Skulle aldrig låta mitt barn lägga sig hungrig av princip. Finns noll anledning. Ingen vill väl äta om man inte är hungrig. Det är knappast så att en 3 åring manipulativt sitter med hungrig kurrande mage och vägrar äta för att hen kalkylerar med att få nyponsoppa två timmar senare.
Barnen äter inte för att de inte är hungriga helt enkelt. Att de sedan blir hungrig senare är väl snarare fakta än taktik.
Barn svälter inte om de inte äter middag, de har ju förmodligen ätit både frukost och lunch och mellanmål under dagen, och om inte annat så får de frukost morgonen efter att de vägrat äta mat. Så vi har haft en ganska avslappnad inställning till mat och matvägrare i min familj.
Min inställning är att barnen ska äta det som bjuds, och vi har alltid knäckebröd på bordet om de nu absolut inte vill ha maten. Man kan inte få sin favoriträtt varje dag utan behöver lära sig att äta det som finns, är min inställning (bland det mest oartiga, och otacksamma, som finns är att rynka på näsan åt "vanlig" mat. Om man inte råkar ha någon diagnos.)
Vissa barn är också väldigt små i maten. Jag var ett sådant själv, jag minns att jag blev (eller i alla fall kände mig) mätt på typ tio makaroner, en halv köttbulle och liten bit gurka. Jag var visserligen smal, men inte underviktig.