Ångest varje dag i flera år

Har du provat naturliga lugnande som valeriana, johannesört osv?

Finns böcker där man lär sig hantera ångest. 

Annars måste du söka hjälp. Sådär ska du inte behöva ha det.

Jag ska kolla upp det johannesört...

Hej! Jag har blivit behandlad för generellt ångest syndrom med terapiformen MCT. Har aldrig mått så bra som jag gör nu. rekommenderar att googla och läsa på lite. principen handlar om att man kan inte styra sina tankar, men man kan välja om man börjar bearbeta en tanke. Och om man bearbetar en så kallad ångestframkallande tanke som ofta kanske börjar med tänk om x händer, varför ? osv, så kommer man fortsätta bygga upp ångesten och oron, men om man istället losskopplar sina tankar och inte börjar processa de triggande tankarna så kommer ångestframkallande tankarnas effekt minska tillslut. MCT har väldigt bra vetenskapligt stöd och hög behandlingseffekt.

Har själv haft samma ångest i massa år. Det är jättejobvigt, så jag förstår dig helt.

Men det är din kropp som säger ifrån om något. Vad gör du om dagarna? Hur äter du? Hur sover du?

Jag själv hade ME/CFS så ångesten kom pga utmattning. Men det förstod ingen förrän efter sådär 15 år. 

Har liksom i alla år fått höra att jag har ångest men nu att jag har inte problem med ångest, utan det är kroppsligt. Mitt började av ens halsfluss. 

Den där ständiga ångestkänslan är brutal. Man vill fly från sig själv. Men det är ju svårt

Är du fysiskt aktiv regelbundet? Ansträngning tex löpning eller styrketräning släpper ut en hel drös med kroppsegna  kemikalier som fungerar ångestdämpande, dopamin, serotonin mm.
Förstår om det kan kännas som ett stort steg att komma igång om man redan brottas med ångest, men finns massa forskning som visar hur mkt det hjälper att vara fysiskt aktiv. 

Har du någon ångestdämpande? Fundera på om du har mer ångest när du är trött också, eller om det är ständigt.

Den där är lurig. Det hjälper absolut men om du hade sagt det i mitt fall så blir det snarare världens bakslag om jag skulle anstränga mig hårt iallafall med träning. 

Du behöver börja med SSRI, det kommer att hjälpa dig! Har varit i samma situation som dig med konstant ångest, provade kbt och allt möjligt men inget hjälpte. Fick till slut Sertalin utskrivet och det hjälpte enormt mycket, den kroniska ångesten försvann. Var inte rädd att testa, det kommer att hjälp dig. Börja hos din husläkare, såhär behöver du inte må.
Stor kram o lycka till!

Samma här , mig funkade det inte på.

Ja så kan det också vara, när vi anstränger oss och pulsen går upp kan man få en initial stressreaktion om man inte är van.
Kroppen och hjärnan hänger ihop, dels får man höjd puls och ökade adrenalinnivåer av ett stresspåslag, men det kan som du säger även funka tvärtom, när man höjer pulsen och ansträngningsnivån kan hjärnan reagera med att den tror att det är någon fara  på gång eftersom vi anstränger oss, och det ger ett ökat stresspåslag som kan utlösa ångest.

När jag började träna hårt för att bli av med ångest och allmänt dåligt psykiskt mående var jag ett antal gånger helt säker på att jag skulle dö i början (tränade då Crossfit). Men det gjorde jag inte och när kroppen och hjärnan väl insåg det efter några veckor eller månader av regelbunden träning blev det en enbart positiv upplevelse istället. 
 

Tack för tips! Jag var på promenad idag.

Jag har satt in påminnelser att gå varje dag. Kanske kommer jag också börja springa när det inte är så kallt ute senare... Jag ogillar att springa på vintern då jag är väldigt känslig för kyla, kan inte få upp värmen tillräckligt för att det ska vara behagligt att springa.

Men promenader går bra! Så kan man öka takten ibland... och så funderar jag på att försöka få in lite styrka och så hemma.. enkla styrkeövningar på min yogamatta.

Jag har provat SSRI förut. Visst, ångesten försvann. Men det gjorde också förmågan till andra känslor, plus aptiten.

Jag vill gärna ha kvar någorlunda aptit och känslospektra. Det var inte värt att minska ångest den vägen för mig. 
Men träning, bättre mat osv... det ska jag fokusera på!

Fasen vad grym du är TS, det här grejar du!

Små steg, och tänk på att det viktiga är inte att inte falla utan att resa sig upp igen när det händer! 

Tack!