• Anonym (2 veckor­s bebis)
    Tue 7 Feb 2023 23:48
    12018 visningar
    22 svar
    22
    12018

    Så rädd för förlossningen!

    Jag är också väldigt dålig på att ta smärta. Jag har fått två barn, den yngsta är nu ca två veckor. Två helt olika upplevelser (den första kejsarsnitt för jag fick inga krystvärkar och andra vaginalt) men sammanfattar mina tips nedan.

    Jag håller med föregående. Det gör ont, det ska man veta. MEN, värkarna gör inte ont hela tiden, det släpper och man känner typ ingenting tills nästa kommer (passa på att sova då om du kan). I början kan det ta lång tid emellan. För mig hjälpte det att tänka att det är klart jag står ut med smärtan i 10 sekunder... Står man ut i 10 sekunder, så kan man stå ut i 20  sedan 30 sek etc... Och när jag hade en värk så hjälpte det att jag stod på alla fyra och sambon höll sina händer på mitt ryggslut/höfter och tryckte ner med hela sin vikt. Sedan är det bara att andas och veta att det kommer släppa. Jag hade en värmekudde mot ryggen i bilresan till sjukhuset. jag tyckte det hjälpte också. Ta hjälp av din partner om du kan! Att hålla hans händer under större delen av förlossningen hjälpte mig betydligt mer än jag trodde det skulle.

    Sen, var öppen mot barnmorskan/personalen. De vill att man ringer in och alla jag pratat med när jag ringt har sagt att tycker jag att jag har mer smärta än jag klarar så är det klart jag kan komma in. När man kommer in, be om lustgas och epidural så snart som möjligt. Det hjälper ofantligt. Epidural tog bort mycket smärta för mig. Lustgasen gör det lättare att hantera, man har fortfarande ont men man blir lite hög så man hanterar det bättre :) När sedan krystvärkarna kom för mig så gjorde det ändå inte direkt ont för mig, det kändes mer som att jag var väldigt bajsnödig och förstoppad och verkligen behövde krysta  Det kändes dock naturligt. Minns att jag sa flera gånger att jag inte orkade mer, för mig kändes det som inget hände när jag krystade. Men man orkar (lustgas och andas emellan bara) och sedan säger det plopp så är huvudet ute :) Sedan när bebisen är ute så glömmer man det fort. Jag krystade i en timme fick jag veta efteråt.

    Sammanfattningsvis. Alla upplevelser är olika och det är svårt att veta innan hur det kommer bli just för dig. Ja, det gör ont, men det finns hjälpmedel. Din partner och personalen är där för dig, ta den hjälp du behöver. Och kom ihåg att andas och att det kommer gå över snabbare än vad du tror! Det är helt ok att skrika, bita dig i handen, slå dig på benet eller nästan bryta din partners fingrar om det hjälper dig just då (saker jag eller mina vänner gjort)! Lycka till!

  • Anonym (2 veckor­s bebis)
    Tue 7 Feb 2023 23:54
    #11

    Och jag glömde nämna, angående att spy. Jag spydde under min första förlossning men inte den andra. Under den andra så spydde jag dock två veckor innan förlossningen och kände att jag behövde spy under förlossningen, men det kom inget. Det är också helt individuellt om man spyr eller inte, men vissa gör det av lustgasen har jag hört. Så tänk på att inte överdosera lustgasen utan följ instruktionerna du får om det. Typ långsamma andetag och andas både in och ut i munstycket.

Svar på tråden Så rädd för förlossningen!