Hamnat på botten. Vill inte mer..

Hejsan

Vad bra att du ber om hjälp! Du har förstås väldigt mycket som tynger dig, för mycket för att du ska orka ta itu med allt på en gång. Har du någon att prata med? Du behöver berätta för någon att du mår så här.

Försök att inte tänka på alla problemen på samma gång och istället fokusera på det som du kan göra här och nu. Du kan inte ändra något som har hänt. Se till att du är ditt bästa jag när du får träffa dina barn. Använd tiden som du har till att göra allt för att må bättre. Ta dig ut ur lägenheten och rör på dig. Gör något litet varje dag för att må bättre.

Har du ingen att prata med kan du kontakta jourhavande präst eller medmänniska:
www.jourhavande-medmanniska.se/prata-med-oss/

Får du självmordstankar kontaktar du vården. Livet kan kännas väldigt tungt nu, men du vet aldrig när det vänder. Var snäll mot dig själv, och ta en dag i taget. Jag hoppas att du mår bättre snart ❤️

Det kommer bli bättre, jag lovar! Att du ber om hjälp är oerhört positivt...mer än du kanske tror just nu. Nu handlar det framförallt om att få dig "på benen" igen och medan du väntar på professionell hjälp finna det en hel del du kan göra. Börja med små saker...kanske lite fysisk aktivitet, bra musik (som peppar), några böcker, ett virkningsprojekt, en bra podd. Det här är alltså små saker du kan fokusera på och som inte kräver för mycket. Försök skapa en miljö som känns mer trivsam. Visst får du vara ledsen men det är också lätt att "fastna" i gråten och tomheten. Har du någon att prata med? Vad har du för intressen? Är du bra på något särskilt? Det finns vägar men det kommer ta tid. Kram

Jag har väldigt litet nätverk av människor runt mig. Många som slutat höra av sig trots att jag försökt ta kontakt, vilket ocksä bidrar till att jag mår dåligt och undrar vad jag gör för fel osv. Jag som alltid ställt upp för andra i kris. :( 

Förstår att det känns ledsamt och ensamt. Ibland förstår inte folk hur dåligt andra mår, för de är upptagna med sina egna liv och ibland orkar de bara inte engagera sig. Du har inte gjort något fel, utan har bara haft oturen att drabbas av ovanligt mycket svårigheter. Inte konstigt att du känner dig nedstämd. Jag känner igen mig lite i din situation, för jag har också gått (går) igenom en kris som jag av olika anledningar känner mig ganska ensam i. Som tur är har jag hittat fina och stöttande människor här på forumet! Hoppas att du också kan göra det! Men mår du ännu sämre måste du söka professionell hjälp. Skickar en kram till dig 🤗

Kan tipsa om den här tråden! Det är mycket interna skämt och vardagssnack, men vi pratar gärna med och stöttar människor som har problem också 😊 Välkommen in i värmen!

https://www.familjeliv.se/forum/thread/80280699-har-ar-vi-alla-vanner

Långt ifrån ensam om än vi alla är på avstånd och det sista du ska vara nu är ensam ❤️ Vet att det är svårt att ta in just nu, det där kaninhålet kommer du ta dig ur. En tim i taget och sänk ribban var snällare mot dig sj. Vet om att det är tyst utan barnen men försök sätt igång något i bakgrunden allt ifrån tvn, radion, serier, vad som helst. Kommer sorg gråt smygandes ja men låt det komma och få utlopp stäng inte igen. Eller gör som fina Eurydike tipsa om in och skrik spy av dig el upptäck bara hur trevligt det är om så för en liten stund att skingra tankar tillsammans med andra. Vet du vad det du kallar för svaghet är tvärtom det kallas styrka ta till hjälp även superhjältar behöver paus kraschar. Soc måste för att du ska börja hjälpa dig sj och med det medföljer acceptans av att vården är det lång väntetid till under tiden ska deras mamma ta hand om sig sj. Du måste sätta på dig sj syrgasmasken innan du kan ta hand om andra, genom att hjälpa dig sj hjälper du indirekt dina barn. För din och deras skull kämpa kriga. Ibland vet man inte hur stark man är förrän det är det ända alt som finns kvar. Sätt igång musik och hur larvigt det än är dansa tills slrattet kommer. Du får väl ringa dina barn och vill ringa, se till och få det som en vana ring och säg godnatt tex. Styrkekramar