Anonym (Hälsan) skrev 2023-02-13 19:46:13 följande:
Tänk på att hälsan tiger still.
Jag fick bo på ett utredningshem med min dotter när hon var nyfödd. Direkt från BB. Det var så klart inget jag ville och egentligen skulle vi förmodligen inte placerats där, det gjordes på ganska lösa boliner. Jag var ung, hade just förlorat mina egna föräldrar, hade/har en diagnos, och placeringen berodde på fördomar.
Men allt snack om att man aldrig blir av med soc och att de skulle jaga en för evigt och så vidare, det är inget jag känner igen, alls. Varken för egen del eller för andra jag känner som haft med dem att göra. Utom så klart där det verkligen funnits skäl, som de som känner sig förföljda inte ser själva. Jag har ett par sådana i bekantskapskretsen och de enda som inte fattar varför soc engagerar sig i dem är de själva.
10år, 3 barn och två kommuner senare har jag inte hört av soc en enda gång.
Det känns minst sagt rättsosäkert. Det finns ingen instans att överklaga eller dyl.
Det här med att man aldrig blir av med soc, kommer sig ju nog av att de arkiverar gammalt skit. Även falska anmälningar. Startas en utredning för att undersöka hur det egentligen förhåller sig arkiveras den i fem år, men det ryktas om att gallringsreglerna inte riktigt följs. Dessutom är fem år en lång tid. Speciellt om anmälan saknar grund, vilket typ gäller 9 av 10 anmälningar. Sedan tycks många inom soc vara väldigt drivna av målet och misstron mot föräldrar känns sjukt utbredd. De tror att de arbetar för barnets bästa och att barn i allmänhet ska "skyddas" från sina föräldrar. Hur sjukt är inte det egentligen?
När du läser att barn ska "tryggas" så ringer varningsklockorna hos mig i vart fall. Det märks att de är skolade i samma form.
De här siffrorna borde få vem som helst att börja fundera.
www.dagenssamhalle.se/samhalle-och-valfard/sjukvard/orosanmalningar-okar-var-tionde-barn-berors/
Jag tror inte att så många föräldrar är dåliga föräldrar som inte kan eller saknar förmåga att ta hand om sina barn. Jag tror inte heller att det är speciellt utbrett att barn misshandlas av sina föräldrar. En stor bov tror jag är att många barn saknar förmåga att uttrycka nyanser och gärna brer på, pratar med kompisar, fantiserar och håller på. De förstår inte vilka knappar de trycker på. När detta kombineras med policyn att anställda som jobbar med barn ungdomar, inom vården m.m. ska anmäla varje MISSTANKE, får det stora proportioner av något som i 99 fall av 100 är totalt harmlöst. Och nej, jag jobbar inte på uppdrag av någon främmande makt som vill splittra landet. Jag vill bara att alla ska ha det bra.
