Enligt forskningen ska man prata sitt eget modersmål med sina barn, det är helt fel att prata ett främmande språk med sitt eget barn. Det blir inte annat än en ytlig inlärning medan modersmålet överförs på djupet och med alla nyanser och ett rikligare ordförråd. Jag har själv ett tvåspråkigt barn och har läst mycket om detta.
Därför ska du inte prata din mans modersmål med barnen, det måste han göra.
Det där med 30 år gamla förstår jag inte vad du menar. Barnen är språkligt begåvade, precis som jag alltid varit, och har pratat med tex vänner från Frankrike utan problem. Detaljer som minspel etc plockas ju upp efterhand som de umgås med folk som har det som modersmål. De har flera gånger blivit tagna för att vara från England, så engelskan har de definitivt.
De lär sig om religionen i skolan, men han vill att de ska se sig som troende inom den. DET har inte jag det minsta intresse av att uppmuntra, utan har alltid sagt att religion är upp till barnen när de är stora nog att förstå.
Jag kan inga speciella detajler om hans kultur. Deras första år lärde jag dem ord på språket, fixade filmer etc, de hade tom leksaker som pratade språket, men när han inte gjorde något för att ta tag i det själv tröttnade jag. Ska han lämpa över allt på mig så får han acceptera att jag prioriterar det som är viktigast för mig.