Fråga om partners beteende

Jag har varit på väldigt många begravningar...inte gråtit en enda gång. Det går inte. Det är som att min kropp och min hjärna stänger av. Kanske någon slags skyddsmekanism? För ledsen över att människorna inte finns kvar har jag varit. Men just när jag sitter där på begravningen är det som att jag inte kan ta in det...avstängd som sagt. Andra som är där måste ju tro att jag är helt känslokall.

Sen kan jag gråta andra gånger...vid bråk eller svek tex Eller en sorglig film.