Anonym (AC) skrev 2023-02-14 10:20:08 följande:
Nej sonen har i dagsläget inget samtalshjälp. Men jag har både haft kontakt med en präst och skolkuratorn på hans skola som hjälper mig med tankar och funderingar kring den biten och där känner jag mig i dagsläget inte orolig. Barn är fantastiska när det kommer till traumatiska händelser och sorg, de tar bara in vad de orkar för stunden och bearbetar lite i taget. Annat är det för oss vuxna där allt sköljer över en på en gång.
Vissa dagar kan jag se ljuspunkter i tillvaron och att våren är på väg är verkligen en sådan. Men andra dagar är tyngre. Nu på senare tid har jag börjat drömma om det som hänt och då har jag alltid en sämre dag efter en sådan natt.
Och du har helt rätt att jag tillåter alla känslor. Har jag en sämre dag tar jag den, är jag arg låter jag mig själv vara det, likaså om jag känner mig ledsen eller uppgiven. Jag tror inte man vinner på att ducka för känslorna och tankarna och knuffa snöbollen framför sig.
Du kommer hitta fram till livsglädjen förr eller senare!
Bra att sonen hanterar det. Glöm bara inte att det ibland kan komma en backlash kopplat till sorg. Typ att sonen kanske sörjer när han är i puberteten.
Har en närstående med erfarenhet av förälder som dog där sorgen kom först när han kom i puberteten.
