• Iggulden

    Jag strejkar sedan något år tillbaka

    Hej!

    Jag undrar om jag tänker helt fel och om det finns någon som känner som mig. Jag är en man som är gift och har barn med min fru. Vi har varit tillsammans över 10 år. Jag har senaste året slutat ta initiativ till sex, för jag vet aldrig när hon vill ha det nästa gång och det går ibland månader emellan. Jag har vad jag tror är en normal lust, inte varje dag men kan tänka mig sex en eller ett par gånger i veckan.

    Min fru har däremot inget större sug efter regelbundet sex med mig. Jag tycker att jag med åren har blivit en gnällig man. Det har gärna blivit konflikt kring sex och att jag upplevs som tjatig. Jag håller med. Sedan vi fick barn har jag försökt bli mer delaktig i hushållsarbete och etc. Jag har gått ned i tid för att ha en dag extra hemma med barnen och även om jag är den första att medge att min fru drar ett rejält lass här hemma, så tycker jag ändå att vi delar på det mesta. Jag är ingen stor Mansgris. Jag har hobbys, exempelvis träning och sport i allmänhet. Men det är något jag dragit ner på. Framförallt tränar jag innan jobbet vid 5-tiden för att hålla mig i form men samtidigt inte vara för mycket hemifrån. Jag försöker att ge henne tid för sig själv.

    Närhet och ömhet har varit viktigt för henne och ärligt talat så har jag ansträngt mig för att ge henne det, men jag själv är egentligen inte alls intresserad av det, och det vet hon. Jag förstår att hon behöver närheten för att känna lust, att det är det som får henne attraherad. Efter flera år där jag har försökt att ge henne vad hon vill ha, för att jag ska få det jag vill ha (sex regelbunde)  så har jag slutat med att ?spela? med. Jag förstår hur det framstår. Men det jag menar är att jag gett henne kramar och en hel massage Och verkligen ansträngt mig. Försökt tända ljus och spela lite musik. Sedan så har hon exempelvis fått massage eller bara lite omtanke. Sen har jag inte nämnt sex utan fortsatt med det i en längre period. Tanken är att jag med det skulle väcka hennes lust på sikt.

    Min förhoppning är att hon ska ha sett att jag lyssnat på henne och hennes behov. Gett henne andrum och inte tjatat om sex. försökt vara mer närvarande och gett henne kärlek utan direkt motkrav. Det har pågått i cirka 1 1/2 år. Men vi har sex 6-10 ggr per år, kanske mindre. Nu har jag sagt till henne att jag har tröttnat. Jag avstår hellre sex, än att väcka lusten och sedan vänta 1-2 månader till eventuellt nästa gång. Jag har slutat ge Henne övrig fysisk  kärlek också, men försöker att ge henne tid för dig själv istället. Nu är hon inte nöjd med situationen Sedan ett år tillbak. Jag är inte nöjd, men mer tillfredsställd av att inte ha sex alls mot att hoppas förgäves. Hon menar att hon tänker att jag kanske kanske  ska lämna henne.

    Jag är säkert helt fel ute, men finns det någon som förstår min situation? Jag anser inte att jag fått det som jag vill ha, och jag tänker inte tvinga henne att ha mer sex med mig. Men jag tänker behandl henne mer som en vän och förälder till våra gemensamma barn. Jag har förändrat mig, men hon vill inte anstränga sig för min skull.

    Kommentarer om att jag borde skita i hennes vilja, ta henne i 2.an mot hennes vilja och vara en alfahanne undanbedes. Jag har respekt för min fru.

  • Svar på tråden Jag strejkar sedan något år tillbaka
  • Anonym (Rick)

    Hej


    Även jag känner igen mig, är tillsammans med min kvinna sen 15 år, vi har 2 barn tillsammans. 
    Sexet har i princip helt dött ut. Alla möjliga ursäkter används, allt ifrån att hon är trött till att tid inte finns, huvudvärk mm. 

    Jag har gått hos samtalsterapeut och hon ansåg att parterapi är det enda rätta. Dock är den andra hälften totalt ointresserad av detta då "problemet" ligger hos mig.

    Jag har börjat överväga att gå skilda vägar då jag inte orkar ha en massa krav på mig om allt jag ska leverera.

    Jag fick höra häromdagen: Om du plockar bort sex ur relationen, vad finns kvar?
  • Iggulden
    Anonym (Rick) skrev 2022-11-25 20:08:54 följande:

    Hej


    Även jag känner igen mig, är tillsammans med min kvinna sen 15 år, vi har 2 barn tillsammans. 
    Sexet har i princip helt dött ut. Alla möjliga ursäkter används, allt ifrån att hon är trött till att tid inte finns, huvudvärk mm. 

    Jag har gått hos samtalsterapeut och hon ansåg att parterapi är det enda rätta. Dock är den andra hälften totalt ointresserad av detta då "problemet" ligger hos mig.

    Jag har börjat överväga att gå skilda vägar då jag inte orkar ha en massa krav på mig om allt jag ska leverera.

    Jag fick höra häromdagen: Om du plockar bort sex ur relationen, vad finns kvar?
    Då delar vi en liknande situation. Tror du att hon vill ha någon annan?
  • Anonym (Gränser)

    Jag är fullständigt övertygad om att alla människor har en gräns, eller flera där det faktiskt är svårt att fortsätta som förr, eller när man inte längre vill fortsätta försöka.

    I min värld handlar det inte om att sex är det absolut viktigaste och att en relation rasar om man inte får/ger, utan om att ALLA har en gräns för vad man står ut med. 

    För något år sen bestämde sig TS för att det fanns en gräns med hur mycket man kan försöka om man inte upplever gensvar. TS bestämde sig förändring och ingen är nöjd. Jag tänker att det är både en början och ett slut. Det är meningslöst att fortsätta plåga sig själv med något som inte fungerar, samtidigt som det faktiskt ofta är någon sorts början på slutet att ge upp ang. sin partner.

    Jag tänker att TS gör klokt i att faktiskt fundera på separation. Inte för sexet i sig, utan för att han upplever sig själv som grinig och att han inte orkar anstränga sig. Jag tänker att det faktiskt inte är speciellt sunt att leva i ett förhållande där man dels känner sig ouppskattad och dels själv gett upp vad man egentligen tycker är viktigt.

    Självklart kan det vara så att man inte vill separera mitt uppe i småbarnstiden, men man kan iallafall fundera på vad alternativet faktiskt är. Nånstans finns gränsen där man hellre sitter ensam än sitter ensam med någon.

  • Iggulden
    Tecum skrev 2022-11-25 19:37:20 följande:

    Du gör rätt som slutar att svansa för henne med massage och närhet utan att få något tillbaka. Du kan inte bara ge och ge utan att hon förstår hur du känner och vad du saknar. Att hon är rädd att du ska lämna henne är bra. Kanske är det vad du ska göra, ni är helt ur fas med sexlivet och hon struntar i dina behov?

    Däremot är jag tveksam till att du inte visar att du vill ha sex. Då får hon intrycket att du egentligen inte vill och hon kan avstå att jobba med sin egen lust. Kvinnor har lättare att vänja sig av med sex än vad män har.


    Du verkar förstå precis hur Jag käner. För jag känner verkligen att jag steppade Upp under några år och verkligen försökte vara nära och go, utan krav på sex tillbaka och hoppdes att det bara skulle lossna av sig själv.


    Jag kanske inte ska vara så avvisande tillbaka. Känner mig som en stor barnunge. Det känns som att jag äger frågan nu.

  • Iggulden
    Anonym (Strejk!) skrev 2022-11-25 19:08:34 följande:

    Jag har gjort nästan exakt samma sak. Tröttnade på att ge min fru allt vad hon vill ha och behöver, bara för att hon kanske sedan kan tänka sig att ha sex med mig. Max en gång i halvåret, typ.

    Så nu har jag helt slutat ta initiativ till sex, men jag ger henne å andra sidan ingen närhet heller. Så nu lever vi som kompisar och har gjort i snart två år. Hon har inte klagat ännu, så jag antar att hon är hur nöjd som helst. Jag saknar sex otroligt mycket, men kan inte tänka mig att ha det med min fru - jag vill ha det med någon som uppskattar det.


    Tänker du gå vidare eller stanna kvar Om det inte ändrar Sig?
  • Iggulden
    Anonym (Gränser) skrev 2022-11-25 20:35:54 följande:

    Jag är fullständigt övertygad om att alla människor har en gräns, eller flera där det faktiskt är svårt att fortsätta som förr, eller när man inte längre vill fortsätta försöka.

    I min värld handlar det inte om att sex är det absolut viktigaste och att en relation rasar om man inte får/ger, utan om att ALLA har en gräns för vad man står ut med. 

    För något år sen bestämde sig TS för att det fanns en gräns med hur mycket man kan försöka om man inte upplever gensvar. TS bestämde sig förändring och ingen är nöjd. Jag tänker att det är både en början och ett slut. Det är meningslöst att fortsätta plåga sig själv med något som inte fungerar, samtidigt som det faktiskt ofta är någon sorts början på slutet att ge upp ang. sin partner.

    Jag tänker att TS gör klokt i att faktiskt fundera på separation. Inte för sexet i sig, utan för att han upplever sig själv som grinig och att han inte orkar anstränga sig. Jag tänker att det faktiskt inte är speciellt sunt att leva i ett förhållande där man dels känner sig ouppskattad och dels själv gett upp vad man egentligen tycker är viktigt.

    Självklart kan det vara så att man inte vill separera mitt uppe i småbarnstiden, men man kan iallafall fundera på vad alternativet faktiskt är. Nånstans finns gränsen där man hellre sitter ensam än sitter ensam med någon.


    Det är sant. Jag kände att jag tog kritiken till mig, förändrade lite av min livsstil och attityd och hoppades att mina ansträngningar skulle ge ett såkallat gensvar. Det är ju inte så att hon inte är attraherad av mig, och när vi väl har sex menar hon att hon längtat. 


    Nu känner jag mig bitter och jag känner att jag har mer att ge. Jag väljer hellre romantik med god mat än folköl och soffan. Jag vill hellre ut och resa, än att spela videospel.

  • Anonym (Gränser)
    Iggulden skrev 2022-11-25 21:04:08 följande:

    Det är sant. Jag kände att jag tog kritiken till mig, förändrade lite av min livsstil och attityd och hoppades att mina ansträngningar skulle ge ett såkallat gensvar. Det är ju inte så att hon inte är attraherad av mig, och när vi väl har sex menar hon att hon längtat. 


    Nu känner jag mig bitter och jag känner att jag har mer att ge. Jag väljer hellre romantik med god mat än folköl och soffan. Jag vill hellre ut och resa, än att spela videospel.


    Jag fattar att det är svårt. Rimligtvis har ni haft det rätt bra eftersom du försökt och jobbat på det. 

    Jag kan inte råda dig åt åt ena eller andra hållet. Mest konstatera att det är svårt att få ett lyckligt förhållande om man tappar orken att försöka.
  • Kockobello
    Anonym (1234) skrev 2022-11-25 19:55:20 följande:
    Vi är ju kompatibla på alla andra sätt, som jag faktiskt inte tror att många andra är. Och det är ju inte så att jag inte vill ha sex, jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade sexlusten kvar men hormoner (antar jag) har ställt till det för mig. Min förlossning var extremt fysiskt jobbig med många skador och efter det har lusten aldrig kommit tillbaka på riktigt igen.

    Du får det att låta som att det är ett aktivt val att inte vilja ha sex, som att man är ett tjurigt barn som vill straffa sin partner.

    Ett liv består av så många komponenter och varje människa måste ta beslut om vad som är viktigast, en del tycker att sex är nummer ett, andra tycker att delade värderingar och ett intressant samtal varje dag är viktigt. De flesta får inte allt av sin partner och jag skulle som sagt inte klandra min man om han fick nog någon dag. 
    Ja, jag förstår. Det finns ju såklart undantag, men jag tror att i de flesta fallen är det antingen bekvämlighet eller att kvinnan inte älskar mannen utan bara vill bo kvar i huset etc.
  • Grindleguts

    Det jag saknar i TS historia är vad han/de tänkt att detta ska leda till? TS vad ser du händer med förhållandet framåt när du nu strejkar de gånger din partner faktiskt vill? Om ni fortsätter på samma sätt hur.mår ni om ett år?

  • Kockobello
    Grindleguts skrev 2022-11-26 09:52:09 följande:

    Det jag saknar i TS historia är vad han/de tänkt att detta ska leda till? TS vad ser du händer med förhållandet framåt när du nu strejkar de gånger din partner faktiskt vill? Om ni fortsätter på samma sätt hur.mår ni om ett år?


    Eller, ännu värre, om fem år?
Svar på tråden Jag strejkar sedan något år tillbaka