Komma närmre min autistiske son?
Jag är ensamstående med en lätt autistisk son på 12 år. Vi har väl en bra men inte direkt någon nära relation. Han är rätt innesluten, pratar sällan, frågar inte saker, går inte ut om jag inte tvingar honom. Han sitter mest på sitt rum och gör det han gillar. Han protesterar inte om jag säger att vi ska göra något eller åka iväg men han tar heller inga egna initiativ. Enda gångerna vi gör nåt tillsammans är om jag föreslår det.
Samtidigt verkar han inte må dåligt. Han är snäll och glad och verkar trivas med livet. Skolan funkar hyfsat. Han har inga nära kompisar men är heller inte mobbad eller utfrusen. Kort sagt verkar han leva i sin egen värld och tycks trivas med det. Han berättar aldrig hur han mår om det inte är fysiskt.
Samtidigt vet jag inte var jag som förälder ska stå. Å ena sidan vill jag ju umgås med honom, krama honom och göra saker tillsammans. Å andra sidan vill jag inte tvinga honom till saker han kanske inte vill göra men inte säger ifrån. Å tredje sidan vill jag inte att han känner att jag inte bryr mig om honom. Å fjärde sidan...
Ni kanske förstår. Just nu känns han lite mer som en inneboende mer än mitt barn.
Hur har ni andra gjort som har barn med liknande beteenden?