Solskenshistorier om amning?

Jag har en dotter som är ca 3 veckor gammal. Eftersom jag hade graviditetsdiabetes fick hon lite ersättning på BB efter hon varit född. Samtidigt hade jag från början svårt att amma, hon får inte rätt grepp, det gör faaaaaasligt ont på mig och hon typ panikgråter vid amningen. När vi åkte från bb fick vi rådet, eftersom min amning inte kommit igång, att vi skulle amma och sen erbjuda ersättning för att säkerställa att hon blev ordentligt mätt. 

Eftersom amningen är så jobbig har det blivit så att jag, för att själv orka och inte gå in i väggen med allt annat vad nytt föräldraskap innebär, inte orkat amma så mycket och gett mer och mer ersättning sen försökt pumpa ut mjölk och ge till henne. Nu har jag emellertid sökt hjälp på amningsmottagning och fått tips och knep som gör att amningen trots allt funka bättre, men långt ifrån bra. Hälften av gångerna försöker jag i mer än 30 minuter att bara få henne att ta rätt grepp, hon tar bröstet och släpper, gråter och skriker, suttar 2 minuter sen släpper igen. Ofta ger jag upp efter ca en halvtimme och ger en flaska, kanske det är dåligt av mig men jag måste spara lite på min mentala hälsa. 

Jag vill trots allt amma, det ör smidigare, alla säger ju också att det är sååå bra för barnet. Någon som börjat med riktig kaosamning och fått det att funka? Och som fasat ut ersättning och flaskmatning mot amning?  Ibland är jag så utmattad och ledsen och känner bara att jag vill ge upp, men så vill man ju amma för man vill ju ge det bästa till sitt barn, och det ska ju vara det bästa... //trött och förvirrad ny mamma