Inlägg från: Fröken Allvar |Visa alla inlägg
  • Fröken Allvar

    Min pojkvän skaffade barn med en oduglig kvinna

    Du har fått bra svar i tråden kring psykisk ohälsa generellt. Jag tänkte därför fokusera på något annat. Alla med psykisk ohälsa är inte bra personer. Det du känner är förakt, som du säger att du inte vill känna. Det är ju bra. Men kanske förtjänar hon inte bättre? Något jag undrar är om kvinnan är en bra person eller inte. Eftersom din pojkvän valt en sådan som resonerar som du kanske hon liknar dig lite, och nu gissar jag vilt här, han kanske väljer och dras till vackra och lite stroppiga kvinnor. I så fall så kommer ni alla ha en kattig tid framför er. Ni är mer än vuxna, så det är upp till er att lösa. 

  • Fröken Allvar
    Anonym (snälla män finns) skrev 2022-12-13 12:30:04 följande:

    Nu framgår det inte hur gammalt barnet är men en del personer är faktiskt lojala när de har satt barn till världen, och känner att det är för jävligt att lämna en sjuk partner att ensam rodda sin ekonomi samt ta hand om barnet.

    En pappa med skallen rätt påskruvad lämnar inte sitt barn i en sådan situation utan då kan det bli att man stannar kvar tills barnet är större och i alla fall själv kan berätta om något med grundläggande omsorg inte funkar hos den sjuka föräldern.


    Ja, så hoppas jag också att det är, men det kan också vara så att drömmannen använder barnet som en ursäkt när han inte orkar upprätthålla den perfekta fasaden. 8 månader är inte lång tid. Man känner inte varandra då ännu. Män som är tillsammans med vackra, begåvade och manipulativa kvinnor brukar ibland vara samma sort själva. Eller så är de supersnälla klippor. Hoppas för barnets skull att det handlar om det senare. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Pepparrot) skrev 2022-12-13 12:56:15 följande:

    Jag förstår att man kan vara begåvad utan utbildning.

    Däremot kan en utbildning sätta begåvning på prov pga konkurrens. Vissa utbildningar kan du inte ens komma in på om du inte är begåvad,  så alla utbildningar handlar inte om att plugga in saker.

    Resonemanget "utbildning kan alla skaffa" brukar ofta komma från folk som inte har ambitioner men tänker att om de minsann bara hade VELAT skulle de kunna bli både astronauter och rockstjärnor.


    Men hur är outnyttjad studiebegåvning hos barnets mamma egentligen relevant för din och din killes relation? Det ser ut som om du tycker att du är det bättre kapet, vilket bara är sant om hon är lika dryg som du framstår i dina funderingar. Om hon istället är en mamma som kämpar med psykisk ohälsa och sätter sig själv i andra rummet till skillnad från hur du lever så var hon kanske värd att älska under 13 år. Men det låter märkligt att han främst beskriver henne som begåvad och snygg. I en 13 år lång relation borde saker som är bra för relationsbygge vara viktigare att lyfta fram. Eller är det vad du själv fäster vikt vid, hur snygg och smart hon är jämfört med dig? Jag känner mig frågande kring hur ni är med varandra. Om du funderar, vad är det med honom som är så drömmigt? Att han är snygg och framgångsrik räcker kanske långt för dig men då får du ta att hans barn och mamman kommer och stör på köpet i den värld du skulle vilja leva i med din drömman. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Pepparrot) skrev 2022-12-13 13:28:27 följande:
    Han har inte sagt något om hennes utseende, det är mest min teori att hon är snygg. Jag vet ingenting. Men att hon valde sätta ett barn till världen hon har psykisk ohälsa och vet att mannen kommer bära större ansvar vittnar ju inte om någon större osjälviskhet.

    Oftast går ju inte hennes grejer ut över våra planer men jag ser hur svårt han har det och känner mest förakt pga det. Annars är det inget som stör mig om om vi planerat vara ute en kväll men måste ha hemmakväll med sonen. Sonen är hur gullig som helst och jag ser det som ett tillfälle att komma dem båda närmare.
    Det är en annan sak att du känner lojalitet med honom. Om det fungerar mellan dig och sonen och det inte är ofta det går ut över era planer så skulle jag fråga honom vad han behöver från dig i situationen. Dina åsikter om människor som får barn trots psykisk ohälsa kommer inte att hjälpa, utan där är det acceptans som hjälper. Om sonen är trygg så är nog hon också det på ett eller annat sätt. Det finns väldigt olika sorters familjer. Det här är din. Så skulle jag försöka tänka, så länge ingen beter sig illa mot någon annan. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Pepparrot) skrev 2022-12-13 13:39:49 följande:
    Ja sonen är bara 3 så inte mycket som kan "inte fungera" än. Lite orolig för hur den biten kommer bli framöver när hanär gammal nog att  fatta att jag faktiskt är hans pappas tjej. Nu har jag bara blivit presenterad med mitt namn liksom.

    Tycker mina åsikter är pragmatiska. Vet inte vad jag skulle kunna fråga honom? Att jag är flexibel tror jag han uppskattar och försöker vara förstående men kan ju inte göra så mycket annat. Visar aldrig att jag är besviken om han måste ställa in osv.
    Jag tror du ska göra tvärtom. Dela med dig till honom av dina funderingar. För om han tror att du är okej med att han ställer in så räknar han med det. Om du berättar om dina farhågor får du också veta lite om hur han resonerar.

    Barn som är så små vet inget annat och det viktiga är att alla vuxna är bra vuxna så att säga. Så att du är Pappas Tjej behöver inte bli en stor sak, om ingen av föräldrarna gör en stor sak av det förstås. Kanske ändå att du behöver träffa exet, se dynamiken mellan henne och din kille, känna efter hur du påverkas av den och så vidare. Men se det då som att du ska träffa en person som är viktig för ditt ex, och inte en Oduglig Psyksjuk Kvinna som inte tar ansvar. Du verkar klipsk nog att inse skillnaden och det är väl därför du startade den här tråden? 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Pepparrot) skrev 2022-12-13 13:56:22 följande:

    Tack för ditt svar! Ja, det är just förståelse jag önskar få. Jag tycker ju min pojkvän är toppen och förstår att han nångång måste ha sett något hos den kvinnan.

    Han verkar inte vilja berätta om att han har en ny relation men inget han "döljer" då vi ofta är ute där man kan träffa på henne osv, men han när att hon inte har med hans privatliv att göra och ser inte det som ett hinder för att jag ska träffa sonen. Kanske är han rädd att hon blir extra stressad eller något?

    Att jag blir besviken tror jag han förstår ändå, litar till 100% på att han gör sitt bästa för att vi ska kunna ses så mycket det går. Vi träffas ju inte för min skull utan för bådas.


    Lär känna varandra i lugn och ro. När du uppfattar saker med honom som inte är toppen med tiden, för sånt kommer ju alltid, så notera om det är saker du kan leva med. Du verkar seriös med honom och då är han säkert det med dig, men till slut måste han ju berätta om dig för sitt ex, och det vet han såklart. Det är inte okej att hon inte vet om dig ifall ni planerar att vara ett par framöver. 
  • Fröken Allvar

    Apple, med goda chanser för att du kommer att uppfatta mig som dryg vill jag reda ut några saker i ditt inlägg.

    Din partners ex ser ut som Marit Paulsen. Eftersom Paulsenlookaliken till ex är alkoholiserad och otrevlig förstår jag att du undrar över hur din snygge partner kunde se något i en kvinna som dessutom verkar manipulativ, eftersom det brukar vara så när det daltas och gås på äggskal.

    Men att någon kallar Kronofogden för "Kronis" och är nöjd med tillvaron som arbetslös samtidigt som hon är elak mot dig, nja, det verkar som om du överdriver lite. Du tror också att en tiopoängare är lättare att hantera. Varför då?

    Jag tror att grubblar man över ett ex så är det ändå i relationen man måste jobba. Ibland  kommer man kanske i andra hand och upptäcker det inte genast. Det låter som om det är så för dig. Marit Paulsen styr allt. Hur orkar du?

  • Fröken Allvar
    Anonym (Referensramar) skrev 2022-12-14 10:07:05 följande:
    Det där är ju din referensram, inte hans. Vi har ett sånt par i släkten, den ena framgångsrik, chef, disputerad, sambon är sjukpensionär pga psykisk ohälsa sedan typ 30+ år (de är 55+). 

    De verkar trivas bra tillsammans och ha en harmonisk relation. De har dock valt bort barn.
    Jag tänker också det. Antaganden om hur människor med psykisk ohälsa har det, och slutsatser utifrån dessa antaganden är sällan relationsbyggande.

    Det viktiga här är ju att hitta ett sätt som fungerar för alla inblandade. Barnet, mamman, pappan och pappas nya partner. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Pepparrot) skrev 2022-12-16 12:41:42 följande:
    Jag tänker mig att jag förmodligen lär träffa på henne så småningom, men ser ingen anledning till varför det bör "arrangeras"? För att hon ska godkänna mig, eller? 
    Vill inte du ha en bra relation till ditt bonusbarns mamma? Det blir ju lättare om ni känner varandra. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Pepparrot) skrev 2022-12-18 20:12:48 följande:
    Jag känner inte aggressioner direkt, hon är ju inget hot mot vår relation direkt.  men har svårt att förstå. Det finns ju mediciner för psykisk ohälsa, och hon har en psykiater hon går till regelbundet. 

    Min kille säger inte att det är orättvist såklart, men han blir ju utmattad, bara att han inte gnäller över det men det SYNS.
    Om mediciner och psykiatriker gjorde allt perfekt finns det många problem som människor med psykisk ohälsa inte skulle ha.
    Ifall du inte är sugen på att ha en familj där psykisk ohälsa ingår för ditt bonusbarn så ska du nog ta dig en funderare på detta. 
  • Fröken Allvar
    Anonym (Hmm) skrev 2022-12-19 20:16:45 följande:
    Man behöver inte ha ett jobb för att vara i behov av återhämtning. Det är inte så att hon bara "sitter hemma". Mvh hälsningar alla som någonsin varit utbrända eller närapå.
    Tack för tydligt pekfinger, på ett bra sätt. 
Svar på tråden Min pojkvän skaffade barn med en oduglig kvinna