Skilja sig eller stanna kvar?
Hej.
Jag lever i ett långt långt förhållande och har alltid älskat min fru och varit lojal mot henne. Vi har alltid kunnat prata om allt och livet har varit enkelt tillsammans med henne. Vi har alltid haft kul tillsammans och tyckt om sex. Vi har fyra barn och familjelivet rullar på. Sedan några år tillbaka har min fru blivit galet präktig. Jag har mest trott att det är en period efter sista barnet men det blir bara värre. Att anspela på något som skulle vara sexuellt är bara meningslöst för hon har gått in i bull-mamma rollen och jag kan inte förföra henne utan att det blir pinsamt. Hon har blivit självutnämnd expert inom alla områden och bokstavligt kraschar vårt förhållande. Hon vill inte komma i form utan allt ska vara så enkelt och bekvämt som möjligt. Jag tränar flera dagar i veckan på gym och är mån om att vara snygg och fit för henne. Hon jobbar som högstadielärare och jämför mig med sina elever. Hon tycker att jag ska uppfostras i präktighet bara för att jag inte löser problemen på det sätt hon anser är det rätta sättet. Jag gör allt hon gör hemma och är verkligen ingen slusk. Inget biter på henne, hon är fast besluten om att det enda som är viktigt är barnen, skolan, jobbet, surfa på insta, baka, städa och sova till lunch på helgerna. Att hon befinner sig i ett äktenskap är bara ytterligare ett måste för henne. Vår relation är absolut lägst prioriterad. Ändå vill hon ha alla fördelar som ingår i en relation. Jag står inte ut längre. Varje dag är ett helvete rent ut sagt. Ett helvete för att hon genom oengagemang, egoism och tystnad långsamt tar kål på relationen. Vi går i terapi men blir mest osams för att vi står så otroligt långt ifrån varandra. Enligt henne är allt bra, till och med sexet som vi har endast några gånger per år. Det är jag som har fel och vill för ofta tycker hon. Jag säger i terapin att minst en gång i veckan borde vi ha sex och då säger hon bara att jag bara bryr mig om sex och att det är det enda jag pratar om. Jag vet inte hur jag ska stå ut. Vad är det som är så knäppt med att vilja ha sex med sin partner? Jag Har blivit uppvaktad av kvinnor på krogen och på gymmet och kom hem och grät en gång när jag kände hur underbart det var att få känna sig lite omtyckt. Höll handen en gång med en kvinna på krogen och vi kramades lite. Kände hur tårarna var på väg och var tvungen att gå därifrån. Känslan av att vara nära varandra var helt underbar. Vill egentligen skilja mig, tycker synd om barnen som skulle ta det väldigt hårt och vill inte att barnen ser mig som den hemska pappan som övergav familjen. Jag har överväger starkt att vara trogen mig själv i den situation jag befinner mig i nu och det som händer får väl hända och kanske kan det få relationen på rätt spår igen. Vad gör man när livet inte blir som man tänkt sig ?