Får inget stöd av min sambo

Jo, jag har ?stått ut? och kämpat i år.. men jag tog slut nu.. känner mig så sviken.. 
och vad händer den dagen det händer något annat allvarligt, förmodligen så står jag ensam igen.. Och jag som har gjort precis allt för denna människa, precis allt..

men är detta ett beteende han visat innan? Avsaknad av empati? Isåfall är det såklart inte bra.. 

Hur kan du älska någon som uppenbart inte älskar dig? Inte ens kan känna det?

Ta detta som ett uppvaknande på att detta INTE är en man att skaffa familj med. Det kanske låter hårt.. men det kanske var en kosmisk rättvisa som hindrade dig att bli fast med en man som inte kan älska vare sig dig eller sitt barn. Att en större makt agerade här för att du är ämnat åt att bilda familj med någon som faktiskt förtjänar dig och som skulle bli världens lyckligaste av att ha barn med dig.

ja, det är ett beteende han haft innan. Han visar ingen omtanke/kärlek/empati för någon. Inte mig, barnen, övrig familj. Har inga vänner, och är alltid dryg/kort. Jag har även kontakt med hans ex (barnets mamma som han inte ens pratat med på tre år) som lämnade just pga av detta. Han lider av depression och har medicin för det som säkert gör honom ännu mer känslokall. Men han kramar inte ens sitt barn.. nu börjar jag se allt klart och detta är rätt sjukt.. lätt för honom att säga att han älskar mig och bryr sig, men hans handlingar är precis tvärtom..

Jag har levt med honom länge, han har ju fina stunder ibland, när han mår bra och orkar anstränga sig lite, där han lovar att söka hjälp och bli bättre.. Vet att det låter sjukt och som om att man försvarar en missbrukare. Sen vet jag att man kommer till en gräns.. men jag har hela tiden hoppats på att han ska ta tag i sina emotionella brister, att jag skulle vara värd det.. men jag vet innerst inne att det aldrig kommer hända..

Jag tänker att du verkligen sluppit undan ett liv som faktiskt är outhärdligt. Det finns processer som leder till att man faktiskt inte tänker klart och det är inte alltid så lätt att se vad saker får för konsekvenser.

Det är så väldigt lätt att gå på att tro på någon man tycker om... Men rent krasst så är en människa den samlade bilden. Inte fina ord i förälskelse, utan också känslokyla när det gäller.

Din kille verkar inte lida. Han målar upp den bilden för att få förståelse och det han tycker han behöver. Men det är inte lidande. Det är själviskhet förpackat för att dra till sig sympatiska kvinnor... 

Det låter tufft och du förtjänar bättre.

Man måste inte förstå vad någon känner för att finnas vid någons sida. Så jag förstår faktiskt inte kommentarer som "Hur ska han förstå" det måste han som sagt inte göra men att han inte ens kan finnas vid TS sida??? En partner som förminskar ens känslor för att de själva inte förstår är ingen partner att ha enligt mig.

Sen så räcker inte känslan av att man älskar någon i ett förhållande, det krävs mer än så.

Men vilken gris!!! Det är verkligen inte okej!

Jag tänkte först bara skriva att det är svårt för män generellt att förstå graviditeter och missfall .
Men efter att ha läst tråden skriver jag stick så fort du kan.
Du har ingen framtid med en man som är oförmögen att ge kärlek och omtanke.
Oskar du kan du stötta dina styvbarn och deras mamma i framtiden för ungarnas skull men det är inte ett måste.

Då vet du att du inte ska skaffa barn med honom. Han kommer inte bli bättre som pappa.