Har en fråga till er som gjort flera FET i rad. Hur länge har ni behövt vänta mellan försöken? Har ni kunnat göra FET direkt efter bortfallsblödning eller behövt få bortfallsblödning och sen invänta en vanlig mens innan nästa FET? Ska fråga min klinik också men tänker att jag kanske jinxar om jag frågar dem innan återföringen 🙈
Asså tjejer jag döööör av nyfikenhet. Har bestämt mig för att testa på lördag morgon men spänningen Är oliiiidlig denna ruvning!!
Idag testade jag positivt För första gången! efter alla försök så kom vi äntligen till nästa stora milsten! Jag är så lycklig men framför allt lättad - det KAN fästa embryon i min livmoder! idag är det RD 7 bara så mycket kan ju hända fortfarande men sträcket var där imorse!
Wow! Grattis ! Vilken påsk för oss bägge !!
du får se till att uppdatera i slutet av nästa vecka! jag har officiell testdag på måndag nästa vecka. Hoppas att det håller sig till dess - var tvungen att ta ett till test imorse bara för att säkerställa, precis som du är det svårt att tro det.
Hej alla!
Jag har inte varit aktiv här sedan efter det hemska med Sellmer, när jag inte fick vara patient där längre. Det tog väldigt hårt eftersom det inte var lång kö till äggdonation där och magkänslan för äggdonation där var så bra efter att ha haft samtal med deras koordinator. Istället gick jag börja om från ruta 1 på andra kliniker, skicka in alls mängder av lappsvar och allt..
Jag blev helt knäckt och det var för jobbigt då att höra om andra Sellmerpatienter som fick hjälp.
Jag har kommit över detta nu, utan berättar bara för att förklara varför jag försvann.
Men eftersom så många här har visat så enormt mycket stöd och värme så ville jag nu lämna en uppdatering.
Jag bestämde mig för att gå vidare med äggdonation via Olga, och gjorde min första embryo transfer förra fredagen.
Anledningen att det dröjde så mycket var att jag verkligen ville använda Born som spermabank, och de sa i December att samarbetet var på plats, men så visade det sig ta längre tid..
Hur som helst. Förra fredagen var det dags tillslut.
Och igår testade jag positivt på testa tidigt test ! Idag också.
Jag tror fortfarande jag är i chockfas.
Jag la så mycket tid på att välja donatorer. Kanske speciellt äggdonatorn eftersom det kändes mest nära, på något sätt.
Jag hittade en på Olgakliniken som verkligen kändes rätt. Hon var dock ljus brunett och jag är blond. Men hennes personlighet kändes viktigast. Manliga donatorn är dock blond. Det var viktigt för mig att barnet skulle se skandinaviskt ut. Båda har blåa ögon, som mig. Den manliga donatorn tyckte dom på spermabanken har inga drag också. Och äggdonatorn känns helt rätt.
Så jag känner mig verkligen helt trygg med att mina val var de rätta.
Jag ska testa varje dag nu för att se att hcg stiger.
Jag testade tidigare denna vecka och fick negativt, och trodde att testet var tillförlitligt redan då, så det blev verkligen en chock när det blev positivt igår
Tror inte det sjunkit in riktigt som sagt.
Dessutom fick jag 5 bra embryon totalt, så har 4 i frysen.. Jag köpte 3 embryo garanti paket eftersom jag kände att det var viktigt att ha möjlighet att skaffa syskon led samma genetik, även om jag inte vet förstås om jag kommer vilja det. Men vilja ha möjligheten, absolut.
Om hcg i blod visar bra nivåer i slutet av nästa vecka (när kliniken vill att jag testar), kommer jag kanske våga tro på att jag är gravid. Eller kanske först när man ser ultraljudet.. vem vet..!
Eller jag fattar ju att jag är gravid just nu, men jag menar att jag ska våga tro att det förmodligen kommer ske nu, ser det inte bara är en kemisk graviditet och blir negativt när som helst.
Nu blev jag så osäker hur jag ska berätta för mina föräldrar... Hade tänkt att vänta med att berätta att jag använt äggdonation men nu sitter jag i bilen utanför deras hus och vet inte hur jag ska göra. Känner mig så oärlig om jag inte berättar att det är via äggdonation..
Men samtidigt vågar jag verkligen inte berätta nu.... känns så läskigt att riskera att inte få deras stöd i detta osv osv. Är det någon i denna tråd som blivit gravid med ÄD som vill berätta hur ni gjort? Kanske skillnad om man har bra relation till sina föräldrar ifs....
Hej! Har tyvärr ingen erfarenhet att dela med mig av men undrar ändå om du berättade hur det gick?
svårt att säga hur det är i din familj men jag hade nog inte haft någon oro för att mina föräldrar inte Skulle stöda mig pga donation. det jag hade varit rädd för hade kanske varit att de tyckte synd om mig, men då hade jag bara tryckt på hur himla himla glad jag var För +et
Macbook
När ska du berätta för familjen då?:)
Har du berättat för någon?
Mina föräldrar är sämst på att visa känslor så det kan mycket väl vara att de är glada.
Men jag tycker ändå att en viss känsla av uttryck i ansiktsuttryck och så borde funnits där, även om de har svårt att prata om känslor...
Men men... de är väldigt engagerade i min systers barn så förhoppningsvis...
Men vi har så dålig kontakt att äggdonation känns väldigt långt bort att ta upp... Det kanske inte är optimalt att vänta men det får bli så... orkar inte få negativa reaktioner och det skulle säkerligen kunna bli det..
Vet inte heller vilka jag ska berätta det för. Vill inte att det ska spridas som allmänt gossip nämligen...
Får fundera på det ..det är ju så nytt . Och självklart ingen garanti att det håller sig kvar, även om jag inte är orolig för spontan abort eftersom risken ändå är mindre med äggdonation..Men kan såklart hända..
Jag hade testdag idag. Kliniken har börjat med RFSU-test nu så var inte samma test som jag tagit tidigare. Testet var helt blankt, blev helt förkrossad. Tog två till RFSU bara för att. De var också blanka, eventuellt svag skugga? Vet inte varför men tog ett digitalt CB också och där fick jag ?Gravid 1-2 veckor?. Helt förvirrad nu. Var det ett missfall?
har någon erfarenhet av att få kolla på ultraljud tidigare än v 8 ? Jag är sååå sjukt orolig över att Jag har fått missfall. är i v 6+3 Men känner absolut ingenting. är stressad över att behöva vänta i över 2 v för att få reda på om allt är bra.
jag fick inte komma på UL ännu tidigare. övervägde att ta det privat på annan klinik då jag hittade att vissa erbjöd det redan från v 6, men jag bestämde mig tillslut för att strunta i det. För om man inte hade kunnat höra hjärtslag för att det var för tidigt eller liknande så hade jag blivit så oerhört orolig.
Jag har knappt några symtom på graviditet, det Är bara brösten som är ömma men så har det alltid varit när jag använt progestoron. och juste - jag är rätt trött och sjukt törstig (?) också. Vet inte om törst är ett normalt symtom på graviditet?
jag har i alla fall varit både orolig och nervös, jag har säkert tagit 8-10 gravtest bara för att se att jag inte fått missfall (vet inte om det funkar att göra så), och frågat chatgpt om mina risker för missfall varje dag.
på torsdag kommande vecka så är det inbokat UL. jag är supertaggad men såklart nervös också!!!
Åh tack för att du delar ❤️ Ska vara bortrest nu under nästa mens så kanske får ta test i sommar. Hur märker man av ureaplasma eller är det utan symptom? Har du funderat på EMMA / ALICE? Visar de ungefär liknande saker? Frågade nu senast på cvl om endo men de sa också att man brukar ha extremt ont och också att man måste göra biopsi för att vara helt säker.
Försöker hitta klinik utomlands men får nästan panik, är så överväldigande. Olga känns verkligen enklast, har haft lite kontakt med deras koordinator för 2 år sedan när vi inte fick blastocyster. Men ska kolla på Spanien också och Grekland, dock verkar det som att många åker till Grekland pga immunförsvar. Har ni koll på bra kliniker utomlands?
Det var väldigt länge sedan jag skrev här i tråden. Jag tror att vi började vår IVF-process redan 2022 faktiskt men utredningen tog lång tid så vi kom nog inte igång på riktigt med behandlingar för än 2023. 2019 slutade jag med p-piller och vi började försöka aktivt tidigt 2020.
Det gick till slut! I juli kommer vår son om allt går väl. Fjärde försöket, tredje återföringen. En liten stackars tre-dagars visade sig vara vårt guldägg! Inget till frysen någon av gångerna. Jag hade slutat tro på att det skulle funka och var redan mentalt inställd på äggdonation. Skulle bara få dessa tre försöken på privat klinik överstökade först. Det gick trots alla negativa tankar som jag kände mycket skuld över då vi fick höra från läkare att man "måste tro på det för att lyckas".
När jag själv var inne i processen kände jag oftast att sånt här var jobbigt att läsa, att andra hade lyckats men inte jag. Men kanske kan det inge lite hopp hos någon ändå. Jag hoppas det! Kämpa på så länge ni orkar och kan💗