Hur får ni ihop allt?

Jag har varit hemma på heltid under flera år och hade stenkoll på barnens läxor och prov. Började jobba lite i våras och på allvar höstas och jag känner hur mer och mer glider mellan fingrarna och jag har helt enkelt inte energi att förhöra en massa längre. 

Min man är på mig om hur viktig deras skolgång är, men vad ska jag göra när jag fullkomligen kraschar på kvällen?
Jag har kallats egoistisk av släktingar på grund av de konsekvenser mitt val att börja jobba gett familjen.

Jag förstår inte hur ni som alltid jobbat såhär får ihop det! Och så ska alla vardagens hushållsgrejer hinnas med också.

Mat får vi redan hemlevererat och han vill inte ta in städhjälp, så det finns inte så mycket mer jag kan göra känner jag... 

Alla tre går i skolan, så är inte småbarn. De har diagnoser som gör att det inte går att lämna över ansvaret för skolarbetet helt på dem. Den äldsta som går i högstadiet börjar gradvis kunna sköta mer och mer av det själv.
Min man är borta över tolv timmar per dag, så om vi ska kunna ha lugna helger tillsammans måste städning etc fixas under veckan.
Jag har försökt så många gånger att få till en förändring, men han är inte mottaglig. Om jag föreslår att han tar matlagningen en dag tex så får jag ett tal om varför det inte är hans ansvar.
Gällande läxor kan han hjälpa till med matten om han har ork, men resten är mitt ansvar.