Hur hantera ångest, oro, misstänksamhet?

Ja absolut, kaffedrickandet har jag försökt minska. Jag hade en period då jag drack minst tre koppar om dagen... nu, senaste månaderna dricker jag ibland två koppar, ibland en kopp och ibland inget kaffe alls. Så det går framåt!

Det låter bra det! Kan tipsa om att vissa koffeinfria kaffesorter faktiskt är goda och att Espresso House kaffe går att få koffeinfritt. Lycka till! 🤩

Åh låter precis som mig! Skönt att man inte är ensam. 
Kan få ångest för så lite som en brödsmula typ.
Nej men att hämta posten gör mig nervös för jag är så rädd att det ska ligga ett brev från kronofogden eller något. Har inga och har aldrig haft skulder och betalar mina räkningar. 

Gick en kort tid i KBT mot min ångest, oro och depression. 
Kan rekommendera. Skulle säga att jag blivit bättre senaste åren, inte bara pga KBT men att jag försökt jobba med mig själv.

Mitt bästa tips är nog att lära sig bli medveten om att man oroar sig över något som man inte kan påverka. Om man är medveten om att man inte kan påverka det för stunden så kan man lägga det åt sidan. Lättare sagt än gjort men det jobbade jag mycket när jag gick i KBT. 

Jag vill också ta livet med en klackspar. Det hade varit skönt. Det jobbigaste orosmolnet för mig just nu och som har varit senaste halvåret är vad folk ska tycka och tänka om MIN kärleksrelation. Träffade en man som råkar vara ett par år äldre än mig. Går ständigt i tankarna vad folk ska tycka och tänka när det kommer ut att jag INTE träffar en man i MIN egna ålder. Är rädd att jag ska vika mig och förlora det bästa människan jag träffat för att jag är rädd vad ANDRA ska tycka. Jag hoppas att jag kan komma över tröskeln och inse att det är jag själv som bestämmer hur jag vill leva MITT liv. 

Allt gott

 

Hallå!
Tänkte bara tillägga något jag funderat mycket på.

Jag vet inte om det är min ångest som orsakar det, men jag känner ofta att jag vill fly. Jag drömmer mig bort. Oavsett vad jag gör, om det är jobb, utbildning, provar på en hobby- så är det liksom bättre i fantasin, i teorin- än i verkligheten. Jag längtar bort! 

Ok... jag har nog vissa hobbies jag inte tröttnar på- men det är när jag gör något med andra som jag mår dåligt. Mitt självförtroende sjunker.
Jag känner mig obekväm i sociala sammanhang, oavsett om det gäller skola, jobb eller på fritiden. Jag tänker för mycket!! Känner ständigt att andra ogillar mig.
Det kanske man kan jobba på med KBT också...

Samma här! Tänker mig ofta in en fantasivärld där jag faktiskt skulle uppskatta livet och må bra. Fantiserar ofta om hur jag skulle vilja ha det men sen kommer verkligheten. 

Jag förstår hur du menar! Tror det behovet kan komma av att du kanske har svårt att leva ut och vara dig själv (tillsammans med andra) eftersom du inte känner dig trygg. Att fantasin överträffar verkligheten är då inte så konstigt. I fantasin bestämmer du allt själv, där kan ingenting gå fel. Alltså total frihet och trygghet på samma gång. Det är svårt att överträffa. Jag har lite liknande drag, fast tvärtom. Tror jag har svårt att hålla mig på en lagom nivå och inte spåra ur. Det positiva är att jag har lärt mig hantera det. Om jag till exempel minglar på fester blir jag alltid väldigt omtyckt. Då blir jag sugen på att gå längre och längre, tills jag säger något direkt olämpligt. Men nu har jag lärt mig var gränsen går och minglar vidare innan det händer. Det kan vara så att jag spelar sofistikerad och intellektuell, för att sakta glida över i att bli vulgär och opassande. Tror jag blir uttråkad och tycker det är spännande att gå lite för långt. Så det kan vara svårt att hålla sig på en lagom nivå i sociala situationer, oavsett vilket problem man har. Det låter som att du behöver försöka våga lite mer, om du upplever att fantasin överträffar verkligheten. Även om du tror att andra ogillar dig, så behöver det inte alls vara sant.

Du kan verkligen sätta ord på mina känslor!
Jag tror jag är en rätt hämmad person, samtidigt som jag också blir lätt uttråkad.

Känner att jag måste tona ner min personlighet flesta sammanhang. Sedan går jag ofta och tänker tillbaka på pinsamma händelser i livet och skäms, och vill gömma mig.

Jag vet inte om det är min självcensur som gör att jag lättare också skäms över mig själv.... hmm..
Vulgär blir inte jag i sociala sammanhang...men känner mig ändå udda på vissa sätt på fester och liknande.. jag upplever mig själv som mer känslig än de flesta. Analyserar saker ständigt, vilket gör att jag inte känner mig närvarande helt.

Vad bra att jag lyckades sätta ord på dina känslor! Det låter som en svår kombination att vara hämmad samtidigt som man lätt blir uttråkad, eftersom det kan leda till att man gör säkrare val som kanske inte är lika spännande. Pinsamma händelser är en sak för sig. När man har levt ett par år har man ofta samlat på sig en del. Du skulle skämmas ihjäl om jag avslöjade allt vad jag har gjort (eller råkat ut för). Men för mig är de pinsamma minnena inte förknippade med skam, utan med glädje. Jag tänker tillbaka på dem och skrattar åt dem. En gång hängde jag som en apa i en arm och svävade mellan himnel och jord, samtidigt som jag visade rumpan för alla mina killkompisar. Fråga mig inte hur jag hamnade där 🐒 Nu har det gått några år och jag befinner mig på säkert avstånd från händelsen, både i tid och rum, och därför kan jag skratta åt den 😂 Jag lärde mig också hur jag inte ska hamna i samma situation igen, så jag blev klokare på köpet. Att du skäms kan säkert ha med din självcensur att göra. Du har hög självcensur och mycket skamkänslor. Jag har låg självcensur och lite skamkänslor. Det låter logiskt på något vis. Min bästa kompis är autistisk och väldigt introvert. Hon har liknande känslor som du beskriver. Att hon känner sig mer som en åskådare än en aktör i livet, så att säga.

Nej, nu måste jag försöka sova. Det här håller inte om jag ska orka gå upp imorgon (idag) också 🐔

Jag lämnade in en "individuell uppgift" i ett grupparbete idag...

Mår ILLA av tanken att de andra ska såga mina idéer, mitt sätt att presentera dem på....
Suck.

Jag måste öva på det. Att ta kritik på rätt sätt och inte bli allt för ledsen om de inte gillar mina idéer.

Det är ju tyvärr en del av arbetslivet att andra kommer "döma" ens arbetsinsatser så... jag får se det här som en övning inför det. Även om jag mår ILLA så att jag nästan vill spy för att jag tänker det värsta om min insats.