Är detta otrohet?

Jag har inte sett så mycket. Jag råkade se ett meddelande när hon stod med mobilen. Det var någon kille som ville träffa henne. Jag frågade därför om jag fick läsa men hon vägrade (det var första gången jag frågat det någonsin). Och det hela fick en stor snöbollseffekt då hon sa att det stod något helt annat. Men jag hade ju råkat läsa delar av meddelandet... Så inte bara att hon dolde saker, hon ljög också om det.

Några dagar sedan berättade hon vem det var, att de båda ville dejta förut men var upptagna. Att de skrivit i flera år. Och jag råkade se lite mer av chatten när hon plockade fram meddelandet som jag råkat se (då jag begärde att få läsa det).

Man behöver inte göra slut för att man inte litar på sin partner. Man kan jobba på tillit, transparens, kontrollbehov, osv.

Jag jobbar med mitt kontrollbehov och det har blivit mycket bättre. Men då flera oberoende psykologer menar att det inte är sjukligt utan uppstått pga lögnerna så ser de problemet som ett relationsproblem snarare än ett problem hos mig. Jag har fått verktyg att arbeta med. Men utan samarbete blir det mycket svårare.

Den informationsmässiga och känslomässiga transparensen från hennes sida är inte så hög. Hon kan ibland berätta om vad vissa gemensamma vänner diskuterar med henne. Men vad hon skriver med diverse killar, inkl ex-pojkvänner, nämner hon aldrig. Vet inte om jag skulle vara intresserad men hade något ex skrivit till mig så hade jag berättat om det. Lika om det var någon tjej som ville ses. Jag har inget problem att få tjejer men håller den dörren stängd numera.

Vi går i parterapi och det ger väl något. Däremot inte i detta avseende.

Jag försöker inte gottgöra något. Men ska man försöka igen så kan man inte använda tidigare synder för att legitimera nya mycket mindre synder. Då blir det bara ytterligare spikar i kistan.

Jag har varit otrogen men har inte velat fortsätta då det bröt ned mig. Det handlade inte om kärlek utan om bekräftelsebehov och annat.

Frågan är snarare: Bör jag ha problem med hennes chattande?

Diverse relationsexperter har på senare år menat att känslomässiga diskussioner med ex eller potentiella partners tenderar att förstöra relationer. De ser själva vad som sker i de förhållanden som de arbetar med att rädda.

Var gränserna går är inte självklart. Men att börjar diskutera relationsproblem med ett gammalt korgragg är ett exempel som brukar tas upp som något som skadar ens relation och som kan utvecklas till riktig otrohet (eller separation). Den tumregel som lyfts är att man bör undvika att prata känslor med någon man har varit eller på något sätt är attraherad av om man är seriös i sin relation. 

Vi går alla igenom olika svackor och toppar i livet. När självkänslan tagit sig en törn pga livskriser kan man bli en cry-baby som får problem med skitsaker. När självkänslan är på topp kan man hantera stora saker utan problem.

Väldigt många verkar vara dåliga på att se när problemet är hos en själv eller hos någon annan.

Så ibland måste man jobba med sig själv och ibland måste man sätta ned foten.

Jag mår inte så dåligt. Tror mitt problem är att jag lätt hamnar i tankar och diskussioner om vad som är rätt eller fel. Jag borde släppa skiten istället. 

Det vill jag

Vi har också kunnat prata känslor. Hon har bara inte velat göra det med mig de senaste åren. 

Nej jag undrar inte varför. Det är vanligt att det sker men det förvärrar bara situationen enligt de relationsexperter jag talat med. Man ska inte ta upp telefonen och skriva till någon kille utan söka professionell hjälp. Men det är givetvis enklare att ta upp telefonen... 

Men sen tycker jag inte det ska fortsätta. Och de relationsexperter menar att om man ska arbeta på relationen ska man bryta denna typ av kontakter under tiden.