Utredning/insemination/ivf 2023

Vickan31 skrev 2023-02-10 10:09:01 följande:

Åååh men kära Elliot, jag vet inte ens vad jag ska säga, alla ord känns för futtiga och svaga i det här sammanhanget 💔Jag blir så otroligt ledsen för din skull, för er skull, så här skulle det ju inte bli 😔 Hur mår du just nu?

Det var ju jättebra att du ringde kliniken och väldigt imponerande att de kunde ta emot er så snabbt! Självklart känns det som en stor lättnad att veta att din mans spermaprov såg så bra ut, och även om jag inte har varit med om just ett missfall så kan jag i alla fall relatera till känslan över att alla prover ser bra ut men ändå lyckas man inte. Ibland har jag tänkt att om de bara skulle hitta något litet fel som var lätt att åtgärda, då skulle man ju kunna hoppas så mycket mer. Så samtidigt som det kan kännas frustrerande att de inte hittar något fel så är man ju ändå glad att allt ser bra ut. Vad intressant det där med Protein S, det har jag knappt hört talas om tror jag, men då är det väl jättebra att de kollar upp det eftersom det kan vara ärftligt 

Ja gud vad komplext och komplicerat livet kan vara ibland, och så otroligt orättvist måste jag säga! Efter en sån här sorglig händelse så kanske det kan vara bra att stanna upp lite och hinna fundera och prata om hur och när ni vill ta nästa steg, om det blir IVF eller om ni vill försöka själva några månader först. Jag förstår att det är tusen frågor och orosmoln som svävar omkring just nu, som ovetskapen om äggens och spermiernas faktiska kvalitet som du skriver, och om ni kan behöva hjälp av IVF eller inte. Som du säger är ju IVF en enorm kostnad som många av oss skulle känna är väldigt märkbar, även om det är en superbra hjälp att få. Kanske är det första steget att invänta provsvaren om Protein S, och även om man gärna vill ha en plan framåt på lite längre sikt så kan det ju också vara bra att försöka tänka bara de närmaste veckorna först och ta ett litet steg i taget. Sedan efter svaret om Protein S kan frågan om IVF få ta lite mer plats. Så tänker i alla fall jag, men jag vill inte komma här och försöka säga vad ni ska göra och tänka, bara att det är lätt att man försöker planera så långt fram i den här komplexa frågan där man tyvärr inte har något facit. Jag hoppas att ni får bra hjälp och stöd, och jag önskar också att jag hade kunnat ge dig en jättestor kram just nu 

Nu känns ju min långa klagosång om två års väntetid så otroligt banal i jämförelse mot vad du behöver genomlida, men jag vill bara säga att jag beundrar dig så mycket som trots ditt missfall kan ta dig tiden och ge så mycket av ditt engagemang och stöttande ord till oss andra  Angående din fråga om spolningen så sa läkaren att eftersom jag inte haft någon större infektion eller så efter den senaste spolningen så har troligtvis ingenting förvärrats åtminstone, och därför menade hon att det inte var ett måste att göra en spolning i den här nya utredningen. Men jag ser det som att jag skulle få lite mer sinnesro av att se hur det ser ut nu, för när jag gjorde förra spolningen sa de att blockeringen kunde vara tillfällig också, och om den vore borta vill jag ju veta det och om det trots allt skulle ha förvärrats på något sätt så vill jag ju veta det också. Så jag är glad att få göra en ny spolning faktiskt.

Ja jag försökte till och med i två år med mitt ex, så jag tycker att jag fått min beskärda del av väntan men jag förstår såklart att reglerna säger att det är väntetiden med min nuvarande partner som räknas. Det blev bara en chock att den där hjälpen som jag trodde var ganska nära nu, helt plötsligt flyttades till vad som känns som en evighet bort. Och ja det stämmer precis som du sammanfattade det, att om "bara" en eller ingen av äggledarna är blockerade nu så måste vi försöka i två år, men om båda skulle vara blockerade nu så kan vi få hjälp på en gång. Tack igen för att du orkar och vill bolla det här och peppa och stötta, trots det du går igenom just nu, snacka om att ha ett stort hjärta 

Jag vet inte riktigt hur jag mår, alltså jag mår liksom förvånansvärt bra. Jag vet inte varför, jag tror det kan ha att göra med att jag inte tog till mig av graviditeten (försvarsmekanism deluxe) så jag hade nästan ställt in mig på att det inte skulle gå. Ledsamt att inte kunna glädjas såklart, men fallet blev inte riktigt lika hårt ❤️ 

Det hjälpte absolut att vi fick en ny tid så snabbt, jag ringde samma dag som jag började blöda för det kändes som att det var det enda som kunde få mig att blicka framåt. Och jag blev SÅ förvånad och typ peppad när vi fick tid bara två dagar senare. Jag vet att du haft dåliga erfarenheter av den här kliniken men vi fick ett bra intryck av läkaren iallafall, han var ganska rakt på sak det var inte massa lull lull. Och jag uppskattar att han verkligen tog på allvar det här med propparna och Protein S-bristen. 
Såklart en stor lättnad att övriga prover såg bra ut och det syntes på min man att hans axlar sjönk lite igen 😊 Sen
är jag helt med på vad du menar med det här med att man nästan önskar att man hade hittat en orsak, något som går att rätta till så det bara fungerar sen. Det är nästan ännu mer frustrerande att inte veta varför det inte lyckas. Det är ju därför det här med ofrivillig barnlöshet tär så fruktansvärt på en, eftersom allt är så ovisst. Man vet ju verkligen INGENTING och har NOLL kontroll. Vi människor är inte skapta för att inte ha kontroll. 

Vi har inte fått provsvaren ännu, hoppas på att de kommer i början på veckan! Men jag vet inte, tror det kanske lutar åt att vi provar IVF ändå. För att slippa de här katastroftankarna som man har om dålig kvalitét osv. Som jag skrev till Mathilda så tror jag att man kan få stöttande medicin även vid en naturlig graviditet (menar alltså medicinen mot blodproppar etc) men då börjar jag ju direkt tänka att även ett dåligt ägg skulle fästa med hjälp av medicin så visar det sig senare att fostret inte är livsdugligt osv. Man blir knäpp av alla tankar!! Sen
är det ju det här med att det finns ju såklart ingen garanti att en IVF fungerar, hade man vetat att det räckte med ett försök hade jag nog inte tvekat.. ❤️ 

Eran resa med två års försök är absolut inte banal! Snarare tvärtom, jag kan inte själv föreställa mig att försöka i flera år utan plus. Vi har alla våra bekymmer och inget är större eller mindre än det andra. Men målet är gemensamt och dit ska vi allihop på ett eller annat sätt ❤️ 

Då är jag med på varför läkaren sa att spolning inte var nödvändigt. Men tycker absolut att det är helt rätt att du gör det ändå, jag hade gjort exakt samma sak. Förstår att det är viktigt för dig och glad för din skull att det inte var några problem att få en tid för det! Även om det är drygt med några veckors väntetid såklart. Men varje dag som
går är ett steg närmre 😊 Jag kan inte ens föreställa mig känslan av att få beskedet att det är ytterligare ett års väntan. Speciellt när du försökt så länge med två olika partners, precis som du säger så borde du verkligen inte behöva vänta så länge. Usch, vad arg jag blir! De tar ingen hänsyn alls till ålder etc? ❤️ 

Men hur går det annars, börjar du kanske närma dig en ny ägglossning? Knäpp som man är så får man ju ny energi månad efter månad. Hoppet är det sista som överger en ❤️ Jag har inte bestämt mig om jag ska plocka fram termometern igen eller inte. Jag var ju inte så förtjust i den men samtidigt blir man ju nyfiken. Men vet inte om det är värt den stressen för mig. Jag kanske kör på ägglossningstest och kroppens signaler den här månaden, det blir ju eventuellt sista försöker innan IVF, om vi nu bestämmer oss för det ❤️

Jo, den gör ju tyvärr det. Det är så tråkigt att man inte ska kunna glädjas, men nu känner man ju nästan mer att ett plus skrämmer en. Jag tror att om (NÄR, det SKA gå) så kanske jag kommer kunna andas ut lite åtminstone efter KUB. Men veckorna fram tills dess känns som det kommer vara en plåga..  Så himla sorligt att vissa ska behöva ha det såhär när det kommer att försöka få barn, och vissa bara behöver blinka för att bli gravida och aldrig någonsin ens behöver uppleva ett missfall... 

Du har nog absolut rätt, medicinerna är väl kanske inte för att hålla kvar. Men jag vet (tror) att det som orsakar missfall när man har den här bristen är att det bildas små mini-blodproppar i livmodern som gör att kroppen inte tar till sig ägget eller fostret. Då tänker jag att det kanske skulle bli en dålig befruktning så äter man mediciner som ska se till att ägget inte stöts ut, så fastnar något dåligt istället... Åh andra sidan så överlever ju aldrig ett icke livsdugligt foster ändå, menar mer att jag är rädd att det liksom klamrar sig fast i onödan så får man missfall i vecka 10 istället för vecka 5 liksom. Förstår du hur jag menar? Men du hör ju, det är ju bara hjärnan som spelar spratt mer en.... Ska fråga läkaren om allt detta, men han har tyvärr inte hört av sig än. Ringde kliniken igår för att kolla men tydligen hade de koll på mig och anledningen till att han inte ringt var för att alla provsvar faktiskt inte kommit än  Så väntar tålmodigt fortfarande... 

Ja, alltså det är ju en balansgång allt det här med kost osv. Man vill ju göra så gott man kan, men samtidigt måste man ju få leva lite också  Alla gör ju som de vill men jag känner att skulle jag förbjuda allt gott HELT, så hade man ju istället tyckt att livet var ganska tråkigt...  Så försöker hålla oss någonstans där emellan! 

Förstår hur menar! Och fattar att det är veligt för er också! Jag tycker dock man har hört historier both ways.. Har läst om vissa som kämpat i flera år med första barnet, gjort IVF och sen blivit både planerat och oplanerat gravida några år senare  Och samma sak tvärtom, det finns ju de som hade lätt att få första barnet men har stora svårigheter med syskon sen... Man kan nog aldrig veta 

Får jag fråga hur gammal du är? Ålder kan ju tyvärr vara en faktor, man känner sig kanske inte så gammal men sen börjar man läsa om hur ålder påverkar fertilitet osv. Tänker på det här med att försöka själv vs IVF... 

Vickan31 skrev 2023-02-15 14:44:12 följande:

Det kan absolut vara förklaringen tänker jag, och samtidigt som jag är glad att höra att du mår bra med tanke på omständigheterna så är det ju ändå så sorgligt och orättvist att du knappt kunde få bli glad för det här plusset  Som du säger blir ju fallet inte lika högt då, om man inte hunnit börja glädjas och planera, men tänk vad många som bara tar det där plusset för givet. Jag drömde i natt att jag plussade men att jag inte ens blev glad för att jag var så inställd på att det skulle ändå bara försvinna.

Fantastiskt att de kunde ta emot er så snabbt, det var ju verkligen imponerande! Det låter ju jättebra att han tog de där aspekterna på allvar, och jag är jätteglad att du är nöjd med bemötandet du fått där  Ja där sätter du verkligen huvudet på spiken och beskriver så bra hur den där maktlösheten och frustrationen kan kännas. Jag håller verkligen med och även om jag inte ser mig själv som ett kontrollfreak i vanliga fall så har allt med fertiliteten fått mig att greppa efter halmstrån och små små saker som jag känner att jag kan påverka för att få åtminstone någon liten illusion om kontroll.

Hur går tankarna nu och har det hänt någonting sedan sist du skrev? Den där funderingen kring om ett dåligt ägg kan fästa pga medicinerna, skulle du inte kunna fråga läkaren om det nästa gång? Precis som du säger är ju inte IVF någon garanti för att det skulle gå vägen på en gång, men jag läste faktiskt lite statistik (Q-IVF kan man googla på för att få se behandlingsresultat m.m. för de svenska klinikerna som finns) och kände att oddsen är ju ändå bra mycket bättre med IVF än om man försöker på egen hand 

Tack snälla, det var fint sagt  Precis som du säger kan ju våra resor se lite olika ut, men kampen och känslorna och målet är ju ändå detsamma. Jag försöker att se den målbilden framför mig, den dagen vi är precis där vi vill vara och kan se tillbaka på den här kämpiga tiden och tänka att vi tog oss igenom den 

Vad skönt att du förstår, jag håller verkligen med om att det känns viktigt för mig att få göra spolningen, och då tror jag att det kan vara bra för mig psykiskt också att faktiskt få svart på vitt hur det ser ut med äggledarna nu. Nä jag frågade om det där med ålder och det verkade inte spela in lät det som, men däremot tyckte ju vår läkare att vi borde få lite dispens och inte behöva vänta i ett helt år till eftersom jag redan varit inne i IVF-svängen förut och att jag faktiskt försökt aktivt i sammanlagt tre år även om det råkar vara med två olika partners.

Vad fin du är som frågar 🥰 Idag fick jag faktiskt positivt ägglossningstest, på CD13 precis som vanligt, men däremot har jag haft noll fertilt sekret så det känns ju mindre bra tycker jag 😔 Jag förstår vad du menar med termometern, jag fortsätter att köra med den faktiskt för att jag är för nyfiken för att sluta med den, haha! Men om det känns som en stress för dig så tycker jag att du ska lägga undan termometern. För mig personligen så kände jag mig mer stressad av att inte veta hur tempen utvecklade sig de gånger jag försökt att låta bli att tempa 😅

Ja det är såklart supersorgligt att man inte ska kunna glädjas  Det här ska ju vara något kul, fint, romantiskt.. Inte en plåga och en mental kris. Ibland känns det verkligen orättvist att vissa ska ha såna svårigheter och vissa blir gravida genom att blinka samt aldrig ens varit i närheten av missfall.. 

Ja jag blev verkligen förvånad! Det kändes så SKÖNT att få en tid direkt, tror det hjälpte min mentala läkning också. Det var som att jag liksom glömde att jag varit gravid och bara fortsatte resan nu..  

Ingenting har tyvärr hänt sen sist, jag har inte hört något från läkaren än. Jag ringde kliniken igår för att kolla varför ingen hade hört av sig, men det var helt enkelt så att alla mina provsvar inte hade kommit än. Hon lovade att läkaren kommer ringa så fort han fått alla svar. Och det finns fortfarande tid att komma igång redan nästa cykel om vi vill det. Så jag väntar tålmodigt på att läkaren ska ringa, dels för att få provsvaren och dels för att kunna ställa mina frågor...  Det är så himla mycket tankar, är så rädd att mina ägg är dåliga så fäster det ändå för att jag tar medicin så klamrar det sig fast där inne fast det inte är livsdugligt. Jag menar, ska man få missfall vill man ju ändå hellre ha det i vecka 5 än i vecka 10 liksom.. Gud så deppigt det låter!!!! Men det är lite så det känns  

Håller med, oddsen känns ju ändå lite större med IVF, och som läkaren sa så får man ju i princip 10 ägglossningar i ett om de tex skulle få ut 10 ägg. Även om man såklart bara kan återföra ett per cykel. Det lutar åt att vi kommer köra på med IVF, för att ta den lilla kontroll vi kan. Ge det ett försök liksom, fungerar det inte på första så får vi ta ställning till det då  

Det är klart det är viktigt för dig! Precis som du själv säger så greppar man ju efter halmstrån och man vill ju göra allt man kan. Och i ditt fall är det att göra en till spolning och då är det SJÄLVKLART att du ska göra det  Och jag hoppas verkligen från djupet av mitt hjärta att ni får hjälp snabbare. Tycker precis som din läkare att det faktiskt inte finns riktiga argument för att ni skulle behöva vänta ett år till. Du har kämpat tillräckligt! 

Vad kul att det är dags igen nu då! Men trist det där med sekretet såklart... Men du brukade ha lite mindre av det om jag inte minns fel? Tänker att alla läcker ju inte äggvita liksom..  Hejar på er och hoppas ni kan hitta lust att ligga på ändå! Lusten är ju inte alltid på topp när man ska göra barn.... 

Jag börjar få lite ägglossningskänningar, lite tidigare än vanligt men kroppen är ju ingen klockan direkt efter ett missfall. Har inte fått positivt test än, men testar 1-2 gånger per dag. Jag har inte tempat något, dels har jag varit sjuk och dels känner jag typ att jag inte behöver den. Det är klart det är superskönt att få bekräftat att man haft ägglossning, och skönt att veta att om tempen inte har höjts så behöver man säkra upp med mer sex haha. Men jag har som sagt ganska mycket och tydligt sekret så jag tänker att jag går på det och förhoppningsvis ett positivt ägglossningstest denna månad. 

Håller verkligen ALLA tummar för oss båda 

Vickan31 skrev 2023-02-16 14:27:15 följande:

Jag tycker att du beskriver det så himla bra, att den här resan skulle visa sig bli så otroligt mycket längre och tyngre än vad någon av oss kunnat tro när vi började försöka. Det känns emellanåt så hopplöst och orättvist, och jag vet inte vad jag hade gjort utan ert stöd  Min sambo är också fantastisk, men det är väldigt få av mina nära och kära som kan förstå hur det känns.

Ja det var verkligen ett bra betyg för kliniken att de kunde ta emot er så snabbt!  Hoppas att provsvaren kommer snart också, det vore ju som sagt skönt att få ställa era frågor och veta mer om nästa steg framåt. Ååh men jag förstår, självklart vill man inte ha något missfall alls men om det nu "måste" ske så vill man ju hellre att det sker så tidigt som möjligt än när man börjat få upp hoppet och planera 💔 Jag kan tänka mig att efter flera missfall börjar man att fundera på äggens kvalité osv, men jag vet flera personer som fått upprepade missfall men nu har friska, levande barn, så det behöver inte betyda att nästa graviditet inte skulle gå hela vägen även om jag förstår att oron växer när man dessutom haft flera missfall. 

Det låter som rimliga tankar och planer tycker jag, även om det tyvärr kostar rätt mycket pengar med IVF, men de pengarna kommer man ju inte att tänka på när man äntligen har den där efterlängtade lilla bebisen i famnen   Men som sagt, oavsett hur svårt det är så får man kanske försöka ta ett steg i taget, och provsvaren om Protein S blir ju nästa steg som kanske kan säga lite mer om hur vägen framåt ser ut. Håller tummarna för att allt ska gå bra! 

Åååh men tack, det känns verkligen superfint att få det här stödet!  Just nu är jag kring ägglossning så då spirar alltid ett litet hopp om att just den här månaden kanske guldägget och superspermien möts, men annars vet jag ju att spolningen åtminstone är nära. Blir lite förvirrad över min graf och mina tester, slänger in bild på tempen längst ner och ska försöka sammanfatta min förvirring över ÄL-testerna:

CD10: negativt med tom cirkel

CD11: negativt med tom cirkel

CD12: negativt med tom cirkel

CD 13 kl. 12.26: positivt med glad fast smiley och strecken nästan lika starka

CD 13 kl. 17.59: negativt igen med tom cirkel, svagare streck än tidigare under dagen trots att jag hållit mig mycket längre

CD 14 kl. 12:50: positivt igen med glad fast smiley och teststrecket är nu mycket starkare än kontrollstrecket

 

Funderar på hur jag ska veta när ägglossning är då, för de säger ju att man ska räkna från första positiva testet vilket var igår på CD13? 

Haha, det där var den bästa beskrivningen jag läst på länge: "alla läcker ju inte äggvita liksom" 😂 Och det har du ju helt rätt i, jag kan ju bara jämföra med mig själv och jag brukar många månader (inte alla, men generellt sett) märka av fertila flytningar åtminstone 2 dagar, och den här månaden har det varit noll. Det är så tråkigt att tappa lite av hoppet innan man ens har försökt, men jag ska försöka tänka att huvudsaken är ju att det finns fertilt sekret där inuti kroppen där det faktiskt behövs. Vi har sagt att vi siktar på varannan dag den här cykeln eftersom läkaren rekommenderade det, istället för att köra flera dagar i rad under den fertila veckan, så får vi se vad som händer 

Ja men då låter det som helt rätt val att skippa tempen, den kan ändå förvirra ganska mycket tycker jag 😅 Men som du säger så märker du ju ändå av med sekret och andra känningar, plus att du förhoppningsvis får ett positivt ÄL-test här i dagarna. Hoppas så mycket att ni ska få ert efterlängtade lillasyskon snart, för det förtjänar ni verkligen  Uppdatera gärna om provresultaten sen när du har tid och ork.

Stor kram och ett lika stort tack! (P.S. Gårdagens temp på CD13 borde jag utesluta pga alkohol kvällen innan)

Så är det verkligen, man kunde ju verkligen inte föreställa sig hur det skulle vara.. Och vi har ju ändå kämpat länge för vårt första barn, jag var 100% inställd på att nu när vi skulle börja försöka med syskon så skulle det gå mycket lättare, tänkte att vi liksom hade fått vår dos.. Men jag hade verkligen så fel 💔 

I förrgår fick vi ett till gravidbesked, av ett kompispar vi umgås en del med. Jag bröt ihop fullständigt.. Nu är ALLA våra närmsta vänner gravida med syskon (förutom en som fick bebis för några veckor sen). Så hela vårt närmsta umgänge ska alltså ha barn nu. Och dessutom så kan jag inte hjälpa att tycka det är så jävla orättvist att det här sista paret lyckats, för de är typ definitionen av ohälsa. Det kändes som ett hån mot oss som lever efter konstens alla regler och ändå står utan. Usch, jag kände
mig så otroligt ensam och misslyckad när de kom med det beskedet.. 

Tyvärr har jag fortfarande inte fått provsvaren, nu börjar det bli lite frustrerande 🙄 Men jag ska ringa imorgon igen och kolla vad som händer. Är ju fortfarande två veckor kvar till mens (när man ska börja med sprutor) men börjat ändå känna en viss stress kring att inte få svar. Och nu har jag precis ägglossning och hade väl egentligen velat prata med läkaren innan dess igen.. För att fråga om man kan få medicin ändå osv. Men men, ska som sagt ringa imorgon! 

Märkligt det där med dina tester! Jag fick ju positivt två dagar i rad i januari, när jag sällan ens brukar fånga peak 😅 Men funderar ändå på det där med tiden du tog testerna, alltså att urinen kanske ändå var mer utspädd på kvällen och därför var det negativt? För man kan väl rent biologiskt ha peak i två dagar? Sen är det väl som du säger att man egentligen kanske ska utgå från första positiva testet.. Denna cykel fick jag positivt igår, CD14 och då bestämde jag mig för att inte testa mer, för jag hade bara blivit förvirrad om det var positivt idag också. Men din temp kanske har bekräftat ägglossning nu? Det var några dagar sen jag skrev.. Sorry 😊 Bra att ni
ändå kör på med varannan dag, det ska ju verkligen räcka och egentligen så är ju det enkla svaret på allt det här med att pricka ägglossning att = LIGG PÅ BARA. kär
man på varannan dag under en tid kring ägglossning så ska det ju egentligen inte spela någon roll exakt när
man får positivt osv, då missar man ju inte ägglossningen ändå. Men sen är det ju såklart av flera anledningar man testar, dels av nyfikenhet men också för att få den bekräftad såklart 😊 

Nu är det bara börja räkna dagarna till BIM igen då? 🙈 Min borde vara ca 5 mars.. 

Ja tyvärr så gör det ju det. Glädjen att plussa har ju liksom försvunnit lite 😔 

Kommer inte ihåg exakt vad KUB står för, men det är ultraljud och blodprover man gör i vecka 12 ungefär (dock inte i alla regioner så kan inte svara för din region). Då testar man sannolikhet för några specifika kromosomavvikelser och så får man ju se bebisen på ultraljud. Då tänker jag att en frisk bebis som sprattlar runt på skärmen i vecka 12 med väldigt stor sannolikhet kommer stanna kvar hela vägen i mål ❤️ Därav att jag skulle kunna andas ut lite få. 

Du har helt rätt i det su säger om att de inte är till för att få ett odugligt ägg att hänga kvar. Tack för pepp, ibland behöver man ju någon som säger åt en att man ska sluta överanalysera 😉 

Hm, jag tror nog ändå jag hört båda varianterna där också! Lyssnade bland annat på en podd för några veckor sen, hennes kille hade i princip blivit klassad som helt steril och de fick barn via IVF och slutade skydda sig. Hux flux så blev hon oplanerat gravid.. 🤷🏻?♀️😊 

Tror absolut inte det är omöjligt för er!! Dels så
kan ju verkligen sperman förändras med rätt livsstil och dels så är det ju faktiskt bara EN liten rackare som
måste orka sig fram! Så omöjligt är det nog inte, men
däremot kanske det krävs mer tid för just den där
lyckoträffen 🥰

Missade att läsa detta innan jag svarade ditt andra inlägg! 

Först av allt, vad skönt att provsvaren var bra! 🙏🏻 

Och så himla fint att höra att du börjar känna dig lugnare inför processen ❤️ Det kommer att gå bra! Och som du säger så kommer det ju kanske dröja ett tag så du har
mer tid att bearbeta dina rädslor.

vi finns ju alltid som stöd 😊

Hej och välkommen! 😊 

Jag beklagar dina missfall 😔 Det är verkligen en sorg och en frustration, jag och min man har haft ett MA och ett missfall nu på ett års försök. All kärlek till er, vet hur ont det gör! 💔 

Är det en fertilitetsutredning eller missfallsutredning ni är bokade på? 

Jag det ju att du fått svar redan, men jag kan ju ändå redogöra för vad vi gjorde på vårt första möte 😊 

Vi hade tagit blodprover innan mötet (digital
remiss från kliniken till Unilabs) samt att min
man hade varit där och lämnat ett spermaprov ungefär en vecka innan mötet. Så när vi kom dit gick vi igenom
provsvaren först och konstaterade att allt såg bra ut. Som jag ser att Vickan redan skrivit så var det som sagt prover på diverse sjukdomar hos oss båda, AMH (äggreserv) på
mig och spermaanalys på min man då. Mina äggstockar kollades med ultraljud för att få en ungefärlig bild på hur många äggblåsor man kunde se. Sen gick läkaren igenom IVF-processen. 
När jag nämnde våra missfall och att jag har en ärftlighet för blodproppar så ville läkare komplettera med fler blodprover för att se om det kan finnas ett samband med det och missfallen. Så de proverna har jag varit
och tagit nu och väntar fortfarande på svar.

För vår del så är det egentligen upp till oss om vi vill göra IVF eller inte, eftersom vi kan bli gravida naturligt (dock tar det lång tid varje gång). Vi går till IVF-kliniken privat och betalar för utredning och eventuellt behandling, dvs inte via landstinget 😊 

Mathilda88 skrev 2023-02-20 22:32:28 följande:

Ja plusset blir plötsligt betingat med mkt obehagligare upplevelser :( 

Ah, det är det som är KUB, känner igen det nu när du skriver det så. Ursäkta alla frågetecken, ibland lägger Familjeliv till sådär 4 st fler än man skrivit själv har jag märkt. 

Jo men ibland behöver man bara få höra även om man själv innerst inne är medveten om att det nog egentligen  Svårt att inte överanalysera!
Åh, låter väldigt inspirerande att någon med de förutsättningarna lyckas! Kanske finns en chans om några månader om våra förändringar har någon effekt.

Svarar på allt i ett meddelande nu 😊 

Ja, det blir verkligen betingat med tråkiga saker. Man vill ju bli glad, men istället blir man rädd typ 😔 Den dagen man blir gravid och får behålla det så kommer ju de första veckorna verkligen vara olidliga.. Men som sagt, efter KUB så tror iallafall jag personligen att jag skulle kunna andas ut lite, men det är bara vad jag känner ❤️ 

Det kändes så jävla pissigt att just de skulle komma med ett sånt besked. Dels på grund av just deras ohälsa leverne (varför försöker en annan leva by the book liksom) och dels för att de var liksom de enda i vår umgängeskrets som ännu inte var gravida. Man
kände sig liksom inte lika ensam av vetskapen att de faktiskt inte heller har syskon än. Så kom det som en
käftsmäll. Sen är det ju så att det är ju olika känslor, jag menar det är klart jag är GLAD för deras skull. Man kan vara både glad och ledsen samtidigt. Och som min man sa att, - vi kan ju inte förbjuda folk i vår närhet att skaffa barn bara för att vi har svårigheter - .. Vilket han ju har så rätt i. Men det känns bara så orättvist 😔 

Så ledsamt att höra om det där med gulkroppen. Jobbigt också att få veta det så tidigt eller vad man ska säga, för när man väl fått bekräftat att det inte blev något så suger det ju att bara gå och vänta på mensen.. 🤯 Sen blir jag så ledsen av att höra att du får såna otroliga problem där nere efter varenda gynundersökning? Det låter ju verkligen inte hållbart, är det aldrig någon läkare som försökt hjälpa dig..? 

Och angående frågetecken etc på Familjeliv - det är
sämst. Sidan hittar på mycket konstigt ibland och
slänger in emojis och sånt man inte alls skrivit. Kan inte göra citattecken heller.. 🙃

Vickan31 skrev 2023-02-21 16:05:53 följande:

Ja det känns på något sätt extra orättvist för er då, för man har ju läst och hört om så många som plussar snabbt med andra barnet efter att ha fått kämpa längre med första barnet, så man hade ju hoppats att ni åtminstone skulle ha lite lättare att bli gravid nu med andra än hur det var med er första 😔💕 Ibland undrar man hur mycket det är tänkt att man ska orka med.

Ååh så himla jobbigt, jag förstår verkligen och kan relatera 100% till dina känslor där! Man känner sig ju så missunnsam och som en dålig vän som inte känner total glädje över graviditetsbesked längre, men det är vi inte! Det ÄR orättvist och jag tycker att vi har full rätt att känna så här, bara vi kommer ihåg att vi inte är ensamma 

Nämen, gud så frustrerande! Fick du tag på dem idag? 

Haha ja och egentligen ska man ju sluta testa efter första positiva ÄL-testet, men jag fortsatte och fick positivt fyra dagar i rad 😅 Det jag tycker är lite konstigt med den här sortens test jag använde var att det blev en glad smiley fyra dagar, men det var bara en dag (den andra dagen) som strecken var lika starka och enligt tempen är det det testet som stämmer, att jag fick ägglossning dagen efter det enda testet där strecken var lika starka. Svårt att förklara i text, känner att jag skriver lite rörigt här haha, men du kanske fattar ändå 😄 Men som sagt, det är skönt att tempen bekräftat ägglossning nu. Absolut, så är det ju verkligen, det är bara att mitt lilla kontrollbehov av att veta när BIM är gör att jag vill ta tester för att veta när ägglossningen är 🙈 

Ja men du, då ligger vi nära varandra för min BIM borde vara 3 mars! 😃 Håller tummarna för att ni kan få plussa redan nu och slippa allt med IVF och så, även om det såklart är jättebra att den hjälpen finns 💕

Ja lite så. Man undrar hur mycket man ska mäkta med. Och just i den här karusellen också, det är så himla sjukt att vissa ska ha såna svårigheter och andra inte.. Hur vissa kan ploppa ut unge efter unge och vissa får kämpa i flera år för att ens få en 😪 

Man känner sig absolut så otroligt missunnsam i vissa
lägen ja, men jag tror man får försöka tänka att man kan ha flera olika känslor samtidigt. Jag är såklart GLAD för deras skull, men ljuger om jag säger att jag inte tycker vi förtjänar det liiiiiite mer än dem just nu.. 💔 Men som
min man sa - vi kan ju inte förbjuda personer i vår närhet att skaffa barn bara för att vi har svårigheter - .. Villet ju är sant såklart, men svårt att låta bli att tänka så ibland. 

Jag pratade med kliniken igen ja, men de hade sjukt nog fortfarande inte fått provsvaren. De väntar svar på 2 av 7 prover. Nu sa hon att jag skulle ringa på måndag igen så länge inte de hinner höra av sig först (vilket de inte gjort) och då kan vi ta en diskussion om vi ska vidare med nästa steg ändå. För inte bli snuvade på en hel cykel liksom, måste ju börja med sprutor vid nästa mens och den närmar sig ju.. Så nytt samtal på måndag helt enkelt! 

Men gud vad frustrerande med fyra dagar i rad 😂 Det är ju tyvärr inte så att man tycker det är lattjolajban att ligga varje dag pga testen är positiva.. Tänk den dagen man kan ha luststyrt sex och inte bara i syfte att göra en unge 🤓 Men skönt att tempen bekräftat nu iallafall. Men konstigt också att de digitala testen ändå kanske var lite missvisande nu då, det är väl dem man ska kunna lita på
mest liksom.. 

Hur känns det nu då? Det har ju gått några dagar till nu.. Hur har du det med symtom, vad säger tempen osv.. ? Nyfiken! 😍 

Jag missade nog att svara på detta! Och har inte kollat Familjeliv under helgen..

Du borde ha varit på mötet nu? Om jag inte är ute och cyklar? 😊 Vad sa de i såna fall?  

Vi sökte också hjälp bland annat för att vi försökt i över ett år, men fått ett MA och ett tidigt missfall. Jag nämnde för vår läkare på konsultationen att jag har en ärftlighet för blodproppar och brist på ett protein, men aldrig fått konstaterat om jag har bristen själv. Det tyckte läkaren var väldigt intressant då det finns starka samband mellan detta och missfall så jag fick ta massa blodprover som jag ska få svar på idag (efter typ 3 veckors väntan? 🙄). 

Du vet inte om någon nära släkting har haft blodpropp?