Inlägg från: Anonym (mat) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mat)

    Hur gör ni vid matbordet?

    IdaMex skrev 2022-11-09 20:23:21 följande:
    Hur gör ni vid matbordet?

    Av föräldraskapets alla utmaningar tycker jag att hela biten med mat är absolut svårast!


    Våra killar är 3,5 och 5 år. Ibland vill de inte äta (läs:ofta). Vi blir inte arga eller någonting då, utan säger bara ok. Om de går ifrån bordet och vill komma tillbaka för att äta får de givetvis det. De får ingen annan mat istället när de inte vill äta. Men det känns så så fel att låta dem gå och lägga sig utan något i magen? Om de får frukt och nötter senare så lär de ju sig att de kan skippa middag och få frukt sen? 


    Hur gör ni? 

    Mvh 


    Min grundinställning är att barnen ska äta för att bli mätta och växa och utvecklas. Därför har jag inte låtit barnen lägga sig hungriga om de inte velat äta middagen. Antingen har de fått nåt annat att äta, eller ett extra kvällsmål för att fylla på innan läggdags.

    Mitt ena barn har mycket svårt med maten, dålig aptit, gillar inte så många olika sorters mat och även haft låg vikt i perioder. Det andra barnet äter nästan vad som helst med god aptit, kan äta även mat som hen inte tycker är så god, växer bra.

    Och vi har gjort lika med båda barnen, så det är inte vår "fostran" som avgjort deras förhållningssätt till maten, utan det kommer inifrån dem. Jag upplever inte att barnen lär sig att skippa middagen för att få nåt annat sen, utan att de ibland inte klarar att äta sig mätta på maten som erbjuds, för att den inte är god, för at måltiden är jobbig eller nåt annat. Jag ser inte barnen som i grunden manipulativa och som jag som förälder ska stävja och gränsa, utan ser dem som att de uttrycker sina behov och jag kan och ska tillgodose dem. 
  • Anonym (mat)
    Mrs Moneybags skrev 2022-11-10 09:59:07 följande:

    Om det verkligen är ofta som de inte vill äta och därmed inte får någon middag, så tycker jag man måste tänka om. Det handlar absolut inte om att ge pizza och hamburgare som någon skrev, utan om att hitta maträtter som barnen tycker om och äter med god aptit. Barn måste ha ett visst antal kalorier varje dag för att utvecklas optimalt och växa. 

    Vi gjorde så att vi åt lite mer anpassade rätter de första åren, och sakta men säkert har sonens smaklökar utvecklats och nu äter han i princip allt vid 11 års ålder. Nu börjar dilemmat istället att han är så extremt hungrig pga tillväxt och prepubertet osv att han vill ha två middagar. Jag bestämde mig när jag fick barn för att aldrig tjafsa om två saker: maten och sömnen. Dessa två är njutning för mig och jag hoppades överföra den känslan till mitt barn. Det har gått ganska bra. 

    Maten måste ju inte ersättas med frukt och nötter (som de bör äta ändå pga nyttigt) utan kanske välja pasta istället för ris eller en pannbiff istället för köttfärsgryta om barnet inte gillar mixad mat etc. 


    Jag fick ett gott råd av en erfaren mamma när jag väntade mitt första barn: bråka aldrig om ätandet eller bajsandet, du kommer inte att vinna och det kommer bara att bli eländigt för både dig och barnet. Borde verkligen inkludera sömnen i det goda rådet :)
  • Anonym (mat)
    LFF skrev 2022-11-10 10:19:47 följande:
    Just sömnen är ju lite klurig eftersom barn behöver mer sömn än de ofta anser själva. Mina barn är sådana. De är 9 år och behöver fortfarande 10-11 timmars sömn per natt. Om de får mindre än så blir de inte roliga att ha att göra med. Då de går upp kl 6 på morgonen behöver de ha somnat till kl 20. När de har klasskamrater som får vara uppe längre blir det tjafs. 

    Så helt ärligt, till viss del behöver man faktiskt bråka om sömnen, även om det inte är skoj. 
    Och så kan det ju vara även med mat för en del barn :) Samt att de inte alltid anser att de behöver bajsa när de egentligen behöver det. Och när det gäller alla de sakerna så kan man ju tvinga barn att lägga sig, sitta på toan, sitta vid matbordet, men svårare (och dumt att försöka) att tvinga dem att somna, bajsa och svälja maten. 

    Med tiden (mina barn är 15 och 17 år nu) har jag kommit fram till att ju mindre jag bråkar desto bättre, men att när jag väl tar tag i nån fråga då ser jag till att ha på fötterna och verkligen förankrar det. Tror att mina barn har märkt vid det här laget att jag inte tjafsar om oväsentligheter och därför lyssnar rätt bra när jag väl markerar något, för då är det viktigt på riktigt. 
Svar på tråden Hur gör ni vid matbordet?