Mitt ex vill vara spermadonator till oss

Tack för bra frågor!

Nej min tanke är att det är mycket bättre att ha en som jag känner till genetiskt som donator än någon som jag aldrig pratat med. Om jag tar en donator från en klinik kommer barnet aldrig veta vem pappan är. Jag har vänner som fått barn via klinik och dom ångrat att det blev en anonym donator pga att barnen frågar efter pappan. Då är det utifrån mitt perspektiv bättre att säga att du blev till med hjälp av din syskons pappa, då han ville hjälpa oss att få dig. Än att du blev till på en klinik och vi vet inte vem din pappa är.

Min dotter kommer vara 18 när barnet blivit så gammalt att kanske undra gällande pappan och då tänker jag att det inte är lika känsligt som om dottern varit 5 år när jag blev gravid igen. 

Vi hade en diskussion gällande detta och han undrade om vi ville ha mer barn och då sa ja att det nog blir en klinik varpå han sa att han kan ställa upp om vi vill. Min dotter är varannan vecka hos sin pappa och vi har en väldigt snäll relation men umgås inte mer än vid lämning av dotter. Han är en super snäll pappa och har aldrig gjort mig något ont, vår relation slutade i vänskap. 

Vet att många lesbiska par skaffar barn genom olika donatorer vilket inte är konstigt i dagens läge, men av min egna uppväxt utan en pappa i mitt liv känner jag lite att blod inte är tjockare än vatten. Det blir liksom vad du gör det till..

Min partner tänker att vi kan göra så och så får vi se sen hur det går. Det är ju precis som när man skaffar barn med sin man där man inte vet hur det blir efter barnet föds ( som det blev för mig och mitt ex då vi skilde oss 1.5 år efter ). 

Jag förstår att ni som inte är i denna situation tycker det är super konstigt men vi som befinner oss i en lesbisk relation försöker ju hitta en så bra väg som möjligt. 

Mina mamma skills är inte dåliga, min dotter mår bra och har en bra relation till mig och hennes pappa samt bra vänner och bra skolgång. 

Livet är inte svart eller vitt enligt mig, det viktiga är att vi är bra föräldrar, vi båda har stabil ekonomi, fast arbete och stabil relation vilket vi har. 

Jag tänker att min dotter är äldre då och att barnet inte kommer se så mycket av deras relation. Och om barnet vill träffa den som donerade ska den självklart få göra detta. Jag tänker att barnet inte kommer känna sig ratad då den har två bra föräldrar som finns där för barnet. Barnet kommer ju få mer syskon så det är det minsta jag oroar mig för. Jag tror det är större chans till att inte kunna hantera situationen om man har en donator som är anonym eller som är öppen, detta då man kommer ha funderingar på vart man kommer ifrån och så, precis som mina vänners barn har idag. 

Jag förstår att ni som inte bor i denna relation tycker det är super konstigt. 

Hur tänker du själv nu när du är gravid via äggdonation? Hur känns det och hur kommer du svara på barnets frågor?

Vad menar du nu? Barnet kommer ju få veta när den frågar vem pappan är? Inte när den är 18.

😀 Ingen fara. Du menar att om vi har en donator från en klinik så säger vi bara att barnets pappa är okänd men du får veta när du är 18 år? Tänk den längtan barnet kommer ha fram tills den fyller 18 år.

Det slipper jag ju om vi känner till donatorn från start och kan berätta redan från början😅

Ja du har rätt i det du säger. Tack för att du bollar med mig utan att anklaga mig för att vara ointelligent 😀

Jag ska kika vidare på detta, tanken med inlägget var att få lite tankar kring detta dilemma men eftersom inte många här befinner sig i samma situation förstår jag att tankarna kan skilja sig åt.

Okej så du har donerat till flera familjer och sen har barnen kontaktat dig eller? Berätta gärna mer hur det har gått till och hur ni gjorde med att inte registrera dig som förälder 😀