Kan man hitta tillbaka till glädjen som hemmafru?

Problemet är nog inte att titta tilllbaka till hur du kände förr. Förutsättningarna har ju förändrats och då får du tänka utifrån nuläget. Är man sjuk och på riktigt inte kan göra vissa sakers kan man inte. 
Att vara van vid sina krämpor är väl ingen anledning till att göra saker man inte orkar? Helt ologiskt resonemang av din man. ´

Ta hemhjälp med sånt du inte kan (och han inte tänker hjälpa till med)? 

Det låter som om du blivit anställd av din man för vissa arbetsuppgifter som du inte längre klarar av. Därför beter han sig som en chef. Din situation är anledningen till att människor ofta rekommenderar kvinnor att inte bli hemmafruar. Eftersom du är sjuk vore det ett hån att säga så i ditt fall. Däremot blir jag lite orolig för dig och din hälsa. Din man är inte stöttande just nu. Hur är han, kan han se saker ur andra perspektiv än sitt eget rent generellt? 

Han går inte med på det, han är bestämd med att det är mitt jobb.

Att ta hand om ett hem tar inte 8 h om dagen. Däremot om han nu ska jobba heltid med arbetstimmar och du dka jobba hemma ska du ju också ha arbetstimmar och tid när du är ledig.

En stor risk som hemmafru är ju att arbete och fritid glider ihop och det är svårt att känna sig riktigt ledig. 

Om du gör ett schema för dig själv kanske det blir lättare. Utöver schemat är du ledig och kommer det något som måste göras får ni dela på det.

Sedan kan du ju välja om schemat ska ha flera h i sträck eller med längre vila. 

Tex morgon 6-8: frukost, se till att barnen kommer iväg, städa köket, slänga sopor, dammsuga köket, städa toaletter
8-9 rast
10- 11starta en maskin tvätt, plocka upp saker som inte ligger på sin plats. Vika ren tvätt och hänga upp den tvätt som blir klar, dammsuga hemmet
11-13 ledig
13-14 handla om det behövs
14-16 laga mat, diska, ta hand om köket, hjälpa barn med läxor

16-06 ledig, allt som händer här emellan hjälps ni åt med.

Jag har sagt det flera gånger, att han beter sig som en chef och inte en make... Han säger att om han hade varit min chef hade han varit hårdare.

Han säger att det är jobbigt att höra på hur jag mår, eftersom han inte kan göra något åt det. Han vill oftast ha saker på sitt sätt.. Han påstår att han kompromissar och anpassar sig hela tiden, men jag kan inte se det.

Känner du kärlek till honom utöver detta med hans kantiga personlighet? 

De stunder allt känns bra, ja... Men det är svårt att känna något varmare inför någon som mest gnäller...

Boka en tid på familjerådgivningen nu. På en gång.

Det kan vara bra med en utomstående, om han går med på det. Några bekanta i samma situation gjorde aldrig det, skulle lösa allt själva fast vi i omgivningen reagerade. De delade på sig och hon vill bo själv med barnen nu, ingen kärlek. Så om kärlek fortfarande finns så finns hopp. 

Du har fastnat i den beryktade kvinnofällan