Inlägg från: svansmamman |Visa alla inlägg
  • svansmamman

    Så rädd för förlossningen!

    Jag var precis som du tidigare, LIVRÄDD för att föda barn. Det var så till den grad att jag övervägde att helt strunta i att försöka få barn även om jag verkligen ville ha det, just för att jag var så rädd. När jag i början av graviditeten mådde illa varje kväll låg jag där på toalettgolvet och önskade att jag inte var gravid, just för min spyfobi. Jag kräktes dock väldigt sällan, men mådde mycket illa. 


    Gällande illamåendet blev graviditeten lite KBT för mig, jag gillar såklart fortfarande inte att kräkas men det känns inte fullt lika jobbigt längre. 


    Just förlossningsrädslan minskade för mig lite ju längre graviditeten gick, men jag hade såklart mycket rädsla kvar. Alla förlossningar är ju så olika så jag vet inte om min berättelse kommer hjälpa dig. Jag kan dock säga att för mig hjälpte det att vara transparent med personalen. När vi kom in till förlossningen sa jag att jag är ganska rädd och nervös inför att föda, just med tanke på att det skulle göra ont. Jag hade också ställt in mig på att vara öppen för all smärtlindring och direkt jag kom in sa jag mer eller mindre ?ge mig allt ni har? när frågan om smärtlindring dök upp. 


    Genom att jag var så transparent med min rädsla kunde personalen lugna, peppa och bemöta mig på ett sätt som gjorde mig trygg. När narkosläkaren kom in för att ge EDA sa jag exempelvis att jag var orolig att det skulle göra ont, han förklarade otroligt utförligt vad han gjorde och hur allt brukar kännas. Hade det inte varit för att han sa att han var klar skulle jag aldrig ha förstått det, dels då det gick på nolltid och dels då det knappt kändes.  

    Jag tittade på otroligt mycket förlossningsberättelser innan förlossningen. Min rädsla dämpar jag nämligen bäst med fakta och information. Om du är som mig kan jag verkligen rekommendera det, men ha i bakhuvudet att det kan skilja sig så himla mycket mellan förlossningar.

    Avslutningsvis då. Min förlossning var magisk. All rädsla försvann under tiden. Jag kände mig så inne i stunden och allt bara flöt på. Smärtan är ju stegrande gradvis, så kroppen vänjer sig. Plus att det finns så bra smärtlindring att få. Kroppen är verkligen gjord för detta, och det märkte iallafall jag tydligt. Både under och efter förlossningen kände jag att detta vill jag göra igen. Det var det utan tvekan häftigaste jag gjort och det var inte alls sådär obehagligt och läskigt som jag ställt in mig på innan. 


    Jag VET att du kommer greja detta, men jag förstår att du är rädd. Om det finns något jag kan göra för att peppa eller förbereda dig på något sätt så låt mig veta. Jag hoppas du, precis som jag, får en helt fantastisk förlossning och att rädslan släpper, iallafall något. ❤️

  • svansmamman

    En sak till. Något som lugnade mig var att tänka att det finns tonåringar som föder barn och som bevisligen överlever situationen. Sen tänkte jag på folk i min närhet som är vekare än jag, och som också överlevt förlossningen. Inte helt pk kanske, men det funkade för mig när jag började spinna på med rädsla i mitt huvud. 🙈😬

Svar på tråden Så rädd för förlossningen!