Inlägg från: Anonym (Hmmm ....) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hmmm ....)

    Vem bor frivilligt på sk utredningshem?

    De kommer bli jagade av soc oavsett var de flyttar.

    Jag bodde på ett sånt hem ett tag. Det var ingen större skillnad från att bo hemma. Barnet gick i skolan och jag jobbade samt hade 1 timme terapi. På helger och kvällar umgicks vi med vänner, shoppade, gick och badade på sommaren eller gjorde vad vi ville. Personalen knackade på varje kväll och kollade att vi var hemma, i övrigt var det sällan vi hade kontakt med dem. Jo, vi fick åka bil varje fredag och storhandla inför veckan. Jag kollade mest på tv och surfade på kvällarna. Bodde i en jättefin 3:a med öppen spis. Hemlängtan hela tiden såklart och jag tror varken personalen eller jag förstod varför vi var där.

  • Anonym (Hmmm ....)

    Tillägg.. INGEN BOR FRIVILLIGT PÅ UTREDNINGSHEM!

  • Anonym (Hmmm ....)
    Anonym (nyfiken) skrev 2023-02-12 22:12:39 följande:
    Okej. Bodde ni länge där? Hur motiverade socialen i din hemkommun vistelsen? Förekom det förtäckta hot mot dig om du inte accepterade att bo där?

    Fick du betala hyran eller stod soc för den?

    Som jag förstått det överförs ju inga journaler mellan kommunerna, så i princip borde det ju räcka med att flytta till grannkommunen för att "komma undan"? 

    Har läst att en del kan bli placerade 50 mil hemifrån. Måste vara svårt att sköta sitt arbete då tänker jag.

    Var du rädd för att bli av med barnet/barnen? 
    Jag fick betala min egen hyra och andra räkningar till min egen lägenhet,  all mat m.m på hemmet OCH betala till soc för att bo på hemmet. Känns konstigt att kalla det hemmet eftersom de jag umgicks med trodde bara att jag var nyinflyttad i området. Det var ett eget radhus vi bodde i. Bland andra människor som inte ingick i "hemmet".
    Det var ingen billig historia att behöva bo där. 
    Det var inga förtäckta hot utan det var krav "gör som vi säger ...annars". Sådär som soc alltid jobbar.

    Nej, man kan inte komma undan genom att flytta.

    Soc kom på möte 2 ggr. Personalen hade inget att klaga på gällande min föräldraförmåga någon av gångerna. Men självklart ville hemmet ha oss kvar så länge som möjligt eftersom vi var "enkla". De andra boende var f.d narkomaner med bebisar/barn, någon hemlös med bebis, en utländsk mamma med flera ungar m.fl.
    Jag och mitt barn var de enda "normala". När vi kom hem gjorde soc ett hembesök på en halvtimme och sen var det inget mer.

    Märkligt och helt onödig tid. Men jag fick verkligen lära mig hur hemskt det är att bo på landet. Aldrig mer.
Svar på tråden Vem bor frivilligt på sk utredningshem?