Tänker jag helt fel här?

Hanas dotter har så dåligt självförtroende och har aldrig gillat om pappan valt någon kvinna före. Då ställer hon till. med dramatik och drar till mamman, så att pappan ska reagera. Nu är hon så pass vuxen att hon borde tänka annorlunda, men nej, hon älskar uppmärksamheten från pappan och visar tydligt hur mycket hon gillar att han tar henne före mig i alla lägen det senaste året. Därför har jag nog ingen chans att prata med henne om detta. Vi är 3 i detta förhållande. Hon, jag och han. Så jag är nog chans lös....och hennes pojkvän lär också vara det.

Ja han menar på att han vill umgås så mycket som möjligt med henne innan hon reser iväg, även om det är på mammans vecka, samt att han vill finnas där på dagen då hon reser för att skjutsa henne till flygplatsen. Jag sa att hon har en pojkvän och inte behöver bli skjutsad av pappan för 4 veckors resa. Men han tycker att detta är en så stor grej att han absolut inte tänker rucka på något. Han tänker INTE resa med mig om det påverkar hans tid med henne. Vi blev såklart ovänner om detta igår igen, eftersom det inte går att hitta ett datum som passar. Det handlar alltid om detta barn. Är det inte födelsedag så är det att han ska skjutsa henne nånstans eller att han måste vara hemma för hon vågar inte vara ensam i huset. Det är så frustrerande. och dottern njuter såklart av all uppmärksamhet. Han är en idiot helt enkelt som är kär i sin dotter och har hittills inte hittat någon kvinna som tycker detta är ok. Jag ger upp.

Du har helt rätt. Jag måste göra saker på egen hand, men har gjort det i så många år när jag var singel. Träffade ju äntligen denne man för några år sedan och vi har rest ihop och haft trevligt. Därför känns det så hopplöst nu att ta ett steg tillbaka pga en vuxen dotter. Men som du skriver så väljer han bort mig pga en avvinkning på mammans vecka som är viktigare än en resa och semester med mig.

Man blir så ledsen, men jag måste nog inse att med denne man så kommer nog alltid dottern att komma före. Vi bråkade om detta igår igen och jag sa att jag har hoppats förgäves i flera år på att hon ska bli vuxen, men nu när hon är vuxen så är det ännu värre än när hon var tonåring. Han skjutsar henne överallt och de ska göra allt tillsammans, och resa tillsammans. Det är mer de två som är ett par än vad han och jag är ett par. Mår illa. Men han ser inte problemet, utan han ser bara att jag är en svartsjuk egoist. Och då drar han och säger att vi ska göra slut.

Jag har åkt själv tidigare (3 ggr) när han försvårat saker för att vi inte ska resa utan hans barn och jag har sagt varje sommar att om han inte åker med så åker jag själv. Då har jag bokat flygbiljett själv och han har oftast ändrat sig i sista stund och ändå åkt med. Det är så jobbigt att något som skall vara trevligt tillsammans alltid blir en jobbig bråk sak för oss. Jag vågar nästan aldrig ta upp semestern och när och hur vi ska planera den, eftersom det alltid är jobbigt och bråk. Han har tjatat om att vi måste resa med barn sedan över 4 år nu, trots att barnet är vuxet. Det är så sjukt att jag inte kan fatta det själv. 

Pga allt tjafs så gjorde vi slut i lördags kväll. Det blev en del hårda ord där han sa elaka saker och jag sa att han förlorat varenda kvinna i sitt liv pga besattheten av sitt barn. Då blir han galen och gör slut. Och jag har inget emot det. Förstår inte att man gör slut pga vuxna barn, som inte borde vara något som helst problem för oss. Hon sköter sig själv och behöver inte ha någon som vaktar henne. Men i deras fall så kan hon inte sova ensam i huset, eftersom hon är rädd, hon kan inte ta bussen till stan ensam utan måste lämnas och hämtas. Det är så sjukt att jag mår illa. Han frågar alltid henne före mig om hon vill resa, gå på fotboll med honom eller något annat. Jag känner mig som ett bihang som verkligen inte prioriteras. 

De flesta män hade varit lyckliga om ens partner vill resa med dem och umgås med dem. 

Jag tänker lite samma där. Och det var det vi slutligen blev ovänner för och gjorde slut. Jag sa att jag väntat i så många år på att han och dottern eventuellt ska släppa taget om varandra när hon är över 18 år, eller iallafall 20. Men min önskan lär aldrig infrias, för det blir bara värre och värre. Han vägrar släppa taget och beter sig som om hon vore ett litet barn som måste skjutsas och hämtas och tas hand om. Jag sa att det nog inte spelar någon roll om hon blir 50 år gammal så kommer han fortsätta att vara besatt av att ha öppen dörr resten av livet för henne. Jag menar absolut att barnen, även när de är vuxna alltid är välkomna hem till en. Men där måste väl finnas gränser för hur stor plats de ska ta i ens liv där man har en partner. Det är som sagt inte första gången han förlorar en partner pga detta barn. Men då kanske man hade förståelse pga att hon var barn.

Jag tror att vi är ganska så överens om att det nu är slut. Han vägrar förstå hur jag tänker och jag kan inte förstå hur han tänker. Dessa ständiga bråk om denna vuxna dotter är ett ständigt ämne som vi bråkar om. Det kvittar om vi är på ett SPA eller sitter på en restaurang på tu man hand, så skriver hon ALLTID och då är det igång. De vägrar lämna varandra ifred helt enkelt. Man känner sig definitivt som fru nummer 2. Inte normalt.

Det kan tyvärr bli så att pojkvännen till slut också kommer att känna sig utanför hennes och pappans relation. Det känns sjukligt tycker jag. Kvittar vad alla skriver här att det är fint att alltid finnas till för sina barn. Men det är onormalt att pappan aldrig kan vara i nuet och njuta med sin partner, pga dottern. 

Helt rätt tänk!!
Därav alla slut i bonusfamiljerna. Det funkar ju inte om barnen ska bestämma över de vuxna. Och det brukar ofta vara papporna som är de svaga. Mamman till denna dotter säger blankt nej till att skjutsa henne hit och dit och tanka hennes bensin eller betala hotellnätter etc. Och då är det ju lämpligt med en pappa som alltid ger allt.

Hej tack som frågar.

NEJ, han fattar absolut ingenting!! Han tycker att jag är en avundsjuk jävul! Jag har ju inget emot att han vill umgås och har bra kontakt med dottern, men att allting först ska stämmas av med henne innan han och jag kan bestämma eller planera något känns absurt.

Vi blev ovänner igen för 10 dagar sedan då han klickade mig i samtalet. Han kritiserade mig som person i 20 min och sedan för att jag har ett utseende som män bara faller för ifrån början och om jag inte hade haft mina extensions så hade ingen man tittat åt mig. Då sa jag att jag är gammal och det enda fejk jag har på mitt utseende är lite längre hår än mitt eget. Lite skillnad mot hans dotter som har lösnaglar, lösfransar, brun utan sol, fejhår etc och bara är 20 år. Då exploderade han och klickade mig. Så jag tänkte att nu får det vara nog. Har träffat en annan man från och till under ett tag nu. Jag och exet har ju haft mer slut än varit ihop de senaste 5 månaderna, så när vi inte hörts av på 1,5 månad ibland så har jag börjat träffa denne fine man, som nu bjudit mig till Spanien för andra gången. Vi ska fira nyår. 

DÅ hör exet av sig och undrar om vi ska fira nyår, att han beställt tre rätters etc. Jag sa att jag inte kan eftersom jag trodde att han inte skulle höra av sig. Han hör ju av sig 2 dagar innan nyår. Vad tror han!!?

Han fortsätter skriva och spy galla och kritisera mig som person, att jag är en stor egoist, att det ska bli såå skönt att äntligen få slippa mig, att han äntligen kan träffa någon normal kvinna som gillar honom och hans fina barn. Han är helt galen!! INGEN kommer klara av hans sjukliga förhållande till den dottern.!

Jag ser framför mig när vi firat nyår alla år tillbaka. Så fort det blir tolvslaget, så tar det 2 sekunder så ringer han upp dottern och hon svarar på en sekund. Det är onormalt när hon är på fest att den första hon vill prata med är sin pappa. Lika sjukt är det ifrån hans sida när han är med mig, att han tänker på dottern samma sekund.

Det värsta just nu är att jag åker till Spanien med denne man imorgon och mitt ex har idag bokat resa även han till annan destination i spanien där hans vän befinner sig  men ungefär samma tidpunkt. Om han ser mig där med denne nya man så kommer han hata mig om möjligt ännu mer.

Jag vet att det är slut och att det är kört och allt det där, men jag älskar tyvärr fortfarande honom och någonstans så hoppas både han och jag på att den andre ska ändra sig. Men det känns helt omöjligt. Undrar om han alltid kommer vara som han är!=

Haha ja exakt så !
Då bokar han resa till värmen för att visa att han har det bra utan mig och skriver att 2023 ska bli hans bästa år UTAN mig! Jag dör :o

Så skönt att resa med en normal man som inte ringer och messar sina vuxna barn stup i kvarten. Denne man har också 2 barn, men han har gjort dem självständiga, trots att han är så rik att de aldrig hade behövt jobba en endaste dag av sina liv. De har jobb och pluggar och har egna lägenheter. Träffar sin pappa så ofta de kan, men de är inte besatta av sin pappa!!

Självklart har jag känslor kvar för exet och önskade honom Gott Nytt År och han svarade inom en sekund. Jag vet att han saknar mig och vill ha mig, men hans krav är att aldrig någonsin säga ett ord om hans barn, om han pratar eller skriver, ger sake eller gör saker för dem. Jag bryr mig inte om något, förutom att han måste prata och skriva med henne non stop även när vi träffas så sällan och kanske sitter över en lunch i en timme efter att inte ha träffats på flera veckor. Det är SJUKT!

Hursomhelst så lutar det nog mer åt den nye mannen nu. Känslorna kommer säkert mer och mer. Vi saknar varandra när vi är ifrån varandra, men jag saknar inte honom kroppsligt så som jag saknar mitt ex, vilket känns jobbigt. Kanske för att jag fortfarande har kontakt med exet.

Mitt ex krav om vi ska fortsätta är att jag går i KBT terapi för min avundsjuka mot hans barn och att jag aldrig blandar mig i dem igen, eller säger något negativt om dem. Vad tycker du om det?