Vem bor frivilligt på sk utredningshem?

Har även förstått det som att det är en frivillig placering och att föräldrarna måste gå med på det. 

Varför flyttar inte bara dessa föräldrar och tar med sig sina barn? De är ju inte omhändertagna på något vis och har väl all rätt att lämna? De kan ju exempelvis flytta till en annan kommun, eller hur?

Ja, jag har förstått att det krävs väldigt lite för att en utredning ska startas. Vem som helst tycks kunna bli drabbad. Kan räcka med att barnet nämnt ett könsord på förskolan, eller nämna att mamma eller pappa "varit dumma" (stängt av TVn för att det är läggdags).  Men vad för slags problematik ska finnas för att socialen kräver utredningshem? Kan ju inte bara sättas in hur som helst med tanke på vilket enormt intrång det är i den personliga integriteten? Att hota med LVU, då ska det väl verkligen kunna motiveras?

Angående att flytta till annan kommun. Finns väl inget formellt hinder för att flytta under pågående utredning? Man är väl inte satt under husarrest? Man har inte begått något brott och kan ju i formell mening inte räknas som att man har flytt. Något gemensamt system för akter finns inte och som jag förstått det får det heller inte finnas, då det råder sekretess. Det krävs alltså att socialförvaltningen i den första kommunen aktivt söker upp socialförvaltningen i den nya kommunen och informerar dem. Har man då inte sina barn i förskola måste det ju vara i princip omöjligt för någon form av uppsökande verksamhet. 

Ja, jag vet ju inte hur enskilda handläggare hos socialen resonerar riktigt. Jag försöker bara förstå varför alla inte bara totalvägrar sådana där utredningshem. Tycker det låter extremt integritetskränkande, så personligen skulle jag till varje pris vägra gå med på det. Detta enbart pga integriteten. Inte att jag skulle ha något att dölja. 

Du undrar varför jag hakar upp mig på förskola? Beror ju givetvis på vilken ålder barnen befinner sig i, men det finns ju inget lagkrav på att hålla barnen där. Skulle jag vara under utredning skulle jag bli extremt paranoid och nog hålla barnen därifrån så inte socialen får för sig något i samråd med förskolepersonal (inte tvättat håret, eller en matfläck på tröjan). 

Visst kan man uppge en ny adress till Skatteverket, men det finns ju faktiskt inget krav att vistas på den nya adressen 24/7 och absolut inget krav på att vistas där tillsammans med sitt barn. Man kan ju ordnat barnvakt exempelvis. Därefter kan man ordna andrahandsboenden eller ta hjälp av vänner och bekanta. 

Att sekretess är ett skämt håller jag däremot med om. Det är extremt många som får tillgång till informationen i en kommun. Bara det borde egentligen vara ett skäl för en IVO-granskning. 

Valfrihet under hot skulle få mig på extremt dåligt humör. Nej, jag skulle inte acceptera det.

Beroende på om man har något jobb eller inte skulle jag ordna med barnvakt. 
Menar du att man inte får säga upp sin förskoleplats om barnet väl börjat på förskolan? Inget som det finns något som helst lagstöd för i sådana fall.

Återigen - det beror på hur gamla de är. Har man en 3-åring och håller sig utanför systemet i 1-2 år, så tror jag knappast Socialen fortsätter att leta. Har man dessutom klarat av att ta hand om barnen i flera år (bevisligen), så faller ju hela socialens argumentation om att man inte skulle vara kapabel till det. 

Varför skulle man inte kunna ha ett vitt jobb? Återigen - man har inte gjort något brottsligt. Inte använda sitt bankkonto? Socialen har knappast rätt att frysa banktillgångar m.m., beroende på en orosanmälan och/eller startad utredning.

Angående kostnad för barnvakt beror det ju helt på vilket upplägg man har. Vänner, bekanta, släktingar ser förhoppningsvis inte sin chans att överdebitera. 

"Tar inte många minuter"? Vad menar du med det?  Och återigen - man begår inget brott. 

Det där är ju lite av en gummiparagraf som främst är avsedd för att man ska betala skatt i "rätt" kommun. Finns ju väldigt många som jobbpendlar och distansjobbar med övernattningsbostad exempelvis. Blir väldigt svårt att bevisa att man skulle gjort något fel. Även om de så sätter övervakning på den bostad där man är skriven och hävdar att man inte befunnit sig där kan man exempelvis hävda att man varit utomlands eller bott på 10 olika ställen. 

Fast egentligen tror jag inte man behöver gå så långt. Räcker i princip med att byta kommun. Om man vill kan man byta en gång till och en gång till med någon månads mellanrum. Då krävs det att kommun efter kommun ska sitta och följa folkbokföringen och dessutom överföra kommun från A till B, till C, till D till F. Hur mycket info och detaljer har inte gått förvanskad däremellan. Dessutom har ju den första kommunen krav på sig att avsluta en startad utredning inom några månader, är det 4? Därefter får de inte ta upp utredningen om inget nytt framkommer. Stängd utredning har de definitivt att springa runt med i hela Sverige. Det råder sekretess. 

Socialförvaltningen har ingen rätt eller befogenhet att döma folk till husarrest på lösa boliner och agera både åklagare, domare och bödel.

Var man är skriven och var man befinner sig är två helt olika saker. Man behöver inte leva off grid för att inte Skatteverket ska veta var man befinner sig.

Jag tänker inte på barn i skolåldern, utan mindre barn. 

Det är inte "bevis på någonting" att man inte vill ha något med en viss instans att göra. Bara för att man inte frivilligt vill låta sig övervakas behöver inte betyda att man har någit att dölja. 

Jag uppfattar att ett utredningshem utgör en form av husarrest. Får man exempelvis resa bort när man bir där? Hela upplägget bygger väl på att man ska övervakas. ? 

I ett normalt land har man ingen upplysningsplikt att ange var man befinner sig. 

Så du anser på riktigt att låsas in, inte tillåtas åka på semester. Inte lämna hemmet mer än högst tillfälligt inte är en form av husarrest? 

Alla som motsätter sig övervakning har något att dölja och är misstänkt? Är man rättshaverist för att man inte tycker det låter speciellt trevligt? Hur bra förälder är man om man frivilligt sätter sig på ett hem? Kommer ju bara tolkas som att man är svagsint och att socialen har skäl för sin oro. 

....vilket för oss tillbaka till den ursprungliga frågeställningen.

Utredningshem är i formell mening inte någon tvångsåtgärd hur gärna socialen än vill ha det så. Att tacka nej till frivillighet gör inte "kunderna" till brottslingar som ska misstänkliggöras och förföljas land och rike runt. Ingen borde ställa upp på skiten. Låt de hota då säger jag.

Man ska aldrig låta sig utpressas. Då kommer utpressaren bara tillbaks gång efter gång. 

Egentligen helt galet att det fungerar så. Skulle vara mycket bättre om det var frivilligt på riktigt ELLER tvångsåtgärd. Det kan ju låta konstigt möjligtvis, men om det vore en tvångsåtgärd så ser jag faktiskt fördelar med det. 

För att främja rättssäkerheten tänker jag mig det vore bra.

Om det vore en riktig tvångsåtgärd tror jag restriktiviteten för när det tillämpas skulle bli större. Där det ändå beslutas skulle det faktiskt kunna gå att överpröva. För den som blir "dömd" till tvångsåtgärd ska det givetvis finnas möjlighet att överpröva och ompröva. Det ska finnas möjlighet till ny utredning av fristående och oberoende part och dom i annan instans. En second opinion helt enkelt. Det är jätteviktigt om systemet ska ha någon som helst form av acceptans och förtroendemässigt kapital. 

Som det fungerar nu är det helt godtyckligt och upp till vad en enskild handläggare tycker och tänker utifrån helt subjektiva grunder med förtäckt hot i bakgrunden kring ev tvångsomhändertagande. Möjlighet till överklagan saknas också. 

Jag tycker verkligen inte att socialtjänsten fungerar bra vad gäller dessa utredningar och rättssäkerheten är närmast ett skämt som jag ser det. 

 

En annälan görs på rutin för skolfrånvaro - det innebär inte att det kommer någon imorgon och tar ditt barn! 

https://leverantor.stockholm/fristaende-forskola-skola/grundskola/upprepad-eller-langre-franvaro/

Alla skolor ska aktivt arbeta med att främja elevers närvaro och förebygga frånvaro. Om en elev har upprepad eller längre frånvaro ska rektorn, oavsett om det är fråga om giltig eller ogiltig frånvaro, se till att frånvaron skyndsamt utreds om det inte är obehövligt.
/?/
När en utredning om en elevs frånvaro har inletts ska rektorn se till att frånvaron snarast anmäls till huvudmannen (7 kap. 19 a § skollagen).

Jag ifrågasätter inte siffrorna. Det är din kompetens att tolka dem jag är intresserad av.
För mig är det nämligen högintressant vad för kompetens du har. Att du har kommit över information gör dig inte automatiskt kompetent att tolka den eller se den ur olika perspektiv för det.

Du kanske litar på vem som helst gällande dina bedömningar men det gör inte jag. Jag fördrar kunniga inom området. Och bara genom att hävda att kunskapen kan erhållas genom sunt förnuft visar att du inte är en av de kunniga.

Jag behöver inte vara matematiker eller statistiker för jag påskiner ju inte att jag kan göra adekvata tolkningar av alla siffror. Jag förstår själv att det är mer komplext än så.
Men det gör uppenbart inte du.
Och därför förhåller jag mig djupt skeptiskt till dina tvärsäkra uttalanden.

Tyvärr har jag sett alldeles för mycket som tyder på motsatsen. Fall där det primära målet snarare är att sätta dit föräldrar snarare än att skydda barnen och nej - det är inget jag fått för mig.

Exempelvis fall där det gått mycket lång tid från skolans anmälan till dess att socialen beslutar sig för polisanmälning, men man vidtar ändå ingen åtgärd med att säkra barnets ve och väl under processens gång. 

Vill man hjälpa föräldrar att bli bättre föräldrar är knappast polisanmälningar rätt ingång. 

Ja, det är jag fullt medveten om. Hurså?

Jag tycker bara att det är väldigt konstigt att om skolan känner sådan oro att de anmäler till socialen. Socialen gör ingenting på flera veckor, förrän de helt plötsligt får för sig att ta med sig ungen till polisstationen efter upphämtning i skolan. Därefter låter barnet bo kvar hos föräldrarna. Sedan kallar polisen föräldrar till förhör angående misstänkt våld. 

Antingen kände socialen oro för barnets hälsa och borde då omhändertagit barnet, eller så avfärdade de oron, men varför gjorde man då en polisanmälan? Någonting haltar. Om nu inte syftet snarare är att sätta dit föräldrar, snarare än skydda barn, för då blir det mer logiskt. 

Ja, men varför ska man polisanmäla om man inte är orolig över barnets hälsa och låter barnet bo kvar hos föräldrarna? 
Varför är det så viktigt att tvinga fram en redogörelse från ett skolbarn hos polisen?

Enda anledningen jag kan komma på är för att sätta dit föräldrarna. Hur kan det vara för barnets bästa? Polisanmäler man föräldrar för ett brott som inte begåtts borde motanmälan för falsk tillvitelse upprättas och det är knappast barnets namn som står på anmälan. 

Hänger inte heller med. Vilka är de? Föräldrarna, socialen, polisen, skolan?
Polisen har absolut samtal med barnen om det är barnen de misstänker utsatts för brott. 

Det är tydligen viktigt att inte informera föräldrar och vårdnadshavare. Viktigt att sätta dit föräldrar genom påtvingade erkännanden snarare att skydda barnen. 

Jag trodde det var socialnämnden som beslutade om LVU. Vad får föräldrar för något stöd när de blir polisanmälda för brott som inte begåtts?

Vad är det viktigaste? Att skydda barnet eller åtala föräldrarna?
Att sedan resultat av barnförhöret sekretessbeläggs för föräldrar gör det ju dessutom helt omöjligt att bemöta vad som framkommit under barnförhöret. Föräldrar kan ej bemöta vad som är hemligt. Vad är det för rättssäkerhet egentligen? Varför ska det sekretessbeläggas? Som jag ser det kan förhörsledare utan risk skarva på hur mycket som helst utan att det kommer fram. Insynen är ju noll och ingenting. 

Problemet är bara att det är två processer som jackar i varandra. Vi tar det i korthet i punktform.

1. Barnet säger till en lärare att mamma är dum. Hur är mamma dum? Slår hon dig? Ja. 
2. Lärare känner oro och samtal om denna oro förs med personalgruppen på ett APT där skolans personal är samlad. 
3. Rektor anmäler oro till Socialtjänsten.
4. Ingenting händer på cirka en månad.
5. Socialen sätter igång och arbetar. De reser till skolan med en mindre delegation från soc. Det utses en tf vårdnadshavare som följer med till Polisen.
6. Förhör hålls med barnet.
7. Barnet skjutas tillbaks till skolan. När de andra barnen frågar vart barnet varit får de till svar att barnet varit hos polisen eftersom barnets mamma är dum.
8. Polisen kontaktar de före detta vårdnadshavarna att barnet varit hos polisen.
9. Socialen säger att barnet varit hos polisen. 
10. Vårdnadshavare frågar varför. Socialen säger att det råder sekretess.
11. Förälder kallas till förhör hos polisen. 
12. Föräldrar frågar varför det är där. Förhörsledare säger att lärare sagt att barnet säger att mamma slår. Gör du det? Nej. Polisutredningen läggs ned.
13. Förälder begär ut polisutredningen men får nej med hänvisning till sekretess.
14. Socialen fortsätter utreda men konstaterar att det inte går att komma fram till vad som hänt. Även denna utredning läggs ned.

Allt är då bra eller? Förutom då den lilla detaljen att hela lärarkollektivet, barnen och troligen även andra barn har hört att detta barn blir slaget hemma. Plus då all psykisk anspänning polisförhör osv innebär. Är barnet skyddat nu? Var barnet skyddat under den period som förflöt mellan anmälan och polisförhör?  Vad var målet? Skydda barnet eller åtala föräldern?

Hade man kanske kunnat räkna ut utgången på förhand? 

Ja, inte mycket mening med sekretess om man berättar det för personalgruppen på möte.

Då frågan kom direkt efter återkomst då hämtandet sker inför öppen ridå vet jag inte om man kan säga att det är barnen som pratat. Det där har ju personalen klarat av så bra själva.

Varför skulle inte föräldrar få ta del av förundersökningsprotokoll på en utredning som rör ens eget barn som dessutom är nedlagd? Vad skulle skadan vara menar du? Sekretess? Utredningsteknisk?

Menar du att socialen inte får omhänderta barn utan dom? Jag tycker det låter grymt bakvänt att låta barnet bo kvar om man är så orolig för våld. Tror man å andra sidan inte att uppgiften har substans så borde man inte polisanmäla heller. Speciellt borde man inte låta det gå flera veckor. 

I det här fallet tog det tid mellan inkommen orosanmälan till dess att socialen kontaktade polis och ordnade med förhör. Det gick flera veckor. Det skedde även ett utvecklingssamtal mellan förälder och lärare under perioden då det givetvis inte yppades ett ord om denna uppkomna oro...
Hur man än vrider och vänder på det känns det som målet var att sätta dit vårdnadshavare. Inte att skydda barnet. Då hade man inte agerat på det viset.