Hobby psykologi senaste tidsfördrivet?

Plocka bort den gamla tråden och börja om, FL kan vara hårt ibland och många hade en dålig dag. Som sagt gör en ny tråd fast skriv om sorg i allmänt om kärlek, inte så ingående på män/kvinnor för då får man påhopp tyvärr då folk gärna tar parti. Pratar kryptiskt nu men du vet sj vad du skrivit så du kanske förstår vad jag menade. Är i samma dilemma som dig så tack för att du satte ord på känslor, sluta aldrig upp. Skickar styrkekram.

Det heter inte ?hobby psykologi?. Särskrivningen tyder på att du har någon form av diagnos, sannolikt känner dig ensam och inte riktigt trivs med din tillvaro. Förmodligen är du en deprimerad narcissist. 

Skola om dig sj samt se till och skaffa dig en hobby parallellt, har du inte bättre för dig än att leta fel? Ip nr går lätt att spåras så vill du inte bli till ett åtlöje föreslår jag att du tar bort ditt inlägg ditt anonyma troll.

Jag tänker att människor alltid har haft ett behov av att beskriva in verklighet och människorna i den. Man försöker förstå och får sin förståelse ur samhället som stort.

Vi har inte längre "omoralisk" och "syndfull" som saker som vi använder, utan folk plockar ganska oreflekterat ur vården och psykiatrin som någon sorts sanning. En människa som man upplever som sorgsen, matt och cynisk kan enkelt petas ner i lämplig diagnos. Kanske känner man igen "symptom" som man kopplar samman med en viss funktionsnedsättning eller sjukdom.

Människor som upplevs som att de tror att de är berättigade, som tar för sig på ett skitstövelaktigt sätt, som ljuger och bedrar är inte svin, utan narcissistiska. Människor som är arga och besvikna och visar känslor kan stämplas som borderline och människor som inte visar känslor kan man klassa som empatistörda, eller psykopatiska.

Väldigt mycket kultur och underhållning "utbildar" oss i hur vi ska tänka. Psykologiska förklaringsmodeller är populära. Här på forumet är vi väldigt olika bildade om olika diagnoser och om vad som är "vanligt" beteende och vad som är tämligen ovanligt. Hobbydiagnos-sättandet är såväl accepterat som något som faktiskt väldigt ofta kritiseras, eftersom det här faktiskt finns så många människor som har egna erfarenheter och/eller utbildning. 

Jag tycker faktiskt att man lär sig en hel del om sig själv och sitt tänkandes brister här på familjeliv. Jag tycker inte du ska se att folk kallat dig deprimerad, eller narcissistisk som en diagnos, utan snarare som en tolkning av vad du faktiskt säger. Och om den som tar emot det du sagt. 

Behöver inte skola om mig och behöver framförallt inte skaffa en hobby eftersom jag gör detta på arbetstid.
Dålig koll på vem sj är.
IP-adress kan jag gärna skriva ut här om du ville veta?
Men du sa ju att jag var anonym?
Jag tror för övrigt inte att det går att ta bort inlägg?

Överlag så är det skrattretande när folk diskuterar å har massa åsikter om sånt dom inte kan eller har utbildning för. 

lägga ner mycket onödig tid på ingenting. 

Jag har förresten inte letat fel, faktiskt.

Vilket nätverkskort/nätverk ville du ha IP:n på?

Jag gick från att uppfatta dig som en människa i sorg vilken stod ensam i att ångra ett livsval, till att uppfatta dig som i behov av samtal med någon, dels för att reda i din svåra situation men också för att förstå dig själv. Som jag uppfattar dig är du lite rädd för vad du skulle kunna hitta. 

Du fick rådet att skriva ett brev till den du älskade, men innan dess hade du skrivit många saker som jag uppfattade att du skrev nästan ironiskt, såsom att du kanske skulle skriva en bok utifrån din tråd. 

Jag uppfattar inte dig, trots att du är ny här, som öppen för råd vilket man kanske är i högre grad till en början. 

Det är vanligt att starta en ny tråd och stänga den gamla om man blivit förorättad. Jag råder dig att fokusera på din sorg. Ta samtalshjälp om du behöver. Här kommer du bara att läcka energi i onödan. 

Hur stänger man en tråd på det här forumet?

Du kan anmäla den och skriva en motivering och hoppas att familjeliv hörsammar din önskan. Det är inget du kan göra själv, utan anmäl tråden.