Växelvist boende - stor skillnad på föräldrarnas inkomst

Tack för dina tankar. Ja jag vill ju helst inte ställa till en vårdnadstvist när vi för övrigt har bra kommunikation kring barnen osv. Undrade bara kring detta med olika inkomst då det inte stog något specifikt belopp eller procentfördelning på FK hemsida som skulle ge någon indikation på om vi hade stor skillnad på vår inkomst eller som du skrev med ditt exempel med lönerna.

Jag undrade mest för att jag har inte samma möjligheter som min exman vid inköp av dyrare saker till barnen, eller om man skulle vilja åka på någon semester. Jag har pratat med mitt ex och han är inte intresserad att hjälpa till där. Men han är själv så snål att han åker utomlands utan sina barn men de har inte fått följa med honom något. Jag har iaf varit med barnen till Stockholm och Gröna Lund samt åkt över till Tallinn med mina barn för att de ska få ha lite kul. Men detta på bekostnad av mina besparingar sedan skilsmässan, jag har inte råd att lägga undan pengar från min lön.

Så i långa loppet kommer jag till slut inte ha råd med detta heller...

Jag har förklarat läget för mina barn - tonåringar, och det är helt införstådda med det.
Jag är ensamstående med eget hus och alla kostnader räntan, el, internet, sophämtning osv. måste jag betala med de framskattade pengar jag får som lön från mitt jobb. Ingen höginkomsttagare.

Pappa däremot har ett företag som han låter betala (självklart olagligt ) el, internet, bränsle till bilen, renovering av bostad osv. Och han har även en sambo. Självklart kan det spenderas mera pengar där på märkeskläder, semesterresor, dyr inredning osv med tanke på att det enda löpande och fasta utgift deras löner måste gå till är i princip endast mat, resten kan de bränna på vad de vill.

Det jag dock vet är att tonåringarna är väl medvetna om att hos mamma får man uppskattning och bekräftelse. Att mamma alltid har tid för dem och att mamma alltid finns där för dem. Mamma pratar med dem och lyssnar på dem, att mamma kommunicerar med dem så det vet vart mamma är och gör osv.
Det bär jag med mig med större glädje och stolthet i hjärtat än att jag köper dem med pengar och prylar och jag vet att det är att jag finns där för dem som de kommer att komma ihåg och uppskatta även som vuxna. Den där prylen de fick är snart omodern och bortglömde...