Kraftig ångest av barn som skriker

Hyresvärdarna gör ingenting. Det ska vara extremt innan de väljer att agera när det gäller skrikande ungar för det ska ju daltas med ungar tydligen i hela samhället. På biblioteken,på restauranger,biografer m.m. Borde finnas platser där skrikande ungar inte är tillåtna helt enkelt. Vad skönt det vore. 

Orosanmälan är det sista jag tänker göra av den anledningen att jag inte är orolig för ungarna det avser. Jag är inte den som missbrukar min medborgerliga rättighet eller skyldighet(beror på hur man väljer att se på det) till max för att sen sitta och gnugga nävarna och skratta sådär ondskefullt. Däremot vill jag be dem hålla käften helt enkelt men det hjälper ju föga. 

Använder ni ens brusreducerande hörlurar?

Det kan vara svinjobbigt men viktigt att själv göra vad man kan.

Jag måste få avventilera mig, om en sak jag tycker är så himla jobbigt och framförallt pinsam men som jag känner att jag inte kan rå för och som inte går att påverka. 

Jag får sån kraftig ångest, som skär i hela kroppen med en kniv när barn skriker. Oavsett om det är barn i parken som leker och busar och skriker av glädje, barn så gråter eller barn som skriker för att dom är upprörda. 

Ångesten som väcks hos mig går nästan att ta på. Känslan att säga till föräldrarna eller t o m barnet som kanske bara är 2-3 år att hålla käften eller få tyst på den förbannade ungen. Har givetvis aldrig gjort det men viljan är oerhört stark. Alltså intellektuellt förstår jag såklart att barn är högljudda och låter. Jag menar jag har själv barn som en gång i tiden har varit i den åldern. Jag vet för tusan inte hur jag ska hantera detta eller ens vad det grundar sig i...