Graviditet och Sex

De första 3 månaderna var jag också otroligt trött och mådde illa hela dagarna. Även om jag inte spydde något så satt känslan konstant i halsen och det sista jag ville var tex att ha en annan tunga i min mun. Dock så kände jag mig definitivt kåtare är vanligt, allting var känsligare, men skötte det på egen hand när lusten inföll eftersom det då blev kravlöst och enkelt.

Min man mådde dåligt över bristen på intimitet så vi pratade om det och försökte hitta andra sätt att skapa närhet på som inte var sexuella. Men efter det samtalet förstod jag att det fanns ett rent sexuellt behov hos honom som jag ändå ville försöka bemöta eftersom jag ändå hade lusten, men som oftast överskuggades av illamåendet. Vi gjorde som så att vi fick anpassa oss efter de luckor när illamåendet var som minst och att vi fick älska på det sättet som funkade för mig, tex, ibland inget hångel. Vi har inga barn sedan tidigare så det var rätt enkelt att få till det när det väl gick, med det sagt inte särskilt ofta.

Som tur var försvann det värsta illamåendet efter typ v.14 och lusten har bara ökat, markant från när jag inte var gravid för min del. Men jag förstår att trötthet och illamående kan sätta käppar i hjulet. Om jag inte hade varit extra kåt under denna tid hade nog varit svårt att hitta motivation till någon form av sexuellt samspel när det händer så mycket annat i kroppen.

Jag tror dock alltid att det är bra att kommunicera och också vara tydlig med att du inte vill pressa henne till något utan bara ha en ärlig konversation om något som ändå verkar vara viktigt för dig. Jag är glad att min man delade med sig av det som han kände, så jag visste vad som rörde sig i hans inre. På så vis kom vi varandra närmare rent känslomässigt, vilket även bidrog till det fysiska senare. Lycka till!