Jag känner mig arg, besviken och frustrerad. Livet blev inte alls vad jag tänkt mig. Barn kan vi inte få. Jobbet känns tråkigt och jag känner mig fastlåst i arbetsuppgifterna utan att ha energin att göra något roligt.Svårt att fokusera på saker, svårt att sitta still. Känner mig ensam ansvarig hemma, där jag sköter disk, handling, matlagning och sköter om det mesta med katten och det tunga arbetet kring städningen.Sexlivet är halvdött, att försöka få barn tog död på min partners lust. Vi gör aldrig något roligt, då partnern sällan har ork eller energi. Varit så länge men vägrar söka hjälp.Känner mig bara arg över att det ser ut som det gör. Undertryckt ilska som bubblar fram hela tiden. Kan ligga och försöka sova så kommer ilskan fram. Att vi inte kan få barn tillsammans eller åtminstone blir det inga var bara ytterligare en dröm som dog
