Varför kan jag inte köpa saker nu när jag har råd?

Man blir färgad av sina erfarenheter. Du har vant dig vid att leva sparsamt och det är svårt att bryta en vana. Jag gav mig själv en veckopeng att lägga bara på mig själv när jag såg att jag trots högre inkomst inte fixade att någonsin unna mig något själv. 

Jag är likadan. Har över 2 miljoner på banken och kan ÄNDÅ inte unna mig något. Om jag inte verkligen behöver något, så köper jag det inte. Är rädd att något ska hända, så vågar inte "slösa".

Jag är nog mer spara än slösa men inte på din nivå.

Frågan är om du själv lider efteråt av att du inte köpte plagget/mascaran etc?

Jag brukar fundera över hur lycklig jag blir över en viss sak. Om jag hade stört mig hemma redan innan så hade jag nog köpt plagget - om jag tyckt det var prisvärt nog.

Sen ogillar jag att hamna i en situation där något tar slut och jag inte har mer hemma. Så jag hade kunna köpa mascaran av den anledningen.

Jag har även synen på att de flesta människor är snåla. Oftast ses man som snål när saker inte är så viktiga som kanske många i ens omgivning tycker är viktiga - som kläder och smink för kvinnor. Nu vet jag inte om det är så med dig. Men kanske tycker du att det är mer värt med ett speciellt boende, bil, ha råd med en speciell hobby osv. Eller så är tryggheten viktigast för dig med att ha en summa på banken?

Jag är likadan. Snålar all tid till.mig själv. På mat och allt.
Jag är deltidssjukskriven och har hyror för 2 tonåringar plus allt annat, ensamstående. Och har ändå 100 lax på banken.
Men troligtvis för jag är ekonomisk

Det sitter i ryggmärgen sen jag växte upp

Du kanske helt enkelt tänker att du egentligen inte behöver just det där? För så är det ju oftast med allt vi konsumerar. Onödiga saker och kläder i överflöd. Jag är extremt ekonomisk och har f.n inga planer på att öht köpa mer kläder annat än i yttersta nödfall. Kläder och saker till barnen har jag inga problem att köpa för det behövs.

Du är inte ensam.

Mitt syskon blir lycklig av att köpa fina saker och sätter gärna sprätt på sina sista pengar strax innan lön. Jag är helt tvärtom och får ångest om jag inte har en årslön eller mer på banken. Vi är uppvuxna i samma familj, skiljer lite i ålder, har båda varit studenter länge och hade några hundår i början av karriären innan vi fick hyfsad lön, så vi är helt enkelt väldigt, väldigt olika personligheter på den punkten.

Så delvis är det nog erfarenhet, men mycket hur man är som person. 

Det som gör mig lycklig vad gäller shopping är att undersöka alla alternativ och sedan göra ett genomtänkt köp av det val som jag tror passar mig allra bäst. Ibland tar det flera år Men då har jag - tack vare min buffert - råd att göra stora inköp utan att vardagsekonomin påverkas det minsta. Men det är klart, ibland blir jag irriterad på mig själv när jag står och inte kan bestämma mig för om jag ska unna mig att spontanköpa en fin väska för 249 kr...

Dagens konsumtion överlag är hysterisk, folk köper som aldrig förr, trots att man har fullt fungerande saker och hela kläder hemma! Dessutom är många belånade.

Jag skulle säga att det är du som är normal och vettig!

Det bästa man kan göra för miljön är att sluta konsumera så in i... 

Heja dig!

Jag är likadan. För mig handlar det nog inte om att inte slösa med pengar, utan om att när man kan få ?allt? så är det rätt få saker som egentligen känns värda att ha. Ser jag en snygg väska, ett par byxor, skor eller vad som helst så tänker jag direkt att det kanske finns något ännu snyggare och att det är onödigt att köpa detta nu när jag lika gärna kan köpa något bättre senare. Sen kan jag komma på efter två år att den där väskan var nog helt perfekt egentligen och jag borde ha köpt den, men då går den inte att få tag på längre - vilket gör att det känns ännu mer onödigt att köpa en väska över huvud taget eftersom ingen ser ut som den där första. 

Detta enorma lyxproblem har jag också sen jag betalade av alla mina skulder. Och särskilt nu när jag inte rest nåt de senaste åren pga. covid-hysterin.
Jag har köpt alla prylar jag vill ha och inget lockar en att handla nåt mer. Det enda jag kan komma på att göra är att skänka pengar lite här och där. Det jobbiga är att pengarna man vill ha tillgängliga äts upp av inflationen. Sparräntan på icke låsta konton är ju löjlig.

Min sambo är likadan, I alla fall mot sig själv. Hon växte upp ganska fattigt och har skitsvårt att unna sig ens en kexchoklad. Däremot har hon inte samma problem att lägga pengar på andra. Är du likadan, TS? 

Jag är också snål mot mig själv när det kommer till att köpa kläder, smink etc men jag hade mått dåligt om jag lade pengar på sådant skit. Däremot unnar jag mig att köpa aktier eller en fin bil eller god mat. 

Jag försöker bli mer som du! Har alltid haft svårt att inte shoppa när jag är deppig (snabbt sätt att höja dopaminet antar jag). 
Nu jobbar jag stenhårt för att dra ner min konsumtion ett steg i taget. 
I min värld låter du sund och normal.