Orkar inte med mitt barns kompis!

Bestäm en dag i månaden när kompisen får komma. Förklara för föräldrarna att ni är ganska upptagna på helgerna, och att er son bara får ta hem kompis en gång i månaden. Varje gång kompisen ringer, så säger ni vilket datum han får komma och hälsa på. Kanske de slutar ringa hela tiden då, med lite tur.
På det här sättet behöver ni bara offra en dag i månaden till att övervaka kompisens besök och slipper göra er osams med någon.

Det bästa är att vara tydlig.
Sätt upp regler och var tydlig till föräldrarna att det inte är ok att ringa flera gånger .
Att ni ser att de ringt och ringer tillbaka när det passar.
Bestäm tider 10-12 eller 12-15.
Varannan gång hos er och varannan hos dem.
Normala folk vet att deras barn är intensiva och har vett att bromsa och försöka balansera socialarelationer för barnet.
I detta fall kanske föräldrarna inte gar det sociala klart för sig heller.

Tydlig, ärlig och inget inlindat. 
Alla vinner på det

Det allvarligaste är kanske egentligen att ni har en hemtelefon. Det är nog det beteendet som sticker ut mest och tar fokus i din text.

Haha, underbart! Ingick när vi skaffade bredband ip-telefoni tror jag det kallas. Om det är någon tröst så vet jag fortfarande inte vad vi har för telefonnummer på den!

Helt ärligt så känns en gång i månaden för mycket! Men jag förstår poängen! tror dock inte att det biter på föräldrarna, utan då lär vi nog bli "uppläxade" och att det är synd om vårt barn som bara får leka en gång i månaden.... Det är mycket speciella människor det här.

IP-telefoni är faktiskt något mer ursäktat. Jag fruktade att ni använde kopparlina.
Då är nästa prio i beskrivningen av situationen att tala allvar med ungens föräldrar och helt enkelt säga att om man inte kan ta det lugnt och behandla djur som man bör, så funkar det inte. Tar de inte det på allvar så väljer de bort möjligheten. Jag ser framför mig hopplösa, allmän-svenska normal-mobbingföräldrar som kommer att göra det till ert fel men det måste nog lik förbannat göras.

Jag kanske är cynisk men jag tror inte det är barnet som pressar på att få vara så mycket med ditt barn utan att föräldrarna föreslår det (nästan tjatar) eftersom det betyder att de får gratis barnvakt ett par timmar. "Ska du inte vara med X, ni har ju så kul tillsammans? Joooo men det är klart du vill, mamma ringer och ordnar." Och sedan ringer de i panik tills de får tag i er.

Sätt gränser. Säg nej, den här helgen är vi upptagna, det går inte tyvärr, det får bli en annan gång, ha det så bra, måste gå nu!

Förekom.
Nästa gång de frågar så säg att det går jättebra -hemma hos dem:

Absolut! Jag brukar inte ha något problem att vara tydlig men med dessa människor börjar jag ge upp. Jag brukar säga en tid som han ska hämtas men det funkar inte! Det kommer alltid något emellan så att dom inte kan... Sist han var här så kom inte mamman ens in så att jag kunde försöka bestämma någon tid med henne. Hon dumpade ungen på gatan och drog med bilen. Hade jag kunnat lita på att dom har lite koll på barnen så hade min unge kunnat få åka dit om man kunnat komma överens om något sånt, men jag vill inte att han ska vara där när jag vet att föräldrarna har noll koll och deras barn nyligen tagit strypgrepp på barn med ett hopprep på skolan. Jag är rädd att det ska hända något och dom inte märker något.

Det "roliga" i detta är att föräldrarna är akademiker och utåt verkar otroligt socialt anpassade.... Men jag har liksom fått se en annan bild av dom (och några fler än jag har reagerat så det finns fler som sett den här sidan...föräldrar till barn som fått stryk av min unges kompis tex där de försökt prata om det med dessa föräldrar)

Jag bor själv på en liten ort där alla känner alla, så jag vet att man måste kunna samsas även med mycket speciella människor. Mannen som misshandlar sin fru är pappa till mitt barns kompis. Den stökiga alkoholisten äger bilverkstaden. Hårfrisörskan bedrog sin man och övergav sina barn. Barnens fotbollstränare är bipolär och får för sig att dansa naken ute på gräsmattan rätt vad det är. Tja, du förstår vad jag menar? Man måste liksom kunna hantera alla sorters människor. Ni får försöka hitta något sätt att stå ut med dem.

(måste tillägga att mina exempel inte är tagna ur verkligheten utan är en mix av olika människor jag haft i min omgivning)