Det krävs väl att det ska vara omsorgssvikt från föräldrarna om det ska göras? Om föräldrarna är ett bra stöd till flickan har hon det förmodligen det bäst hos dem. Men om föräldrarna inte erbjuder flickan den mat vården förordar kan nog det ses som omsorgsbrist.
Det kan nog bli så ja. Som föräldrar är det ens skyldighet att se till att barnet äter det som dietisten sagt och så klart även annan mat för viktuppgång. Hon vägrar dricka hälsodrycker för vuxna - tough shit då! Då får man som vuxen se till att truga på alla möjliga sätt, t ex piffa till den så den smakar bättre eller muta med något hon verkligen vill äta som hon kan få efteråt eller vad som helst som kan funka. Man låter INTE en 11-åring styra där och säga nej. Klarar man inte av att få igenom sin vilja där så ja, då brister man antagligen i sitt föräldraskap.
Att väga så extremt lite under flera år och nu fortfarande vid 11 års ålder är fruktansvärt lågt, och farligt!
Så enkelt är det inte att tvinga ett barn att äta mot sin vilja.
Men i det läget ska man som förälder söka och ta emot all vård som står till buds. Gör man inte det, tex inte ger näringsdryck bara för att man själv anser det onödigt, tycker åtminstone jag att det rör sig om omsorgsbrist.
Dietisten hade inga problem med att hon inte klarade av den, utan återgick bara till att skriva ut de för barn... Men hon går som sagt inte upp i vikt av dem.
Vi gör allt vi kan, men det hjälper inte. Vi brister absolut inte i vårt föräldraskap.
Vet ni orsaken till att hon inte växer? Vill hon inte äta eller är det en fysisk sjukdom?
(Har själv barn med ätproblem pga psykisk ohälsa.)
Det enda näringsdryckerna gör är att hålla vikten någorlunda stabil, men ökar gör hon inte. Vare sig hon drack en eller tre per dag så gjorde det ingen skillnad.
Hon har alltid varit liten och smal, det största problemet är att hon fortsätter växa på längden utan att öka i vikt, så hon blir ju bara ännu smalare...
Skönt att hon växer på längden i alla fall!
Vet ni orsaken till att hon inte går upp i vikt?
Hon kanske må bra av en sond. På det viset får hon i sig näring och det går att tvångsmata om det behövs. Äter hon inte av psykiska orsaker behöver ni få henne inlagd på en ätstörningsenhet, det är inget ni bör sköta själva risken är att det blir värre när man saknar utbildning och erfarenhet.
Grejen är att TS inte berättat om flickan äter eller inte. Hon kan ju ha någon tarm- eller ämnesomsättningssjukdom och äta normalt men ändå inte gå upp i vikt.
Har ni provat att köra näringsdrycken i glassmaskin? Med bär och frukt kanske?
Nej, hon har utretts för allt möjligt, både vården och våra tankar har kollats upp utan att de hittat något. De sa att "hon är väl helt enkelt liten"... Och det hade ju varit okej, om det inte vore för att glappet mellan kurvorna ökat så mycket på sistone.
Det har hon redan.
Jag skrev inte här för att få råd, jag blev bara orolig om de kunde se vikten som en anledning att placera henne.