Tonåring hämtar syskon - Lärare lägger sig i

Eller så har jag varit upptagen med jobb och familj?

Nej, det är helt dotterns val, men det är inte det tråden handlar om, utan en lärare som gång på gång lägger sig i saker som inte angår henne.

Nej, att lägga på kanske inte var det bästa, men den här människan har varit på oss om saker som inte angår henne i flera månader. När hon vägrade lyssna på mig orkade jag inte. Tex har hon flera gånger varit på mig om att det är fel att dottern får gå hem, att jag behöver hämta eller fixa busskort. Min dotter har aldrig pratat med henne om något av det här, utan hon har hört dottern berätta för sina kompisar.

Jag har en supertajt relation till min dotter och jag har inga problem med att vara the bad guy i kompisarnas ögon, men inför lärare?
Dottern har autism och är närmast gråtfärdig av trötthet när hon kommer hem. Hon har umgåtts med kompisar efter skolan kanske fem gånger totalt senaste året, jag peppar och peppar, men hon vill inte. De gånger hon varit iväg har vi haft ett system för hur hon ska visa att hon vill att jag ska ringa och säga att det är dags att komma hem utan att kompisarna förstår att det är hon som ville det.
Som sagt, hon behöver inte hämta syskonen. De kan gå hem själva, vilket de gjort många gånger, men hon VILL hämta för att ha det att skylla på. Hemma har hon inget ansvar för dem alls.

Så, kan vi återgå till det tråden faktiskt handlar om? Hur ska jag få läraren att lägga ner? Inte en enda gång har hon trott på det jag säger.

Skolan vet om hennes problematik ja. Dottern vill inte att kompisarna ska veta, för det är tydligen en grej att kalla folk för "autismbarn" etc om de beter sig på ett visst sätt. 

Världen kommer aldrig anpassa sig, inte tillräckligt, och det är tyvärr upp till en själv att lära sig hantera det och det är precis det vi gör. Jag ger henne sätt att ta sig ur situationer hon har svårt att hantera just nu, utan att själv bli stämplad som "konstig". Hon har väldigt bra självinsikt och försöker ofta utmana och se på sig själv från fler perspektiv. Jag är inte orolig, hon har mognat enormt de senaste åren och kan ofta skratta åt sig själv när hon fått distans till sånt som i stunden var enormt.

Hon har ca två kilometer till skolan, största delen genom ett lugnt villaområde. Syskonens skola ligger på vägen mellan skola och hem, så rör sig bara om någon minut extra än när hon går själv. Syskonen står oftast klara och väntar när hon kommer.

Hon går hos hab, men hon tycker inte det ger något. Personen hon träffar har sagt så mycket konstigt som jag sen fått kämpa för att ta ur henne. Tex att "det är viktigt med ögonkontakt, för annars tror folk inte att man lyssnar". Det finns andra sätt att visa att man lyssnar. Jag har flera gånger sagt till min familj att de får välja mellan att "jag ser på dem och låtsas lyssna eller att jag ser bort och faktiskt hör". Jag kan oftast inte göra både och. Det är viktigt att förstå skillnaden.

Jag har förklarat allt för läraren flera gånger, men hon tror mig som sagt inte...

Beror på väder och hur mörkt det är. Det är ca 1,5 km till småsyskonens skola härifrån, det tar dem runt 15 minuter att gå dit, 20 till högstadieskolan.
Området är tryggt och jag är hemma när de kommer hem vid tretiden, så vi får mycket tid tillsammans.