Tycker inte att det låter extremt, min dotter var också extremt blyg. Nu vid tjugo klarar hon sig utmärkt men vid tolv var hon jätteblyg och pratade inte med någon hon inte kände. Hade inte heller velat åka buss själv eller gå till affären.
Det här med bussen tex får henne verkligen att må dåligt... Hon i princip hyperventilerade och tårarna bara sprutade den gången hennes klasskompis inte var där. Kunde ju inte skicka upp henne på bussen då utan hon fick följa med hem, jag hade mina andra barn att skjutsa till den "vanliga" skolan så jag hade ingen möjlighet att köra henne till den större skolan där hon skulle vara. Det är några mil.
Väldigt mycket katastroftankar hos henne. Ska vi åka på semester är det panik (med tårar) om att båten ska sjunka, vi ska krocka, flyget krascha osv Tycker synd om henne, känns som att hon går miste om livet...typ.
Det behöver inte vara uttalade krav för en flicka i den åldern med en känslig och anpassningsbar personlighet, det kan vara outtalade krav eller helt enkelt krav som hon inbillar sig att ni och andra har på henne. Hon kanske känner att hon är för känslig och blyg och hon känner sig kanske otillräcklig och otrygg.
Mitt råd är att du kramar henne varje kväll och säger att du är superstolt över henne, att hon är jättebra! Alla barn skall man inte blåsa upp självförtroendet på alltför mycket men denna flicka verkar behöva det,