Min mor ger mig stress!

Har du satt gränser? Sagt ifrån? Om inte så börja med det.

Om du har sagt ifrån och hon ändå inte lyssnat så begränsa kontakt eller kapa kontakten. Att du bryr dig om henne och att hon är gammal och behöver hjälp är INTE DITT ANSVAR. Du ska inte behöva bli utbränd genom att behaga din mor, det är inte ditt jobb, en förälder är skyldig sitt barn allt och aldrig tvärtom.

Sätt gränser eller sluta umgås. Skulle rekommendera gränser eftersom du riskerar att hamna i liknande situation med andra människor också.

Då hon redan är gammal och sjuk lär hon knappast ändra sina tankar om hur saker borde vara. Du vinner inget på att riva ner himlen nu och hennes grepp om dig kommer att försvinna.

Så det bästa du kan göra är nog att inte berätta sådant som skulle göra henne upprörd, försöka hålla samtalet till positiva vardagssaker och inte söka konflikt utan bara lyssna klart på henne då, och säga "Ja, jag ska tänka på det du har sagt" men sedan gör du som du vill med ditt liv.

För det är du som ska leva med dina val och i ditt liv, inte hon.

Vad gäller kontakt, hur ofta behöver ni ses?

Kan hon få hjälp av någon annan än dig ibland eller lägger hon det ansvaret på just dig?

Fundera på vad som skulle behövas för att du ska orka med en viss kontakt de år hon har kvar. För en dag är det ju för sent, och det vill till att man inte ångrar sig då.

Kanske mår du så dåligt att du skulle vilja ta en paus. Det behöver inte vara fel om man har en väldigt dominant eller självrättfärdig förälder.

Samtidigt finns det risk att en empatisk son eller dotter ångrar sig väldigt mycket om föräldern skulle gå bort under tiden, eller kanske att föräldern gör hela resten av familjen negativ mot dem. Det kan vara komplicerat att göra uppror och du får väga riskerna mot varandra.

Man pratar enbart väder och vind.
Man avslöjar inget om sitt liv, men kan prata om hennes.
Man hjälper henne med det praktiska men inget annat.
Man får inse att man inte är bästa kompisar och aldrig kommer bli. 

Vad är det hon behöver hjälp med då?

Håller med

Säg ifrån

Hur ser er familj ut? Är hon gift med din pappa? Har du syskon att ta stöd av? Hur umgås ni idag? Kanske blir det lättare om du undviker att umgås på tu man hand och håller ert umgänge till familjesammankomster? 

Vad det gäller hjälp så kan du kontakta en biståndshandläggare i hennes kommun. Kanske skulle det underlätta hennes vardag med hemtjänst? Men det beror såklart på vad hon behöver hjälp med.

Ts kan inte kontakta någon handläggare för sin mammas räkning utan hennes samverkan. Tanten får väl fixa hemtjänst själv om hon behöver! Särskilt som hon är så otrevlig mot ts, det är inte ts sak att lösa det problemet.

Det kan man visst. 

Nej, det kan man inte. Ts är inte mammans förvaltare, förmyndare eller liknande och har ingen rätt att anordna sådant bakom sin mammas rygg. Det finns ingen social myndighet som skulle godkänna något sådant.

Man kan gott kontakta en handläggare och berätta att ens anhörig behöver stöd... Ibland räcker det.
Däremot kan man inte tvinga på mamman massa hjälp hon inte vill ha. 

Sen är det inte säkert att det som TS upplever är något som löses med hemtjänst, eller vård. Att TS blir stressad handlar bara till viss del om mamman. Troligen handlar en hel del också om hennes egna värderingar, om vilka gränser hon försökt sätta, vad som hänt senaste åren.

I viss mån väljer vissa människor kyrkan och sin tro över anhöriga och det får stå för dem. Man behöver inte umgås med folk som inte respekterar en och som beter sig illa ... Kanske är det problemet... Att TS mamma faktiskt valt något annat som är tämligen magstarkt för ett vuxet barn.

Det går utmärkt att kontakta biståndshandläggare åt anhöriga, det har jag själv gjort flera gånger. Man behöver varken vara god man eller förvaltare. Om den anhöriga har psykisk ohälsa - tråden ligger faktiskt i den kategorin - eller demens så kan man även kontakta soc.

Om situationen blir ohållbar så har många kommuner även ambulerande akuta sjukvårdsteam som man som anhörig kan kontakta. De åker ut på plats.

Så det finns mycket man kan göra som anhörig. Om den sjuke vägrar föreslagen hjälp så får man såklart finna sig i det. Men om situationen förvärras så är det bra att ha koll på vilka möjligheter som finns. Även envisa äldre kan med lite lirkande acceptera att de faktiskt behöver hjälp.

* Sätt gränser som sagt