Syskon till en missbrukare

Min syster är grav alkis. Huruvida hon super nu för tiden vet jag inte för jag har helt brutit kontakten. Jag orkade inte längre. Hon ringde och bölade på fyllan och pratade rena gojan. Hon söp bort sambon, sonen, firman, hälsan, ekonomin, boendet. Och förståndet. Hon är max som en 10-åring och pratar där efter också. Det värsta är att mamma och hela släkten tar henne i försvar. För det är ju så "synd" om henne som alltid varit så sjuk. Jovars, hon har varit sjuk hela livet. Men ursäktar det att man super? Och förstör livet? Och utnyttjar mamma till max? Jag har också varit sjuk- och är sjukpensionär. Men det räknas inte. Syrran är ju värre. Dessutom var hon ju "så snygg" som ung. Och jag ful tydligen för nån endaste komplimang fick jag aldrig. Nu är det hon som ser ut som stryk. Mager som en speta, rynkig som en 90-åring, sliten i kubik. Klär sig värre än en tonåring, rent av oanständigt. Men hon går före mig enligt alla. Jag har aldrig räknats för jag var inte snygg och sjuk nog.