Inlägg från: Anonym (FA) |Visa alla inlägg
  • Anonym (FA)

    Anklagad för att vara en dålig förälder (tog inte med alla barn på bröllopsresa).

    Vad tycker och känner din äldsta? 


    Själv hade jag inte rest med hela familjen utom en för att få vila (om inte det barnet var helt ok med det, vill säga) utan istället tex gjort en resa med en kompis när äldsta var hos pappan. Din man kan göra samma sak vid annat tillfälle.

    Vi har ett barn med psykisk ohälsa och kommer att göra så nu under jullovet att en förälder åker till släktingar med det friska barnet. Då får alla lite mer lugn några dagar. Hade barnet som mår dåligt velat resa hade vi sen gjort en likadan resa till med henne, men hon ser istället fram emot lugn o ro hemma. 


    Varför du påpekar så mycket att din äldstas andra familj aldrig reser förstår jag inte. Du råkar ha resor som intresse, men det är verkligen inget man måste göra. 


    Personligen upplever jag att den lilla återhämtningen i vardagen är viktigare än att då och då resa bort. Att varje vecka gå till gymmet, en kväll på teatern eller en fika med en kompis etc ger mer och är mycket enklare att ordna. Det är viktigare att få små pauser på regelbunden basis än att stressa i månader och sen resa bort en vecka. Bättre då med en långsiktigt hållbar vardag. 


    Men jag hänger inte heller riktigt med i var det stora behovet av att resa bort från äldsta kommer. Hon är ju hos pappan varannan vecka. Får du inte vila då? 

  • Anonym (FA)
    En sommar dag skrev 2022-12-15 08:55:51 följande:
    Jag har ingen som hjälper mig. Har ingen avlastning överhuvudtaget. Jag skulle helt enkelt inte åkt. Har insett att jag gjort fel och är den dåliga mamma som sagts.
    Jag kanske har missförstått, men bor inte äldsta dottern hos pappan också? 
  • Anonym (FA)
    LFF skrev 2022-12-15 09:54:35 följande:
    Min gissning är att detta är EN resa som det äldsta barnet inte fått följa med på samtidigt som TS är den som bokar resor med äldsta barnet där det bara är de två som reser och att den andra sidan av genpoolen inte gör något alls endast med det barnet. 

    Sen att jag inte riktigt förstår varför man tar med sig barnen alls på sin bröllopsresa är en annan sak. 

    Jo, jag uppfattar det också som att TS reser mkt med enbart äldsta. Men TS argumenterar här som om resor vore det enda riktiga och allra bästa sättet att umgås och liksom mäter engagemang och fritid i just hur många resor hon gör.


    Pappan kanske lägger mer tid på äldsta i vardagen (jämfört med TS som har två småbarn som tar massa tid och uppmärksamhet). Kortspel, filmkvällar, laga mat ihop mm är precis lika mycket värt som att resa. 


    Sen tror jag som flera andra att det är just detta att kalla det bröllopsresa som gör det så känsligt. Det är inte vilken resa som helst. 

  • Anonym (FA)
    En sommar dag skrev 2022-12-15 10:36:56 följande:

    Många hakar upp sig på bröllopsresa, jag skulle inte använt detta uttryck. Jag har fått kompromissa min bröllopsresa med en småbarnsresa. Vilket är okej då jag inte har avkastningen för att kunna åka på något annat. 

    Har alltså gjort en resa till barnhotell för barn mellan 0-7 år. Min äldsta är mycket äldre än så. 

    Vad gäller vardagen så lägger jag mer tid på äldsta dottern som kräver mer än båda mina små barn. Jag är den som åker till aktiviteter, hotell som hon älskar och äventyr. 

    Hennes far väljer att ej göra saker då det är för jobbigt och hon skapar problem mellan honom och hans sambo. 

    Jag har en resa inbokad med äldsta nästa år.

    Min dotter var ledsen när vi åkte, det var hennes pappavecka. Idag är allt okej, hon lever endast i nuet. 

    Jag vet att om jag tagit med henne på resan skulle jag varit ensamstående idag. Kommer få leva med detta över mig. 


    Kärlek och omsorg mäts inte i aktiviteter, äventyr och hotellnätter. 

  • Anonym (FA)

    Om ni inte for runt på en massa äventyr, aktiviteter och resor kanske du skulle ha mer ork i vardagen? Bara en fundering, inte en anklagelse. 


    Såna grejer tar ju tid inte bara när man är där utan det ska planeras, packas, packas upp, tvätta mm.


    Det kostar pengar också. Vi jobbar deltid båda två. Det blir inte särskilt mycket pengar över till äventyr och hotell direkt, men vi har en vardag som fungerar vilket gör att vi inte känner något behov av att resa utomlands för att rädda äktenskapet eller hälsan. Återigen, bara tankar, menar inte att anklaga. Jag vet ju inte hur mkt ni jobbar tex. 

  • Anonym (FA)
    En sommar dag skrev 2022-12-15 11:00:54 följande:
    Mina vardagar består av att få på 2 små barn kläder och blöjbyte på 5 minuter och sedan 50 minuter att fixa äldsta till skolan. 

    Jag lagar olika maträtter för att hon är selektiv. Jag hjälper henne med maten medan de andra 2 äter själva. Hon får allt av mig och kärlek hela dygnet. 
    Allt som krävs, alla möten, alla kläder osv. Har köpt kläder till hennes far för att hon behöver det. 

    Vi pratar om mycket svår adhd... Hon vågar knappt gå ut på trädgården ensam. Jag gör allt för henne. Plus tar hand om 2 små barn samtidigt. Det tar enormt mycket energi men jag kämpar in i det sista att min hälsa är på bristgränsen istället. Men självklart går alltid barnen först. 

    Jag förstår det. Jag har ett barn som periodvis inte vågar gå ut, som matvägrar, får ångestattacker om någon hostar mm. Så jag har nosat på din varannan vecka-vardag och förstår hur dränerande det är. 


    Men det är väl just varannan vecka din äldsta bor hos dig? Hur mycket jobbar du och din man? Varför känns det som att du inte får någon avlastning trots att äldsta bor någon annanstans halva tiden? Du har ju jättemycket avlastning, men det känns inte så, varför? Är det de små barnen du behöver avlastning från? Bor du inte med deras pappa? 

  • Anonym (FA)
    En sommar dag skrev 2022-12-15 11:22:37 följande:
    Var menat med att åka ensam på en semester. Avlastning med alla barn. Inte bara en av dom. 

    Jag hoppar ur min egen tråd nu. Har insett att folk ser mig som fruktansvärd och vissa förstår. Jag är inte perfekt, jag kommer aldrig bli. Kan inte göra något ogjort och får leva med det.

    Oavsett hur mycket jag ångrar att jag fick en gnutta energi att orka mer för alla barnen. 

    Jag mår redan dåligt av allt och detta gjorde det inte bättre. Är glad att många är perfekta föräldrar där ute. Hoppas de som skriver fortsätter med detta. 

    Du låter precis som min släkting innan hon gick in i väggen och sen aldrig blev sig själv igen. :( Allt och alla var emot henne och ingen annan hade det så hemskt som hon. Men något intresse av att förändra sitt liv långsiktigt eller ta emot råd fanns inte. Hon skulle minsann klara av det! Man (iaf jag) tappar ju också förmågan att tänka långsiktigt när man är hårt pressad. Det är då man behöver lyssna på andra, och ta deras råd som just råd och inte anklagelser. 


    Du behöver inte en resa som avlastning. Du behöver ett hållbart vardagsliv. Hur mycket jobbar ni? Bor du inte med de små barnens pappa? 


    Ju fler frågor du får om pappan (och arbetstider) som du konsekvent vägrar svara på, desto större och större misstankar får jag om att det är där problemet egentligen ligger. 

  • Anonym (FA)
    En sommar dag skrev 2022-12-15 19:06:45 följande:
    Jag förstår inte hur den informationen ska hjälpa någon mer än ren nyfikenhet. 

    Jag arbetar heltid och har en resande make. Vi bor ihop och han hjälper mig den tid han kan. 
    Ska jag gå ner i arbetstid har jag inte råd att bo kvar där vi gör. Dottern kommer bo hos mig heltid i framtiden, vilket är hennes högsta önskan. 

    Det hjälper mig att bättre förstå din situation. Och det verkar tyvärr vara precis som jag trodde - att ni jobbar mycket för att ha råd med boende (och alla resor, äventyr, aktiviteter och hotell). Det var exakt vad min släkting också gjorde. De köpte ett så dyrt boende och satte så hög ribba för hur deras liv skulle se ut att det inte gick att jobba mindre - trots att behovet var skriande. Och hon har också en man som reste i jobbet och lämnade henne ensam med ansvaret för barnen. 


    Det var så frustrerande att stå vid sidan av och se henne förstöras. Det är väl därför jag biter mig fast så vid din berättelse. Kan jag på något vis hindra en familj från att drabbas av utbrändhet så är det liksom värt att bli skälld på. Barnen mår ju så himla dåligt av det också. 


    Retorisk fråga: nu jobbar ni mycket för att ha råd med bostad och resor. Men anledningen till att ni reser verkar vara att vardagen är så stressig att både du och äktenskapet håller på att gå åt fanders. Vore det inte skönare med ett billigare boende, jobba mindre, ha två föräldrar på plats och ha det bra hemma istället för att känna ett behov av att fly?


    Det finns goda skäl till att vi har laglig rätt att gå ner i arbetstid när barnen är små. 

  • Anonym (FA)
    En sommar dag skrev 2022-12-15 21:52:01 följande:
    Vi reser då våra föräldrar bor utomlands. Vi firar högtider med barnens farföräldrar och familj/syskon/kusiner. Då följer alla barnen med. Vi lägger inga stora pengar på hotellnätter, men ofta är det hennes önskan vid födelsedagar. Något som gör henne lycklig. 

    Att äktenskapet är tufft ibland är att dottern vill ha mig för sig själv. Hon skapar en hel del konflikter för att vi ska bråka. Det är exakt samma sak hos sin far, där han hotar att skicka henne på behandlingshem. Men det har jag sagt nej till, hon behöver sin trygghet hemma. 

    I denna tid är det nog ekonomiskt tufft för många. Elpriserna har skjutit i höjden, maten dyr och räntorna gått upp. Vi går inte på knäna och min dotter skulle blivit väldigt ledsen att förlora det hem vi byggt, där hon känner sig trygg. 

    Men för min egen hälsa skulle jag må bäst av att gå ner i arbetstid. Jag ska ta in det ni säger. 

    Var rädd om dig! För din egen skull, så klart, men också för dina barn. 


    Ett jobbyte för din mans del vore kanske något? 

Svar på tråden Anklagad för att vara en dålig förälder (tog inte med alla barn på bröllopsresa).