Men blockera den idioten!Även om ni
har barn ihop ,så finns det gränser hur man ska bete sig.Jag blockade mitt ex när han skrev obehagliga ,elaka sms till mig i flera år.Jag mår fortfarande dåligt av detta.Mail gäller och är det något akut så har barnet sin mobil Med sig.
Om jag skulle avsäga all kontakt bortsett från viktig information så är jag rädd att han kommer använda det mot mig sedan. Han har hotat flera gånger med att göra en orosanmälan men hittills aldrig hänt. Med all säkerhet kommer han hävda att han har försökt kommunicera men att jag vägrar, är det något som kommer vara till min nackdel?
Jag vill inte ha ensam vårdnad. Jag vill bara inte längre ha sms om saker vi pratat om flera gånger. Där han anklagar mig för allt möjligt, jag försöker förstå vad han menar och sen går det några veckor och sen är vi tillbaka där vi började.
Barnet har ju kommit upp i den åldern där barnet kan säga att pappa säger dåliga saker om mamma. Vissa saker får man filtrera men vissa saker är väldigt specifika och oftast det jag får på sms sedan. Vi har pratat om detta men nu är vi tillbaka igen där vi började. Jag har funderat på en orosanmälan men stämningen lär bli ännu värre. För att vara ärlig så vill jag inte ens vara i samma rum då han blir väldigt obehaglig när han blir arg.
Han verkar ju lida av sjuk grov ångest. Han bör kanske söka lite hjälp så han kan må bättre?
Men det hjälper knappast att skrika "sök hjälp för fan".. utan ett sätt kanske kan vara att du skickar tillbaka hans meddelanden i retur, för han kommer säkert att läsa allt du skickar och kan då få en tankeställare.
Erkänn att du har gjort fel /om du verkligen menar det) och försvara dig inte. För sanningen är antagligen den att du faktiskt har gjort fel som har gjort illa honom och han var säkert rädd skadad sen tidigare p ga ev dåliga relationer.
Att skrika Anmäl! Blockera! Socialtjnästen! är ju ingen riktig lösning egentligen. Menar så länge han inte var varit hotfull så kan et ju vara schysst att hjälpa honom att komma till insikt om att han kanske skulle vilja söka lite hjälp på egen hand.
Du har uppenbarligen gjort fel och du bryr dig egentligen inte. Därav som han inte kan släppa det.
Sen säger jag inte att det är rätt att han ska hålla på såhär mot dig, men innan man gör mer skada så kanske man faktiskt kan tänka ett steg längre och försöka finna ett sätt att hjälpa han på innan.
Jag tror på iden om att du åter skickar hans meddelanden. Kanske tar en månad eller två, men han har ett kritiskt tänkande uppenbarligen och det brukar man även ha gentemot sig själv med när man beter sig som just han nu gör.
Så ts är offret enbart för att hennes x håller på fortfarande?
Vem var det första offret egentligen mellan dom 2?
O kan man verkligen vara ett offer om det är självförvållat genom att man har skadat en person så grovt psykiskt att den inte klarar gå vidare i någon typ av form?
Ts erkänner ju själv mer eller mindre att hon gjorde fel mot honom, Men han är alltså inget offer alltså?
Sen håller jag med om att det aldrig är okej att tala illa till barnet om den andre föräldern. Det är de "vuxnas" problem och et barn ska inte behöva blandas in i det.
Men ts x är ju det verkliga offret med tanke på hur dåligt han faktiskt verkar må över något ts har gjort. Sen att hon får dras med konsekvenserna av hennes handlande gör henne inte till ett offer.
Hon är bara "trött på det". Medans ts x uppenbarligen lider av vad nu än ts har gjort.