Flytta från min sambo eller son?

Att det kan vara svårt för en 21-åring att få egen bostad idag, hoppas jag att de flesta har förståelse för.

En del bor också hemma tills de har pluggat klart, om det är ok för alla inblandade.

För TS del verkar problemet snarare vara att sonen saknar drivkraft samt har vissa svårigheter. Inte att han inte har flyttat än.

TS inser själv att han behöver hjälp, annars kanske han aldrig kommer till skott. Självklart ska hon inte kasta ut honom, men en plan behöver göras upp. Sambon behöver vara med på tåget.

TS, du skriver att du och din sambo bråkar mycket om detta. Du måste sätta dig ner i lugn och ro och prata med din sambo, utan sonen.

Jag kan på sätt och vis förstå sambons frustration om 21-åringen mest går hemma och drar och inget händer. Det kan inte jämföras med hans egna barn som fortfarande är tonåringar. Samtidigt är det ogint av honom att störa sig så på en 21-åring som ändå bara bor hos er varannan vecka. Och som trots allt betalar för sig, i alla fall för maten. Jag utgår från att din son hjälper till hemma och inte får allt serverat? Det bör även tonåringarna göra. 

Och varför ska en 21-åring bo växelvis? Låter som sonen själv tycker att det är skönt att slippa hatta fram och tillbaka. TS sambo ska givetvis inte bestämma, men om det funkar bättre att sonen bor på heltid hos pappan, eller är där större delen av tiden, är det ju winwin.

Växelvist boende trodde jag man slutade med i tonåren. Att man bor där det är mest praktiskt, och / eller kommer och går lite mer som man vill, tills man flyttar hemifrån.