• Faile

    Tycker synd om min pappa så jag själv mår dåligt

    Det är svårt att svara på då jag inte vet hur sjuk han är. Men har han fått rörelseproblem pga stroke tex så är nervsmärta inte alls ovanligt tyvärr och det finns ingen direkt hjälp. De får vanliga smärtstillande men man vill heller inte göra dem beroende av andra starka medel som ofta också har kraftiga bieffekter. 

    Stroke kan också påverka personligheten, tyvärr ofta till det negativa. Antingen så deras negativa sidor förstärks, eller/och orsaka depression och det är ju svårt att motverka när deras levnadssituation är så radikalt förändrad. 

    Det bästa tipset jag har till dig är, gör det bästa du kan för att umgås och ta vara på tiden, men försök samtidigt se vad som är rimligt och vad som inte är det. Han är ändå omhändertagen, troligen bättre än han gjort själv om han bodde ensam eller med någon annan. Men för honom är det inte hemma, det är inte vad han är van vid och han har förlorat kontrollen över sitt liv, vilket kan göra att oavsett omvårdnad så är livskvaliteten inte densamma tyvärr och det blir den aldrig igen. 

    Han är dock trygg och får troligen bra mat och mest troligt får han mer omvårdnad än det du ser vid dina besök. Så slit inte ut dig. Ge honom det du kan och orkar och förhoppningsvis trivs han bättre med situationen med tiden. 


    Sluta jiddra, börja trolla!
  • Faile
    Faile skrev 2023-01-28 21:27:56 följande:

    Det är svårt att svara på då jag inte vet hur sjuk han är. Men har han fått rörelseproblem pga stroke tex så är nervsmärta inte alls ovanligt tyvärr och det finns ingen direkt hjälp. De får vanliga smärtstillande men man vill heller inte göra dem beroende av andra starka medel som ofta också har kraftiga bieffekter. 

    Stroke kan också påverka personligheten, tyvärr ofta till det negativa. Antingen så deras negativa sidor förstärks, eller/och orsaka depression och det är ju svårt att motverka när deras levnadssituation är så radikalt förändrad. 

    Det bästa tipset jag har till dig är, gör det bästa du kan för att umgås och ta vara på tiden, men försök samtidigt se vad som är rimligt och vad som inte är det. Han är ändå omhändertagen, troligen bättre än han gjort själv om han bodde ensam eller med någon annan. Men för honom är det inte hemma, det är inte vad han är van vid och han har förlorat kontrollen över sitt liv, vilket kan göra att oavsett omvårdnad så är livskvaliteten inte densamma tyvärr och det blir den aldrig igen. 

    Han är dock trygg och får troligen bra mat och mest troligt får han mer omvårdnad än det du ser vid dina besök. Så slit inte ut dig. Ge honom det du kan och orkar och förhoppningsvis trivs han bättre med situationen med tiden. 


    Ska tillägga att jag gått igenom allt detta med min mamma. Det är inte lätt tyvärr.
    Sluta jiddra, börja trolla!
Svar på tråden Tycker synd om min pappa så jag själv mår dåligt