Anonym (Noway)

Fri 30 Dec 2022 21:27

1240 svar

Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Till er som blivit unga pappor ofrivilligt mot er vilja och inte alls ville ha med varken mamman eller ungen att göra. Hur gick det sen för er? Fortsatte ni att inte ha nån kontakt alls. Och ungen klarade sig fint utan er. Eller ändrade ni er sen efter ett tag när ungen blivit äldre och började fråga vem som är farsa? Haft ett engångsligg som inte var något seriöst som tyvärr snart resulterar i ett barn. Jag är jävligt kluven vill helst skita totalt i tjejen och barnet bara glömma att jag ska bli farsa. Det här var fan inte vad jag ville. Men min familj och alla tjatar om att jag ska ta mitt ansvar o träffa barnet regelbundet. Ska jag bara låtsas att gilla den här ungen för syns skull för att alla tycker jag borde göra det? För alla påstår att jag kommer ångra mig som fan om 10 år. Eller att alla andra tjejer man kommer träffa kan tycka det är himla neg att jag är farsa som inte brytt mig.

Anonym (....)

Sun 22 Jan 2023 12:13

#370

Anonym (Noway) skrev 2023-01-22 10:52:51 följande:

Om det visar sig att jag är farsan med dna test då fattar jag givet detta med underhåll så nå mer om det behöver ni inte skriva liksom. Det är allt det andra att bara pappa ta hand om ett barn som jag förväntas älska och få pappakänslor för. Känns i dagsläget helt omöjligt r jag är i mitt liv just nu pga andra orsaker. kanske skulle kunna klassa det som psykis ohälsa eller depression. alltså redan innan detta kom in i bilden.

Men det är väl ändå inte så konstigt du inte känner nåt än? Barnet är inte fött, ligger inte i din kropp, det var inte planerat, du är väldigt ung osv.
Självklart är känslan mest övermäktig först..

Men som många väl skrivit, ta det dag för dag, försök ställa upp det du kan. Mamman kommer ju ändå ta mestadels i början så din bit blir en liten bit som du sen kan utöka allteftersom. För många går det ju väldigt ändå bra och man kommer att älska sitt barn över allt annat när man bygger på själva relationen.

Om ni bägge är vettiga och kan kommunicera, har mor och farföräldrar till hjälp, hyfsad ekonom mm, så kommer det nog bara flyta på alldels utmärkt.
Barn är inte farliga, och behöver mest trygghet och stabiltet de första åren.

Anonym (fkl)

Sun 22 Jan 2023 14:44

#371

Anonym (Noway) skrev 2023-01-22 10:52:51 följande:

Om det visar sig att jag är farsan med dna test då fattar jag givet detta med underhåll så nå mer om det behöver ni inte skriva liksom. Det är allt det andra att bara pappa ta hand om ett barn som jag förväntas älska och få pappakänslor för. Känns i dagsläget helt omöjligt r jag är i mitt liv just nu pga andra orsaker. kanske skulle kunna klassa det som psykis ohälsa eller depression. alltså redan innan detta kom in i bilden.

Fast samtidigt är det egentligen ingen som bryr sig hur pappan känner i en sådan här situation, som tidigare berättat, finns inget juridiskt som tvingar dig o bli pappa samt det kommer ingen från soc och hjälper dig heller.
Enda man gör att skriva dig som barnets far och inte pappa, samt vem som ska betala denna halva miljon kronor i underhåll.

Beslutet är helt frivilligt från dig och enbart dig.
Enda vi ser är att umgänge försvåras via regeringen, ta händelsen i Luleå med 8-åringen,.
Ska du nämna psykisk ohälsa kommer du bara få en pungspark från soc och rättssystemet om du hävdar umgänge. I Luleå hade pappan mycket kort umgänge, bara 8 timmar varannan vecka.
Efter denna händelse kommer allt bli svårare med umgänge, lagen skiljer inte på detaljer det blir en ändring till det sämre för alla pappor.

Enda du kan göra är att gå in positiv o göra allt för att uppnå umgänge, gör du inte det kommer ingen att hjälpa eller tycka synd om dig heller. Man ses bara som en skithög som inte tog ansvar. Man gör inte heller någon skillnad på bedömningen, du blir dömd så fort du blivit fastställd pappa.

Anonym (M)

Sun 22 Jan 2023 16:47

#372

Anonym (Noway) skrev 2023-01-20 15:25:42 följande:

Jamen hon berättade ju om sin mans erfarenheter om att bli ofrivillig pappa. Hade säkert varit ännu bättre för mig om han berättat med sina egna ord men nu är ju inte hennes man här. Alla som har egen eller indirekt erfarenhet av att bli ofrivillig farsa är det jag frågat efter. Annat om abort eller preventivmedel eller statistik för vårdnadstvister var inte det jag frågade om.

OK, och vad gör du med det svaret och erfarenheten? Hur hjälper det dig? Vad tänker du?

Anonym (M)

Sun 22 Jan 2023 17:01

#373

Anonym (Noway) skrev 2023-01-22 08:25:23 följande:

Jamen jag tycker att jag har varit övertydlig med vad det är för input jag söker här. Några få killar som varit i samma situation har svarat. Men sen 95% tjejer verkar det som. Jag har redan läst på allt detta med underhåll och den biten. Preventivmedel ja ja men det är försent nu.
För att vara ännu tydligare här då. Hur fasen kan man ens bli en bra pappa och ens kunna älska sitt barn när det kom till under de här dåliga förutsättningarna? Liksom låtsas älska barnet. Lär ju barnet känna. Att jag känner mig tvingad till att bli pappa så känns det omöjligt. Oavsett om sexet var frivillligt för båda.Tror knappast det varit så jävla lätt för dessa killar att bli bra pappor. Ett tydligt exempel är Partner till ofrivillig pappa. Hon är tjej men beskriver sin killes situation ärligt.
Jag fattar mer och mer nu att som kille i en sån här situation så blir man bemött med en massa moralkakor och tyckande. Men att det upplevs som ett jäkla trauma och overkligt för killen finns det lite förståelse för. Sen att det ska vara så jäkla lätt att knyta an till ett barn som kom till på det här sättet nja knappas. Men det är väl bara så att jag inte hittar de killarna här för att det är kanske så jävla jobbigt för dem att prata med någon om det bara.

Varför skulle du behöva låtsas? Du vet ju inte hur det kommer att bli?

Klart att det kanske inte är lätt. Livet är inte lätt. Varför skulle det? Går du in med utgångsläget att allting ska vara lätt för dig då blir du minst sagt besviken.

Det är inte din situation som gör att folk ger dig moralkakor. Det är vad du väljer att göra av det. Så om du vill att människor inte ska ge dig moralkakor så kanske du ska överväga en annan inställning. Men jag förstår att det känns tungt. Det gör jag verkligen. Jag vet hur det är när livet inte blev som man ville och man kan inte göra någonting för att ändra tillbaka som det var. Men nu är det ju som det är och det går inte att göra ogjort. Man får liksom acceptera sakernas tillstånd och försöka tänka om och göra det bästa av det nya läget. Hur länge har du vetat om detta?

Anonym (M)

Sun 22 Jan 2023 17:03

#374

Anonym (Noway) skrev 2023-01-22 10:52:51 följande:

Om det visar sig att jag är farsan med dna test då fattar jag givet detta med underhåll så nå mer om det behöver ni inte skriva liksom. Det är allt det andra att bara pappa ta hand om ett barn som jag förväntas älska och få pappakänslor för. Känns i dagsläget helt omöjligt r jag är i mitt liv just nu pga andra orsaker. kanske skulle kunna klassa det som psykis ohälsa eller depression. alltså redan innan detta kom in i bilden.

Har du fått någon hjälp med ditt mående?

molly50

Sun 22 Jan 2023 17:22

#375

Anonym (Noway) skrev 2023-01-22 08:25:23 följande:

Jamen jag tycker att jag har varit övertydlig med vad det är för input jag söker här. Några få killar som varit i samma situation har svarat. Men sen 95% tjejer verkar det som. Jag har redan läst på allt detta med underhåll och den biten. Preventivmedel ja ja men det är försent nu.
För att vara ännu tydligare här då. Hur fasen kan man ens bli en bra pappa och ens kunna älska sitt barn när det kom till under de här dåliga förutsättningarna? Liksom låtsas älska barnet. Lär ju barnet känna. Att jag känner mig tvingad till att bli pappa så känns det omöjligt. Oavsett om sexet var frivillligt för båda.Tror knappast det varit så jävla lätt för dessa killar att bli bra pappor. Ett tydligt exempel är Partner till ofrivillig pappa. Hon är tjej men beskriver sin killes situation ärligt.
Jag fattar mer och mer nu att som kille i en sån här situation så blir man bemött med en massa moralkakor och tyckande. Men att det upplevs som ett jäkla trauma och overkligt för killen finns det lite förståelse för. Sen att det ska vara så jäkla lätt att knyta an till ett barn som kom till på det här sättet nja knappas. Men det är väl bara så att jag inte hittar de killarna här för att det är kanske så jävla jobbigt för dem att prata med någon om det bara.

Men faktum är att du inte kan veta vad du kommer att känna för barnet utan att ens ha kontakt med mamman.
Om du tar kontakt med henne och sedan får träffa barnet så kan det ändras ganska snabbt.
Det kan också bli så att du inte känner något.
Du har ju inte heller varit med under graviditeten och fått känna barnet sparka osv.
Därför tror jag det är bra om du tar kontakt med mamman så ni får prata ihop er om det här.
Det här har ju inte varit frivilligt för henne heller,om jag har förstått det rätt.
Men hon tvingas ändå gå igenom allt då hon upptäckte det försent.
Så kanske kan ni vara ett stöd för varandra?

molly50

Sun 22 Jan 2023 17:28

#376

Anonym (Partner till en ofrivillig farsa) skrev 2023-01-22 11:17:42 följande:

Helt ärligt är jag rädd att andra moraliserar och dömer min man, och mig. Men det har inte hänt, iaf inte inför öppen ridå. Kanske snackas det bakom våra ryggar, men när det kommer på tal är de flesta väldigt ödmjuka, och anser att vi gör så gott vi kan, och det får räcka. detta är vad butiken har att erbjuda så att säga. Klart som korvspad det är svårt att knyta an till ett barn man från början endast känt ångest och motvilja inför.

Ocj rent juridiskt är man inte alls skyldig att knyta an känslomässigt i sina barn, det är inte olagligt att inte vilja ha sitt barn. Det är inte olagligt att lura till sig en graviditet heller, men detta är väl priset mamman får betala då. Och som såklart även går ut över barnet, men det får hon räkna med som en påtaglig risk.

Helt klart försätter man sig själv, sitt barn och en annan motvillig förälder i en livslång situation som inte är till någons fördel, det får man som kvinna ha med sig

Nu har ju TS inte blivit lurad.
Utan mamman upptäckte graviditeten då det var försent för att göra abort.
Så hon ville egentligen inte heller ha barnet.
Men jag tycker att TS åtminstone borde försöka ta kontakt med mamman.
Det kan mycket möjligt fungera bra då de inte har något bagage som fd par.
Och vill han föra ett faderskapstest så måste han ju oavsett ta kontakt med mamman.

Anonym (fkl)

Sun 22 Jan 2023 17:33

#377

Vad TS måste förstå är att umgänge förtjänar man, genom sin handlingar att visa intresse och vilja umgås med barnet, att han bygger upp en relation.

Ingen kommer tvinga han att ha umgänge, det är tvärtom man måste bevisa att man har umgänge och kan samarbeta med mamman och vill barnets bästa.
Det är barnets rätt att träffa pappa och inte pappans rätt att träffa barnet, känner inte barnet pappan, blir det inte heller umgänge.

Via detta behöver inte TS oroas sig, vill han inte, kommer ingen tvinga han heller. Inte ens om mamman går bort, det blir adoption, inom familj, syskon eller annan.

Ska han ha umgänge måste han kämpa för att få umgänge.
Svårare är det inte, har nämnt det förut, systemet är bara intresserad vem som är far till barnet och vem som ska betala halvmiljonen i underhåll, allt annat skiter dom i. det är upp till föräldrar, därför finns vårdnadstvister, folk som vill träffa sina barn, ha dom på heltid, ha umgänge osv, finns ingen vårdnadstvist som handlar om att man inte ska ha umgänge, dessa faller bort naturligt.

Anonym (Noway) Trådstartaren

Sun 22 Jan 2023 17:41

#378

Anonym (fkl) skrev 2023-01-22 14:44:55 följande:

Fast samtidigt är det egentligen ingen som bryr sig hur pappan känner i en sådan här situation, som tidigare berättat, finns inget juridiskt som tvingar dig o bli pappa samt det kommer ingen från soc och hjälper dig heller.
Enda man gör att skriva dig som barnets far och inte pappa, samt vem som ska betala denna halva miljon kronor i underhåll.

Beslutet är helt frivilligt från dig och enbart dig.
Enda vi ser är att umgänge försvåras via regeringen, ta händelsen i Luleå med 8-åringen,.
Ska du nämna psykisk ohälsa kommer du bara få en pungspark från soc och rättssystemet om du hävdar umgänge. I Luleå hade pappan mycket kort umgänge, bara 8 timmar varannan vecka.
Efter denna händelse kommer allt bli svårare med umgänge, lagen skiljer inte på detaljer det blir en ändring till det sämre för alla pappor.

Enda du kan göra är att gå in positiv o göra allt för att uppnå umgänge, gör du inte det kommer ingen att hjälpa eller tycka synd om dig heller. Man ses bara som en skithög som inte tog ansvar. Man gör inte heller någon skillnad på bedömningen, du blir dömd så fort du blivit fastställd pappa.

Det är väl även den grejen att det känns som att alla kommer att titta snett på en och tycka att man är en jävla skitstövel för att man inte går all in i pappa rollen och bara äääälskar sitt oönskade barn och att vara pappa. Men jag måste ju ta mitt ansvar som alla moralpredikar här! Sen om det inte ens finns nån hjälp att få där som kille heller. Att vilja försöka jag vet fan inte. Men först så ska man väl vilja träffa sitt barn men oms ens då rå? Har ingen koll på vad som hänt så långt upp i landet som i Luleå och vad det har med ofrivilliga pappor att göra.

Anonym (Noway) Trådstartaren

Sun 22 Jan 2023 17:48

#379

Anonym (M) skrev 2023-01-22 16:47:53 följande:

OK, och vad gör du med det svaret och erfarenheten? Hur hjälper det dig? Vad tänker du?

Jag tänker att alla ofrivilliga pappor verkar bli dömda och att hennes man kanske mest umgås med barnet för att han känner att han måste eller borde och för att slippa bli dömd av alla. Verkar inte direkt som att killen en sån här gång får nåt stöd heller. Bara skit som att det skulle han tänkt på innan och väx upp och ta ditt ansvar.

Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

INNEHÅLL