Farmor och farfar prioriterar inte barnbarnet

Det är svärföräldrarna. Och tar pappan upp det med dom blir dom sååå ledsna och känner sig orättvist behandlade för dom kan ju aldrig veta när dom blir inbjudna och kan inte rå över det. 

Det är det som gör det hela ännu lite konstigare för när pappan var liten var familjen det viktigaste. Men nu låter detta att detta är folk vi har känt i snart 50 år...

 Glömde skriva att en del av problemet är att dom hetsar och trissar upp en förväntan hos barnet. Till ex när barnet fyllde år så var det dom som ringde och och talade om för barnet att farmor skulle komma med presenter, att barnet fyllde år och att det var så kul och att dom snart skulle ses. 

Men sedan när dom fick reda på datumet så tackade dom nej för då skulle dom på vinkväll med vänner. 

Personligen tyckte jag att det hade man 3 veckor i förväg kunnat flytta/ställt in för sitt barnbarn. För hade dom varit helt ointresserade hade det varit bättre och mer lätt förklarat för barnet. Men detta att dom "låtsas" vara intresserade, hetsar upp barnet men vill göra vad som passar dom tycker jag är svårt att förklara.

Vi valde ett datum för kalaset som var 4 veckor efter barnets födelsedag föratt dom skulle kunna vara med. För då barnet fyllde år var dom bortresta. Och skulle vara lediga i slutet på månaden. När vi sen gav dem datumet i slutet på månaden som var 3 veckor före barnets kalas så var dom uppbokade på vinkväll.

I detta fallet ja jag tycker om man vill vara med sitt barbarn att man hade kunnat flytta sin vinkväll. Vi planerade ju barnets kalas efter dom vilket vi i efterhand ångrade då det hade varit trevligare att fira barnet sin födelsedagshelg när dom ändå inte kom. 

Vill dom leva sitt vuxna liv med sina vuxna intressen så är det helt OK. Men problemet blir när dom är "låtsas" intresserade och bygger upp förväntningar hos barnet som vi sedan måste förklara.

Ja dom ville fira på en annan dag, i min värld blir det dock lite konstigt att föreslå en annan dag när man vet om att en annan dag blir svårt. Jag jobbar jour varannan helg och min man jobbar jour varannan helg. Och dom vill sova över en hel helg om dom ska komma. Då blir det svårt. 

Och hade dom träffat barnbarnet oftare så hade jag också haft en helt annan förståelse. Men kan man inte göra sig tid ca 4-6 dagar om året för sitt barnbarn då kanske man inte ska vara så intresserad och trigga barnet. Hade varit bättre om dom bara levt sina liv där det inte verkar finnas plats för ett barnbarn.

 Ja vill man leva sitt liv som pensionär och bara sporadiskt träffa sitt barnbarn när det passar hade det varit fine. 

Problemet är när dom bygger upp förväntningar hos barnet som dom själva sedan väljer att krascha. 

Hade jag personligen haft att välja att lägga om planerna för en aktivitet med vänner jag träffar flera gånger i månaden mot en person jag träffar några få gånger om året hade jag definitivt bokat om de "vardagliga vännerna" och sagt som det är. Det var ju 3 veckor innan så knappast att dom som haft vinkvällen ens börjat handla något. 

Och ja det hade man kunnat säga men det blir ju ingen nästa gång. Presenterna som utlovades uteblev, besöket som utlovades uteblev. Vi gav förslag på några helger längre fram men det passade inte för det var alldeles för långt ifrån födelsedagen och bara en månad kvar till jul så dom tyckte det var för tätt inpå jul, som heller inte blev av..