Jag har inget intresse alls för att göra karriär. Verkligen noll. Har aldrig haft heller. Så när jag hör/ser folk uttrycka att karriär är superviktigt eller till och med det viktigaste för dem så förstår jag inte varför. Att göra karriär är främsta, eller enda, målet i livet, att det är viktigare än allt annat och att andra delar av livet får stå till aka pga man vill göra karriär. Varför? Vad är det som lockar så med det?
Jag har inget intresse alls för att göra karriär. Verkligen noll. Har aldrig haft heller. Så när jag hör/ser folk uttrycka att karriär är superviktigt eller till och med det viktigaste för dem så förstår jag inte varför. Att göra karriär är främsta, eller enda, målet i livet, att det är viktigare än allt annat och att andra delar av livet får stå till aka pga man vill göra karriär. Varför? Vad är det som lockar så med det?
Lön kan vara en morot. En kompis jag haft från barndomen har idag över 100' i månaden och själv sliter man för 28'
Jag har inget intresse alls för att göra karriär. Verkligen noll. Har aldrig haft heller. Så när jag hör/ser folk uttrycka att karriär är superviktigt eller till och med det viktigaste för dem så förstår jag inte varför. Att göra karriär är främsta, eller enda, målet i livet, att det är viktigare än allt annat och att andra delar av livet får stå till aka pga man vill göra karriär. Varför? Vad är det som lockar så med det?
För mig är karriären viktig. Jag vill hela tiden ha nya utmaningar och inte Känna att jag blir för bekväm på jobbet och slutar utvecklas. Det är något för min egen skull. Jag struntar fullständigt i andra som inte prioriterar det - alla gör som de själva vill.
Däremot är det absolut inte det viktigaste i livet för mig, jag hade varit lika lycklig med min man och barn med ett enkelt städjobb eller driva en gård eller vadsomhelst i någon liten stad.
Men nu har jag ett givande jobb med mycket frihet och ansvar som jag tycker om och vill klättra i karriären där. Vi båda tycker det är viktigt att ha en god ekonomi och hade kunnat tänka oss pensionera oss vid 50 och inte behöva oroa oss för ekonomin samt kunna hjälpa våra barn med bostadsköp?.
Nu är jag inte direkt själv någon karriärmänniska, men OM jag varit det hade jag kunnat tänka mig två anledningar:
-Att jag haft ett såpass roligt jobb så det överträffat familj, fritidsintressen, vänner etc.
- Att jag velat tjäna mycket pengar för att kunna jobba mindre/ gå i pension tidigare/ köpa fler tjänster och på så sätt fått mer ledig tid.
Det finns säkerligen massor med olika svar på detta men för mig var det helt monetärt. jag ville komma upp en en bra lönenivå så fort som möjligt.
Nu när jag är 45+ år så har jag växlat ned ambitionen men stannar kvar i det högre löneläge jag arbetar mig upp till. Fasta arbetstider, mest hemma och inte mer än 40 timmar i veckan. Det betyder att jag kan lägga mycket tid på min familj samtidigt som jag får en bra lön och en stark framtida pension.
Jag har heller aldrig haft något intresse av att göra karriär. Jag vill bara ha ett jobb jag trivs med. Helst skulle jag inte jobba alls, men jag måste ju för att överleva.
Folk är olika, TS. Jag kan inte förstå hästmänniskor och all tid, allt engagemang och alla pengar de lägger på hästar. Men jag förstår att vi alla har olika intressen. För mig är karriären viktig. Jag älskar mitt jobb och mitt yrkesområde. Jag tycker om utmaningarna jag får. Jag gillar den sociala biten. Jag gillar den kreativa sidan av det hela. Jag sporras av att göra bra ifrån mig och 'klättra'. Men det är däremot inte det viktigaste i mitt liv, för den skull.
Lön kan vara en morot. En kompis jag haft från barndomen har idag över 100' i månaden och själv sliter man för 28'
Det är många saker som lockar med karriär. Ett fritt stimulerande arbete som ger mer pengar än andra jobb. Att kunna göra nya saker med tiden när man utvecklas och när livssituationen ändras. Finns nästan inget värre jag kan tänka mig än att göra samma sak under hela yrkeslivet.