Tycker synd om min pappa så jag själv mår dåligt

För det första, se till att du och din syster delar på ansvaret för din pappas välbefinnande så det inte blir för tungt för dig att bära själv. För det andra, acceptera att det är livets gång och att det viktiga nu är att den tid du och han har kvar är så bra som möjligt. För det tredje, ta en dag i sänder och lev i nuet med din pappa - umgås med honom, var där för honom och gör saker tillsammans. Ta med honom på en bilutflykt om han har svårt att gå (det gick med min pappa trots att han satt i rullstol). Gå promenader. Åk till en brädgård... Prata mycket och ofta med honom. Tänk inte på framtiden och sörj inte att din pappa inte kommer bli som han varit för det är som det är. Var glad att du har så bra kontakt med honom och använd den tid han har kvar att leva - det kan ju vara lång tid, han är ju inte så gammal ändå - till att hålla kvar och stärka den kontakten för bådas skull. Sorgen över att ens föräldrar blir gamla och dör kommer man inte "över" men man lär sig leva med det. Det jag ångrar mest med mina föräldrar är att jag inte tog mig mer tid att vara med dem på ålderns höst, även om det ofta var tungt. Lycka till.