Ensamstående mammors status
Om de här ensamstående mödrarna i fyrtioårsåldern är fattiga, har psykisk ohälsa, dålig förankring på arbetsmarknaden och utanförskap, ska man då inte få prata om att man väljer bort dem på grund av det, eller hur menar du? För det görs ju. Jag tycker att det är bra att veta om det.
Det finns en tråd nu om en gravid kompis till en ensamstående mamma som du kanske läst. Väninnan vill inte berätta för sin vän som är ensamstående att hon känner sig utnyttjad av att hjälpa henne 2-3 gånger per månad och lyssna på hennes problem. Väninnan har heller inget körkort. I svaren kan man se ganska tydligt vilka värderingar vänner till ensamstående kan ha. Den ensamstående väninnan är inget att ha om hon inte förstår att väninnan tycker att hon är jobbig att hjälpa enligt flera i tråden.
Det är jobbigare att vara ensamstående, fattig, ha psykisk ohälsa och inget jobb än att inte ha det, men det betyder inte att den välmående och optimistiska delen av befolkningen vill höra om det. Det är nog bra att förstå det som ensamstående så att man inte gör sig illa. Och om man blir ensamstående och har betett sig illa mot ensamstående vänner så kan man inte räkna med stöd från dem senare, det vill jag också ha sagt. Ingen kan räkna med att aldrig bli svag.