Borderline och separationsångest
Jag gick i terapi från jag var 13-14, tyckte aldrig det hjälpte. Fick min borderline diagnosen som 18åring och gick i gruppterapi i ca 2 år och fick lära mig mindfulness samtidigt gick jag i individuell terapi ännu längre och slutade då jag var 26 ca. Hade fortfarande kvar min borderline, och det var illa ibland men efter att jag använde mig utav det jag lärt mig i terapin + jag blev äldre så har jag lärt mig att hantera det mesta av min borderline. Jag har inte 5 kriterier just nu, men frisk blir du ju aldrig. Men jag är inte "styrd" av det på samma sätt längre.
Mitt tips är terapi helt enkelt, mycket terapi. Enda sättet att komma ur mönster som du beskriver av separationsångest och panikattacker när man måste vara utan sin partner