan oss och jag tog upp saker på nytt och hon förstod mig och höll med om att hon burit sig illa åt. Sen berättade hon för sin kille och fick hans input vilket slutade i ett bråk mellan oss och hon sa hemska saker relaterat till en kronisk sjukdom jag har. Trots denna sjukdom har jag kämpat mig upp och tillbaka till universitetet efter (tio års sjukdom och tre år borta från arbetslivet) för att slutföra min juristexamen men hon kritiserade att jag borde ha jobbat under min sjukaste period, att jag inte verkat så sjuk eller vad hon menade. Det är alltså killens åsikt som hon anammar för min sjukdom bullshit i hans ögon, ?det är bara att rycka upp sig?. Jag har varit så sjuk och levt ett ovärdigt liv emellanåt. Det händer att människor med denna sjukdom åker till Schweiz för aktiv dödshjälp, och så får jag såna där kommentarer kastade i mitt ansikte. Hon har alltså inte kritik om hur jag är som vän eller så, utan att jag borde försökt ta ett jobb på Ica när jag var så sjuk att jag inte ens kunde hålla ett mjölkpaket utan att krevera. Omöjligt att jobba på Ica med min sjukdom så som den såg ut då. Till saken hör att jag inte uppburit någon sjukpenning utan blivit försörjd av min familj så huruvida jag jobbar eller inte är verkligen inte något som någon annan har med att göra. 
    Jag bröt nu utan att blinka. Som ni ser var det inte bara avundsjuka som var problemet i den här relationen, men det var avundsjukan jag inte visste hur jag skulle hantera. Nu är det problemet ur världen. 

  • Anonym (Louise)

    En vänskap ska man må bra av och en vänskap som tar mer energi och väcker mer funderingar, gör man bäst i att avsluta? 

  • Tukt

    Inte helt lätt. Men tänker att avundsjukan är hyggligt ny, eftersom annars hade ni väl aldrig varit vänner från början. Eller?
    Och då kan man ju fundera på vad det är som förändrats.
    Nu framgår ju inte åldern på er, men människor förändras ju, och dess yngre, ofta dess mer förändring.
    Så det kan ju vara så att den ena utvecklats åt ett håll som inte matchar den andra. Svårt göra något åt. Men frågan är då hur en förhåller sig till det.
    För om du, TS, gjort stora förändringar i ditt liv och synsätt, kan du ju, om du vill, tona ned dessa en smula då ni umgås.

  • Anonym (Tjejmoras)
    Anonym (Sara) skrev 2022-11-14 23:42:58 följande:

    Ja det är ovanligt och ovanligt starkt av henne. I vanliga fall är hon svag och reagerar impulsivt och vilset så jag blev förvånad när hon medgav detta. Jag har brutit med henne idag  Vi försökte ett tag efter att vi tagit ett väldigt bra snack om detta men hon är tyvärr influerad av den väldigt destruktiva relation hon har med sin kille. Rubriken på detta hade lika gärna kunnat vara ?vad ska jag göra med min vän som är i en destruktiv relation?. Vi tog ett snack om hela vår vänskap och jag sa bland annat att hon blir påverkad av hennes killes skitsnack om mig och behandlar mig sämre pga av att han vill sätta käppar i hjulen för hennes vänskapsrelationer. Han kritiserar även hennes nära relation med hennes mamma. 
    En tid efter detta snack känner jag fortfarande att det känns väldigt märkligt mellan oss och jag tog upp saker på nytt och hon förstod mig och höll med om att hon burit sig illa åt. Sen berättade hon för sin kille och fick hans input vilket slutade i ett bråk mellan oss och hon sa hemska saker relaterat till en kronisk sjukdom jag har. Trots denna sjukdom har jag kämpat mig upp och tillbaka till universitetet efter (tio års sjukdom och tre år borta från arbetslivet) för att slutföra min juristexamen men hon kritiserade att jag borde ha jobbat under min sjukaste period, att jag inte verkat så sjuk eller vad hon menade. Det är alltså killens åsikt som hon anammar för min sjukdom bullshit i hans ögon, ?det är bara att rycka upp sig?. Jag har varit så sjuk och levt ett ovärdigt liv emellanåt. Det händer att människor med denna sjukdom åker till Schweiz för aktiv dödshjälp, och så får jag såna där kommentarer kastade i mitt ansikte. Hon har alltså inte kritik om hur jag är som vän eller så, utan att jag borde försökt ta ett jobb på Ica när jag var så sjuk att jag inte ens kunde hålla ett mjölkpaket utan att krevera. Omöjligt att jobba på Ica med min sjukdom så som den såg ut då. Till saken hör att jag inte uppburit någon sjukpenning utan blivit försörjd av min familj så huruvida jag jobbar eller inte är verkligen inte något som någon annan har med att göra. 
    Jag bröt nu utan att blinka. Som ni ser var det inte bara avundsjuka som var problemet i den här relationen, men det var avundsjukan jag inte visste hur jag skulle hantera. Nu är det problemet ur världen. 


    Hej, tack för att du delade med dig och vad synd att det blev såhär, men du är jättestark som återvänt till universitetet och vill något med ditt liv trots tio års sjukdom. Alla orkar inte det du nu orkar.
    Vad bra att du haft din familj och nej, ingen har med din sjukdom och hur den påverkar dina möjligheter till försörjning att göra. Vi har alla olika förutsättningar.
    Jag hoppas att du i framtiden om du arbetar som jurist fått med dig kunskaper kring vad det innebär att vara svag själv som kan göra att du förstår exempelvis brottsoffer bättre.
    Du verkar ha god insikt i hur din väninnas destruktiva relation förstörde även i er vänskap. Stort lycka till nu. 
  • Anonym (Sara)
    Tukt skrev 2022-11-15 08:18:20 följande:

    Inte helt lätt. Men tänker att avundsjukan är hyggligt ny, eftersom annars hade ni väl aldrig varit vänner från början. Eller?
    Och då kan man ju fundera på vad det är som förändrats.
    Nu framgår ju inte åldern på er, men människor förändras ju, och dess yngre, ofta dess mer förändring.
    Så det kan ju vara så att den ena utvecklats åt ett håll som inte matchar den andra. Svårt göra något åt. Men frågan är då hur en förhåller sig till det.
    För om du, TS, gjort stora förändringar i ditt liv och synsätt, kan du ju, om du vill, tona ned dessa en smula då ni umgås.


    Nej den har funnits där jämt men det har inte varit ett problem som lett till några större sprickor eller situationer. Nån enstaka kommentar här och där men sen har hon burit det inom sig och kanske gått hem och gråtit och mått dåligt istället för att agera ut det på något sätt mot mig. Men som jag svarat tidigare i tråden har jag brutit nu och vi hade större problem än bara avundsjuka. Avundsjukan kom upp på bordet när vi redde ut annat i vår relation. När en del missförstånd som skavt mellan oss klarats upp återstod faktumet att hon känner avundsjuka och jag visste inte hur jag ska hantera detta. 
    Men som jag nämnt i ett tidigare svar har hon varit i en relation där hennes kille sätter upp ramar för hur intensivt hon får umgås med vänner osv. Vi hade stora problem kopplat till det och jag har brutit med henne nu. Hon är sjukt ung och omogen för sina 27-28 år och jag är för gammal för mina 35 år för att inte sätta stopp när hon beter sig som jag skrivit i ett annat svar ovan. 
    Jag hade inte gjort några förändringar i mitt liv annat än blivit friskare från en sjukdom som gjorde att jag inte ens kunde gå tvärs över ett rum utan att bli andfådd skakig matt och svag, kunde inte titta på tv eller något. När jag blev frisk slutade jag ha mjukiskläder på sig men hon har sett mina vanliga kläder så det var ingen chock. Jag började kunna njuta av livet och gå ut och ta ett glas med en vän. Det kan ha stuckit i hennes ögon då hon inte har mer än någon enstaka vän utöver mig. men jag kan inte ta ansvar för det. Jag är glad att jag tillfrisknat och kan slutföra min juristutbildning nu. Har hittills inte haft något i mitt miserabla liv som någon kan vara avundsjuk på förutom att jag har fina kläder och tjockt långt hår och min sambo åker gärna på roliga resor när jag är frisk. Vi bo däremot i en sunkig hyresrätt i ett sunkigt område och jag har inte kunnat jobba på flera år pga sjukdomen såja tycker man är rätt störd om man är avundsjuk på mitt liv. 

  • Anonym (Sara)
    Anonym (Tjejmoras) skrev 2022-11-15 08:19:06 följande:
    Hej, tack för att du delade med dig och vad synd att det blev såhär, men du är jättestark som återvänt till universitetet och vill något med ditt liv trots tio års sjukdom. Alla orkar inte det du nu orkar.
    Vad bra att du haft din familj och nej, ingen har med din sjukdom och hur den påverkar dina möjligheter till försörjning att göra. Vi har alla olika förutsättningar.
    Jag hoppas att du i framtiden om du arbetar som jurist fått med dig kunskaper kring vad det innebär att vara svag själv som kan göra att du förstår exempelvis brottsoffer bättre.
    Du verkar ha god insikt i hur din väninnas destruktiva relation förstörde även i er vänskap. Stort lycka till nu. 
    Tack för dina fina ord! Ja jag känner att jag har en värdefull upplevelse i mitt liv som fått mig att lära mig just det du skriver - att alla har olika förutsättningar. Den svåraste livsläxan tror jag ändå varit att sätta gränser men nu har jag gjort även det, trots att jag alltid haft enorm empati för min väns egna utmaningar och knepiga livssituation med killen. Hade jag inte stoppat nu hade jag fallit in i medberoende. 
Svar på tråden Vad ska jag göra med avundsjuk bästa vän?